Gunnar Nordahl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunnar Nordahl
Gunnar Nordahl, kanoniären, i IFK Norrköpings dress.
Personlig information
Fullständigt namn Nils Gunnar Nordahl
Smeknamn Il Cannoniere (skyttekungen)
Il Pompiere (brandmannen)
Il Bisonte (bisonoxen)
Födelsedatum 19 oktober 1921
Födelseort Hörnefors, Sverige Sverige
Dödsdatum 15 september 1995 (73 år)
Dödsort Alghero, Italien Italien
Längd 1,82 m
Position Anfallare
Juniorklubbar
Moderklubb  Sverige Hörnefors IF
Seniorklubbar*
År
1940–1944
1944–1949
1949–1956
1956–1958
1959–1960
Totalt
Klubb
Sverige Degerfors IF
Sverige IFK Norrköping
Italien AC Milan
Italien AS Roma
Sverige Karlstad BIK
SM (GM)
77 0(58)
92 0(93)
257 (210)
34 0(15)
24 0(11)
484 (387)
Landslag
År
1942–1948
Landslag
 Sverige
SM (GM)
33 0(43)
Uppdrag som tränare
1958–1959
1959–1961
1961–1964
1967–1970
1971–1973
1974
1975–1976
1977–1978
1979–1980
Italien Roma (spelande tränare)
Sverige Karlstad BIK (spelande tränare)
Sverige Degerfors IF
Sverige IFK Norrköping
Sverige IF Saab
Sverige IK Sleipner
Sverige Östers IF
Sverige AIK
Sverige IFK Norrköping
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.
Gunnar Nordahl
Fotboll, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld OS i London 1948 Fotboll, herrar

Nils Gunnar Nordahl, född 19 oktober 1921 i Hörnefors i Västerbottens län, död 15 september 1995 i Alghero i Italien, var en svensk fotbollsspelare, centerforward, fyrfaldig svensk mästare för IFK Norrköping, allsvensk skyttekung fyra gånger. Han spelade i det svenska landslag som tog guld vid OS i London 1948 och gjorde sammanlagt 43 mål på 33 landskamper. Han blev Sveriges första fotbollsproffs när han 1949 värvades till AC Milan. Gunnar Nordahl var en av tidernas främsta målskyttar i italienska Serie A, vars skytteliga han vann fem gånger mellan 1950 och 1956.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Nordahl började sin fotbollsbana tillsammans med bröderna Bertil, Knut, Gösta och Göran i västerbottniska Hörnefors IF. Med en ytterligt stark fysik och ett tungt välriktat skytte förenade han spelintelligens, egenskaper vilka tidigt formade honom till en veritabel målgörare. På 41 matcher i division III, sköt han inte mindre än 68 mål under åren 1937–1940.

Allsvensk debut och skyttekung[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Nordahl fick tidigt möjligheten att spela allsvenskt i Degerfors IF, där han fortsatte sitt målskytte. Med 58 mål på 77 matcher och skytteligaseger 1943 fick flera klubbar upp ögonen för den hårdskjutande norrlänningen. IFK Norrköping blev klubben som vann dragkampen och i denna skulle Nordahl komma att utvecklas snabbt. Med i snitt mer än ett mål per match i Allsvenskan, skytteligaseger ytterligare fyra gånger, Guldbollenvinnare 1947 och SM-guld fyra år i rad visade han, att han var mogen för en större utmaning. Den 12 november 1944 i matchen IFK Norrköping-Landskrona BoIS (9–1), gjorde Nordahl sju mål, dessutom i svit.[1]

När han sedan var med i det svenska landslag som i OS i London 1948 besegrade Jugoslavien i finalen (3–1, 1 mål av Nordahl) och dessutom vann turneringens skytteliga med sju mål, nådde ryktet om svensken med det enastående målsinnet ända till Italien. Prestationen var stor då OS och VM under denna tid betraktades som likvärdiga turneringar då inte alla länder tillät proffs i VM förrän i Sverige 1958.

Sveriges första proffs[redigera | redigera wikitext]

1949 värvades så Nordahl, och blev därmed förste svenske professionella fotbollsspelare någonsin, till Italien och AC Milan. Övergångssumman var 75000 kronor och Gunnar själv fick en månadslön på 1500 kronor[2]. Redan första säsongen (en halv säsong) gjorde han 16 mål på 15 matcher och succén var given. Den hårdföre och (trots sin vikt) snabbe svensken skaffade sig snabbt ett rykte som en pålitlig målskytt och en av Serie A:s stora stjärnor.

Med de hårda regler som Svenska Fotbollförbundet hade vid denna tid hade Nordahl - genom sitt proffsspel - avsagt sig rätten till att spela för det svenska landslaget. Endast amatörer fick spela för Sverige.

