Tomas Brolin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tomas Brolin
Tomas Brolin.jpg
Tomas Brolin på Idrottsgalan på Globen den 14 januari 2013.
Personlig information
Fullständigt namn Per Tomas Brolin
Födelsedatum 29 november 1969 (44 år)
Födelseort Sverige Hudiksvall, Sverige
Längd 178 cm
Position Anfallare, mittfältare
Juniorklubbar
1975–1986  Sverige Näsvikens IK
Seniorklubbar*
År
1987–1989
1990
1990–1995
1995–1997
1996
1997
1998
1998
Totalt
Klubb
Sverige GIF Sundsvall

Sverige IFK Norrköping
Italien Parma
England Leeds United
Schweiz FC Zürich (lån)
Italien Parma (lån)
England Crystal Palace
Sverige Hudiksvall ABK

SM (GM)
50 (13)
9 0(7)
133 (20)
19 0(4)
3 0(0)
11 0(0)
13 0(0)
1 0(0)
239 (44)
Landslag
År
1990–1995
Landslag
 Sverige
SM (GM)
47 (26 el. 27)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Per Tomas Brolin, född 29 november 1969 i Hudiksvall, är en svensk före detta fotbollsspelare (mittfältare/anfallare), mest känd som en av de bärande spelarna i det svenska landslag som 1994 tog VM-brons i USA. Brolin rankas allmänt som Sveriges bästa fotbollsspelare under första hälften av 1990-talet då han under denna tid hann med att vinna såväl UEFA-cupen som Cupvinnarcupen och följdriktigt också tilldelades Guldbollen två gånger. Brolin slutade spela fotboll i augusti 1998, endast 28 år gammal.

Fotbollskarriär[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Brolin började som sexåring spela fotboll i Näsvikens IK där han senare redan som 14-åring fick göra debut i A-laget. Han sökte sig sedan till fotbollsgymnasiet i Sundsvall där han fick GIF Sundsvalls tränare Anders Grönhagen som instruktör. Den före detta landslagsmannen, som fört sitt lag tre divisioner uppåt i seriesystemet och nu var i Allsvenskan, såg potentialen i den tekniske målfarlige Brolin som raskt värvades. Samma år, 1987, fick Tomas göra sin debut i Allsvenskan – 17 år gammal. Han hade sedan något lite krångligare år med småskador då hans utveckling bromsades en aning, innan han inför säsongen 1990 värvades av regerande svenska mästarna IFK Norrköping.

Genombrottet[redigera | redigera wikitext]

Brolins genombrott i Sverige kom i premiärmatchen 1990. Då besegrade IFK Norrköping hemma på Norrköpings Idrottspark IFK Göteborg (som ändå stod som mästare vid säsongens slut) med 6–0, varav tre mål från Brolin. Det var i också i denna match som han spontant började använda sig av den målgest (ett hopp upp i luften, snurrandes ett varv motsols med höjd högerarm) som han härefter alltid kom att använda då han gjorde mål.

I landslaget och snabb stjärnstatus[redigera | redigera wikitext]

Brolin fortsatte att spela bra och under våren 1990 fick Brolin en plats i landslaget. Detta under förbundskaptenen Olle Nordin som först varit tveksam till att ta ut den till helt nyligen tämligen okände 20-åringen. Brolin hoppade in i den näst sista matchen innan VM-slutspelet i Italien, på Råsunda mot Wales, och gjorde där två mål.

Pressen skrev snabbt upp honom som en ny svensk blivande stjärna, och krav på att han skulle få mycket speltid i VM restes från mediahåll.[källa behövs] Brolin fick dock inleda premiärmatchen mot Brasilien på bänken, men i sitt inhopp gjorde han Sveriges enda mål i en match som slutade 1–2; precis som Sveriges övriga matcher i turneringen.

Proffsspel och guldboll[redigera | redigera wikitext]

Under VM fick många klubbar upp ögonen för Brolin och det stod tidigt klart att han ganska snart skulle lämna Sverige för proffslivet. Nykomlingen Parma AC i italienska Serie A blev till slut klubben som lockade över honom. Han tog också ganska omgående en ordinarie plats i laget och blev en av dess viktigaste spelare. Under hösten förärades Brolin Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare 1990.

