Nils Liedholm

	Nils Liedholm
	Fotboll, herrar
Olympiska spel

	Nils Liedholm
	Nils Liedholm, 1959.
Personlig information
Fullständigt namn	Nils Erik Liedholm
Smeknamn	Lidas, Il Barone, Il Conte
Födelsedatum	8 oktober 1922
Födelseort	Valdemarsvik, Sverige
Dödsdatum	5 november 2007 (85 år)
Dödsort	Cuccaro Monferrato, Piemonte, Italien
Längd	185 cm
Lateralitet	Vänsterfotad
Position	Anfallare och mittfältare
Juniorlag
1938–1943	Waldemarsviks IF
Seniorlag*
Landslag**
Uppdrag som tränare
1961–1963 ; 1963–1966 ; 1966–1968 ; 1968–1969; 1969–1971 ; 1971–1973 ; 1973–1977 ; 1977–1979; 1979–1984 ; 1984–1987 ; 1987–1989 ; 1992; 1997	AC Milan (Ass. tränare); AC Milan; Hellas Verona FC; AC Monza; AS Varese 1910; ACF Fiorentina; AS Roma; AC Milan; AS Roma; AC Milan; AS Roma; Hellas Verona FC; AS Roma
	* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 31 januari 2010 (där siffror angivits).; ** Antal landskamper och mål är korrekta per den 31 januari 2010 (där siffror angivits).

Nils Erik Liedholm, född 8 oktober 1922 i Valdemarsvik, död 5 november 2007 i Cuccaro Monferrato, Piemonte i Italien, var en svensk fotbollsspelare och senare tränare. Liedholm var under 1950-talet del i den svenska trion Gre-No-Li i AC Milan och vann som landslagsspelare OS-guld 1948 och VM-silver 1958.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nils Liedholm växte upp i Valdemarsvik som son till sågverkschefen Erik Fredrik Elias Liedholm (1887-1950) och Anna Kajsa Lovisa Bergman (1900-1973) och började spela för Waldemarsviks IF 1938. Innan dess hade han spelat på gatorna i Valdemarsvik vilket hans far kunde ge honom stryk för, då skolarbetet försummades, vilket gjorde fadern ilsken.^[1] ^[2] Liedholm satsade målinriktat och tränade bredvid fotbollen även höjdhopp, kulstötning och spjut. Vintertid spelade han även bandy.^[3] Han kom till Norrköpingsklubben IK Sleipner 1943. 1946 gick han över till storklubben IFK Norrköping. Liedholm vann två allsvenska titlar (1946–47 och 1947–48) med IFK Norrköping och spelade 18 landskamper innan han något år efter Olympiska sommarspelen 1948, där Sverige tagit guld, flyttade till AC Milan. Idag finns det en byst av Nils Liedholm i Valdemarsvik. Samt en på Idrottsparken i Norrköping.

Milan[redigera | redigera wikitext]

I Milan blev han klubbkompis med svenskarna Gunnar Gren och Gunnar Nordahl. Liedholm blev "hjärnan"^[4] och spelfördelaren i Gre-No-Li, som trion populärt kom att kallas.^[4] Tillsammans skapade svenskarna efterkrigshistoria inte bara i AC Milan utan också inom hela den italienska fotbollen.^[4] Liedholm debuterade i Milan den 11 september 1949 i en ligamatch mot Genua-laget Sampdoria som slutade med vinst (1–3) för Milano-laget. Han spelade 37 ligamatcher och gjorde 18 mål för rossoneri den första säsongen. Följande säsong (1950–51) spelade Liedholm i 31 matcher som kom att bli hans första av totalt fyra scudettos för Milan. När han drog sig tillbaka efter en unik karriär, etablerade han sig som italiensk vinproducent med egen vingård utanför Milano. Han stannade i Italien där han hade fått smeknamnet Il Conte ("Greven"), som spelare i AC Milan. Detta epitetet blev än mer passande när han sedan gifte sig med en italiensk grevinna.^[4]

Klubb	Säsong	Inhemsk liga			Nat. täv.		Internat. täv.		Totalt
Klubb	Säsong	Serie	SM	Mål	SM	Mål	SM	Mål	SM	Mål
AC Milan	1949–50	Serie A	37	18	0	0	0	0	37	18
	1950–51	Serie A	31	13	0	0	2	0	33	13
	1951–52	Serie A	38	9	0	0	0	0	38	9
	1952–53	Serie A	30	6	0	0	2	1	32	7
	1953–54	Serie A	31	10	0	0	0	0	31	10
	1954–55	Serie A	28	6	0	0	1	1	29	7
	1955–56	Serie A	31	1	0	0	6+2	0	39	1
	1956–57	Serie A	26	4	0	0	2	1	28	5
	1957–58	Serie A	24	7	0	0	8	2	32	9
	1958–59	Serie A	30	1	2	1	0	0	32	2
	1959–60	Serie A	28	3	0	0	4+3	0+2	35	5
	1960–61	Serie A	25	3	1	0	2	0	28	3
	Totalt i klubblag		359	81	3	1	32	7	394	89

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Liedholm var med i det svenska landslag som tog OS-guld i London 1948. Han hindrades sedan i många år av amatörbestämmelserna i Sverige, som förbjöd proffs i landslaget, innan reglerna ändrades.

