Åke "Bajdoff" Johansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Åke Johansson
Född 19 mars 1928
Norrköping,  Sverige
Nationalitet Sverige Svensk
Yrke/uppdrag Fotbollsspelare
Ishockeyspelare
Teletekniker
Bensinstationsföreståndare

Åke "Bajdoff" Johansson, född 19 mars 1928 i Norrköping, är en svensk före detta fotbollsspelare. "Bajdoff" var centerhalv i IFK Norrköping och svenska landslaget under 1950- och 1960-talen. Hans yrke var teletekniker och under några år bensinstationsföreståndare. Johansson spelade 53 A-landskamper (1955-1965) och fick Guldbollen 1957;[1] på den tiden kunde man bara få den en gång. Han var med i det landslag som tog silver i VM i Sverige 1958.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och klubbfotboll[redigera | redigera wikitext]

Han fick sitt smeknamn "Bajdoff" redan som barn hemma på Bredgatan i Norrköping. Anledningen var att han var mindre till växten än sina kamrater. Smeknamnet myntades av den fyra år äldre Carl-Ewert Österberg, sedermera generalsekreterare i svenska bordtennisförbundet och politiker för Folkpartiet.

Enligt Johansson själv gjorde han uppehåll med all fotboll från 15 till 18 års ålder för att istället syssla med gymnastik. Det är ovanligt för en blivande landslagsman i fotboll men förklarar delvis hans eleganta spelstil.

Bland sportjournalister räknas han som en av de allra bästa svenska spelarna i sin generation som aldrig blev proffs. Han var trogen IFK Norrköping genom hela karriären. Han är klubbens meste spelare och har spelat fler än 600 matcher, varav 321 allsvenska matcher. Under hans 16 säsonger i Allsvenskan kom IFK Norrköping på medaljplats 13 gånger och blev svenska mästare sex gånger. Han är tillsammans med Krister Kristensson i Malmö FF den utespelare som har flest medaljplatser.

Johansson var lagkapten i såväl klubblaget som i landslaget.

Landslaget[redigera | redigera wikitext]

Sportjournalister brukar referera till hans eleganta spelstil, glidtacklingar, säkra huvudspel och inte minst hans blick för spelet! Det framgår inte minst i otaliga radioreferat med Lennart Hyland från den här tiden. Ett bra exempel är landskampen Jugoslavien-Sverige i Europacupen 1963, som anses vara en av hans bästa landskamper.

Av hans 53 landskamper var 30 så kallade tävlingsmatcher, Europacupen för landslag (1962-1964), ingen förlust, VM kval (1960-1965), en förlust och Nordiska Pokalen (1955-1965), fyra förluster.

Han spelade i landslaget under förbundskaptener från ”Putte” Kock till Lennart Nyman.

Han har spelat mot sådana storheter som Pelé, Garrincha, Raymond Kopa, Ferenc Puskás, Alfredo Di Stefano, Eusebio och Bobby Charlton.

Övrig verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Johansson har även spelat en landskamp i ishockey och spelade flera säsonger i Allsvenskan (då högsta serien) för IFK Norrköping.

”Bajdoff” arbetade under många år inom nuvarande Telia med att installera telefonsystem. En kund i en kommun, som apropå de största personligheter han mött, nämnde Påven, Kungen och Åke ”Bajdoff” .

2007 skrev han sina memoarer.

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

”Bajdoff” personifierar IFK Norrköpings stora framgångar under 1950- och 1960-talen, inte minst genom ett effektivt samarbete med målvakten Bengt ”Zamora” Nyholm. De spelade närmare 600 matcher tillsammans.

Invald i Fotbollens Hall Of Fame 2014 med motiveringen:

"Åke var den självklare ledaren på plan med en elegant och smidig spelstil

kombinerat med glidtacklingar och starkt huvudspel.

Spelförståelsen innebar att han kunde vända en glidtackling till en kontring.

Har flest Allsvenska medaljer bland utespelare, 13 stycken."

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Guldbollen". NE.se. Läst 2 juni 2014.

Allmänna[redigera | redigera wikitext]



Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.