En sällan skådad målskytt[redigera | redigera wikitext]

Under sin första hela säsong i Italien vann Nordahl skytteligan med 35 gjorda mål - ett rekord som står sig än idag (2012). Samtidigt hade han i klubben fått sällskap av två andra svenskar, Gunnar Gren och Nils Liedholm, och de skulle de närmsta åren skapa sig ett internationellt rykte som en fruktad trio - Gre-No-Li.

Under sin proffskarriär i Italien 1949–1958, vann Nordahl skytteligan 5 gånger (rekord i Serie A) och blev oerhört populär i hela det fotbollstokiga landet. Sammanlagt blev det 225 mål på 291 matcher i Italien och förutom italienaren Silvio Piola (274 ligamål) och dennes landsman Francesco Totti har ingen gjort lika många mål i den italienska förstadivisionen. Svensken har dock ett vida bättre målsnitt än Piola (0,77 mot 0,51 mål/match) som spelade hela 24 säsonger i Serie A. De sista åren i Italien spelade Nordahl i AS Roma (1956–58) där han mot slutet också tog rollen som spelande tränare. Han gjorde även där en del mål, trots att krutet i dojan inte var lika torrt som förr.

Spelarkarriärens slut - och början på en ny[redigera | redigera wikitext]

Nordahl avslutade sin spelarkarriär i Karlstad BIK, först som spelande tränare, sedan enbart tränare, åren 1959–1961. Målet var att ta upp klubben i Allsvenskan men närmare än en 3:e plats i div 2 kom man inte.

Nordahls plan var sedan att återvända till Italien och där fortsätta tränarkarriären. Men ett "importstopp" för utländska tränare gjorde att han istället blev kvar i Sverige. Degerfors IF, IFK Norrköping (största framgången som tränare med ett Cup-guld 1969) IF Saab och Östers IF drog nytta av den gamla skyttekungens tjänster innan han i AIK 1977–1978 avslutade sin tränarkarriär på nationell nivå.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Nordahl var gift med Irma Nordahl, född Berg. Han är far till fotbollsspelaren Thomas Nordahl.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

I klubblag[redigera | redigera wikitext]

Sverige IFK Norrköping
  • SM-guld (4): 1944/45, 1945/46, 1946/47, 1947/48
  • Svenska Cupen (1): 1945
Italien AC Milan
  • Italiensk mästare (2): 1950/51, 1954/55
  • Coppa Latina (2): 1950/51, 1955/56 (Cupen var en slags föregångare [på mera regional nivå] till den senare införda Europacupen)

I landslag[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige
  • 33 A-landskamper, 43 mål
  • Olympiskt Guld 1948

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

  • Stor Grabb i Svensk fotboll 1945
  • Allsvensk skyttekung (4): 1942/43 (14 mål), 1944/45 (27), 1945/46 (25), 1947/48 (18)
  • Olympiska fotbollsturneringens skyttekung (1): 1948 (7 mål)
  • Italiensk skyttekung i Serie A (5): 1949/50 (35 mål), 1950/51 (34), 1952/53 (26), 1953/54 (23), 1954/55 (27)
  • Guldbollen som Sveriges bäste fotbollsspelare (1): 1947
  • Tredje bästa målskytt i Serie A genom alla tider med 225 mål[3] på 291 matcher
  • 2 matcher för Europalaget (som mötte England) 1947 och 1953

Arvet efter Nordahl[redigera | redigera wikitext]

Gunnar Nordahl, som avled 15 september 1995, står i dag staty såväl i sin födelseort Hörnefors som utanför Idrottsparken i Norrköping.

Gunnar Nordahls Minnesfond grundades 1995 av familjen Nordahl, Svenska Fotbollförbundet och IFK Norrköping, och delar årligen ut stipendier till personer eller föreningar som "främjat ungdomsfotbollen i Sverige".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbsidor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nordahl, Gunnar (1954). Guld och gröna planer. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2. Stockholm: Bonnier. Libris 1444496 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stora nödvändiga boken med värdelöst vetande om fotboll, Janne Adeen, [faktagranskning: Tommy Wahlsten], Semic, Sundbyberg 2007 ISBN 978-91-552-3527-7 s. 164
  2. ^ Artikel på svenskafans.com
  3. ^ Peters, Jerrad (18 mars 2013). ”Roma's Totti Scores 226th Goal, Shows Why He's 'Bigger Than the Club, Itself'”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/1572106-romas-totti-at-226-and-bigger-than-the-club-itself. Läst 21 mars 2013. 

Läs vidare[redigera | redigera wikitext]

  • Gunnar Nordahl: Guld och gröna planer (1954)
  • Eva af Geijerstam: Grenoli - ett fotbollsäventyr