Som 35-årig lagkapten för det svenska landslag, som tagit sig till VM-finalen på hemmaplan i VM 1958, nådde han en av karriärens höjdpunkter. Han blev också finalens förste målskytt, Nils Liedholm är tillsammans med Agne Simonsson och Hanna Ljungberg de svenska fotbollsspelare som gjort mål i en VM-final. Brasilien vann över Sverige med 5-2, och en av spelarna i det brasilianska laget var den 17-årige blivande världsstjärnan Pelé.

Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Efter karriären som spelare verkade Liedholm som tränare i bland annat AC Milan och AS Roma. Han ledde Milan till sin tionde ligaseger, La Stella, säsongen 1978/1979. Säsongen 1982/1983 tog han Roma till klubbens första ligaseger sedan säsongen 1941/1942, varefter han av Roms borgmästare officiellt förärades hederstiteln "Greve av Rom".^[5]

Efter karriären[redigera | redigera wikitext]

Nils Liedholm bodde kvar i Italien hela livet och skaffade så småningom en gård i byn Cuccaro Monferrato mellan Milano och Turin. Han gifte sig med Maria Lucia "Nina" Gabotto di San Giovanni (död 2004). I äktenskapet föddes 1958 sonen Carlo, som utvecklade gårdens vinodlingar och framställde sedermera viner. ^[6]

I Italien engagerade han sig för idrotten även på äldre dagar och var med i det italienska bandyförbundet Federazione Italiana Bandy, som bildades 2003.^[7]^[8] ^[3] I Nils Liedholms hemort Valdemarsvik har man startat en fotbollscup för unga – Nils Liedholm Cup.

Liedholm avled den 5 november 2007 efter en längre tids sjukdom, samt hustruns död 2004 som tog honom hårt.

Spelstil[redigera | redigera wikitext]

Liedholm var en allround-spelare som gjorde insatser både som ytter, inner och mittfältare. På senare tid i karriären var han dock mest mittfältare där hans kondition och goda blick för spelet kom till sin fulla rätt.

Enligt egen utsago slog han inte en enda felpassning under sina två första år i AC Milan, och när det till sist hände gav publiken på San Siro honom en stående ovation.^[9]

Arvet efter Liedholm[redigera | redigera wikitext]

Under sin karriär som tränare spelade Nils Liedholm även en central roll för flera unga italienska talanger som senare skulle komma att bli världsnamn inom fotbollen:^[10]

Adepter[redigera | redigera wikitext]

Carlo Ancelotti; tränare för bland annat AC Milan, Chelsea FC, Paris Saint-Germain och Real Madrid. Liedholm lät Ancelotti debutera som 20-åring den 16 september 1979; han tränades av Liedholm i Roma 1979-1984.

Fabio Capello; tränare för bland annat Real Madrid, AC Milan, AS Roma, Juventus FC och England. Capello tränades av Liedholm i AC Milan 1977-78 och var senare hans assisterande tränare i Milan 1985-87. Capello var även tränare för Roma när Liedholm var rådgivare.

Giovanni Trapattoni; tränare för bland annat Juventus FC, Italien. Trapattoni spelade med Liedholm i AC Milan 1953-61 och tränades av densamme i Milan 1963-66.

Paolo Maldini; italiensk back som Liedholm lät debutera som 16-åring i Milan 20 januari 1985.

Franco Baresi; libero i AC Milan och senare juniorlagstränare i samma klubb. Liedholm lät Baresi debutera som 17-åring i Milan 23 april 1978. Han tränades av Liedholm 1977-1979 och 1984-1987.

Nevio Scala; tränare för bland annat Besiktas, Borussia Dortmund och Parma FC. Scala tränades av Liedholm i ACF Fiorentina 1971-73.

Bruno Conti; bland annat sportchef i AS Roma, världsmästare som spelare med Italien 1982. Liedholm lät Conti debutera som 19-åring och han tränades av Liedholm i Roma 1974-75, 1976-77, 1979-84 & 1987-89.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Landslag
Sverige

A-landskamper: 23 (12 mål) (1947-1958)
OS-guld: London 1948
VM-silver: Sverige 1958

Meriter som spelare i klubblag
IFK Norrköping

Svensk mästare: 1946–47 och 1947–48

AC Milan

Italiensk mästare: 1950–51, 1954–55, 1956–57, 1958–59
Latin Cup: 1951, 1956

Meriter som tränare i klubblag
AC Milan

Italiensk mästare: 1978–79

AS Roma

Italiensk mästare: 1982–83
Italiensk cupmästare: 1979–80, 1980–81, 1983–84

Smeknamn[redigera | redigera wikitext]

Il Conte (Greven) syftade på hans elegans på och vid sidan av planen. Smeknamnet fick han efter sin tid i AC Milan. Hans hustru var en äkta grevinna med släktanor från 900-talet.^[11]

Il Barone (Baronen). Smeknamnet fick han efter sin tid i Roma.^[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article/10311469.ab
^ http://www.purestad.se/skarpinge/p556e8c7f.html^{[död länk]}
^ [a b] Giovanni Pellecchia (21 november 2009). ”I GRANDI MISTER DEL PASSATO: NILS LIEDHOLM”. Retestadio.it. Arkiverad från originalet den 2 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140302085016/http://www.retestadio.it/le-rubriche-di-retestadio/i-grandi-mister-del-passato-nils-liedholm-1824. Läst 26 februari 2014.
^ [a b c d] http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/la-italien-for-sina-fotter?rm=print
^ "Nils Liedholm - aristokraten och legenden". TV-dokumentär i SVT2, 22 december 2007 (Repris från 2003).
^ https://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-il-conte-motar-aldrandet-med-fotboll/
^ ”Liedholm lanserar bandy i Italien” (på svenska). Sveriges Radio. 27 juni 2003. https://sverigesradio.se/artikel/253196. Läst 13 augusti 2021.
^ Magnus Helander (8 augusti 2013). ”Nisse Liedholm ska fixa bandy-VM till Italien” (på svenska). Sportbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/Ql7rmq/nisse-liedholm-ska-fixa-bandy-vm-till-italien. Läst 13 augusti 2013.
^ Eriksson, Sven-Göran; Lövgren Stefan (2013). Svennis: min historia. Stockholm: Norstedts. Libris 14008418. ISBN 9789113052571
^ Sylvén, Sunew (5 november 2007). ”Han fick Sverige att känna sig som världsmästare”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/han-fick-sverige-att-kanna-sig-som-varldsmastare. Läst 8 januari 2022.
^ [a b] Jonathan Kvarnström och TT (29 november 0201). ”Legendaren Nils Liedholm, 85, död”. svt.se. https://www.svt.se/sport/artikel/legendaren-nils-liedholm-85-dod/. Läst 23 november 2017.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Profil på sports-reference.com
Lista på landskamper, svenskfotboll.se, läst 2013 01 29

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Persson Gunnar, Andersson GeBe, red (1989). Svenska proffs. Stockholm: Strömberg/Brunnhage. sid. 51-61. Libris 7755715. ISBN 9186184369

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Nils Liedholm.
Bilder & media
Nils Liedholm i Libris

[1] ttps://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article/10311469.ab

[2] ttp://www.purestad.se/skarpinge/p556e8c7f.html^{[död länk]}

[retestadio-3] [a b] Giovanni Pellecchia (21 november 2009). ”I GRANDI MISTER DEL PASSATO: NILS LIEDHOLM”. Retestadio.it. Arkiverad från originalet den 2 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140302085016/http://www.retestadio.it/le-rubriche-di-retestadio/i-grandi-mister-del-passato-nils-liedholm-1824. Läst 26 februari 2014.

[dn.se-4] [a b c d] http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/la-italien-for-sina-fotter?rm=print

[5] "Nils Liedholm - aristokraten och legenden". TV-dokumentär i SVT2, 22 december 2007 (Repris från 2003).

[6] ttps://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-il-conte-motar-aldrandet-med-fotboll/

[7] ”Liedholm lanserar bandy i Italien” (på svenska). Sveriges Radio. 27 juni 2003. https://sverigesradio.se/artikel/253196. Läst 13 augusti 2021.

[8] Magnus Helander (8 augusti 2013). ”Nisse Liedholm ska fixa bandy-VM till Italien” (på svenska). Sportbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/Ql7rmq/nisse-liedholm-ska-fixa-bandy-vm-till-italien. Läst 13 augusti 2013.

[9] Eriksson, Sven-Göran; Lövgren Stefan (2013). Svennis: min historia. Stockholm: Norstedts. Libris 14008418. ISBN 9789113052571

[10] Sylvén, Sunew (5 november 2007). ”Han fick Sverige att känna sig som världsmästare”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/han-fick-sverige-att-kanna-sig-som-varldsmastare. Läst 8 januari 2022.

[tt12-11] [a b] Jonathan Kvarnström och TT (29 november 0201). ”Legendaren Nils Liedholm, 85, död”. svt.se. https://www.svt.se/sport/artikel/legendaren-nils-liedholm-85-dod/. Läst 23 november 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]