Titlar med Parma[redigera | redigera wikitext]

Väl i Italien och Parma bildade Brolin snabbt ett effektivt partnerskap med Alessandro Melli, som liksom Brolin var bara 20 år gammal. Melli var anfallaren och straffområdesspelaren som drog nytta av framspelaren Brolin i en släpande anfallares roll. Tillsammans gjorde duon 20 mål, med 7 mål och åtskilliga framspelningar för Brolin, när Parma under debutsäsongen slutade 5a i Serie A och första gången i klubbens historia kvalificerade sig för Europa.

Under säsongen 1991/92 spelade Brolin i alla 34 Serie A-matcher och gjorde 4 mål när Parma slutade på 6: e plats.[1] I cupen, Coppa Italia, gick det än bättre, både för Brolin och laget. Brolin gjorde sammanlagt två mål, ett i 1-1-mötet med Fiorentina och det andra i 1-0-segern över Sampdoria i semifinalen. Parma slog sedan Juventus med sammanlagt 2-1 över två matcher för att lyfta klubbens första trofé i historien.

Säsongen 1992/93 deltog Parma i den Europeiska Cupvinnarcupen, och stärkta med de två utländska importerna Faustino Asprilla och Sergio Berti gick man långt. Tillskotten innebar dock att speltiden för Brolin, som fortsatt spelades i en anfallsroll, såväl i Europa som i den inhemska ligan, blev mindre; detta då man med dåtidens regler endast fick ha med tre utländska spelare i matchtrupopen. Brolin spelade dock hela matchen då Parma tagit sig ända till Cupvinnarcupens final på Wembley Stadium och där besegrat belgiska Royal Antwerp FC med 3-1.

Efter köpen av Gianfranco Zola och Massimo Crippa inför säsongen 1993/94 blev Brolins roll i laget en annan. Han spelades nu allt mer konsekvent, efter att framgångsrikt ha provat på det under föregående säsong, i en offensiv mittfältsroll. Tröja nr 11 byttes mot nr 7 och Brolin intog en position till höger bredvid Crippa och Gabriele Pin. Klubben nådde åter finalen i Europeiska Cupvinnarcupen efter att ha lagit ut Ajax och Benfica på vägen till Köpenhamn, där man mötte Arsenal. Trots att Brolin gjorde en mycket bra match, med bl a ett stolpskott, förlorade Parma med 1-0.[2]

Mer landslag - och världslaget[redigera | redigera wikitext]

Inför och under Europamästerskapet i Sverige 1992 var Brolin en av Sveriges bästa spelare. Detta då han svarade för två mål i gruppspelet (1–0 mot Danmark och det avgörande målet i 2–1-matchen mot England). Sverige blev utslaget först i semifinal mot Tyskland.

Vid VM i fotboll 1994 var Brolin i yppersta form och efter att ha blivit nedflyttad från anfallet till mittfältet från och med andra matchen blev han det svenska lagets kreativa centrum. Han stod själv för tre mål i turneringen: 1–1-målet mot Ryssland i gruppspelet (på straffspark), 1–0-målet i kvartsfinalen mot Rumänien och 1–0-målet i bronsmatchen mot Bulgarien. Vidare spelade Brolin fram till ett flertal mål, bland annat 2–0- och 3–0-målen i Bulgarienmatchen. Brolins prestationer under VM uppmärksammades genom att han fick plats i turneringens världslag.

En världsstjärna[redigera | redigera wikitext]

Brolin stod nu på toppen av sin karriär. Hans ödmjukhet i media gjorde honom populär hos svenska folket och han betraktades allmänt som Sveriges bästa fotbollsspelare.[källa behövs] I klubblaget Parma AC var han navet spelet kretsade kring och i landslaget framkom det alltmer tydligt att förbundskapten Tommy Svensson ofta vände sig till Brolin för att få hans synpunkt när beslut om lagets utformning skulle fattas.

Skadan som ändrade allt[redigera | redigera wikitext]

Under en EM-kvalmatch den 16 november 1994 mot UngernRåsunda fotbollsstadion- samtidigt som han spelade fram till Martin Dahlins 2–0-mål - bröt Brolin sin vänstra fot då han fått den under sig. Efter denna allvarliga skada skulle han aldrig komma tillbaka till den nivå han under flera år etablerat sig på.

Efter konvalescenstid, rehabiliterad skada och misslyckande med att återta en startplats i Parma blev flytten till Leeds United 1995 ett stort bakslag i förhållande till de högt ställda förväntningarna (vid dåtiden det dyraste utländska köpet av en engelsk klubb). Efter säsongen 1995/96 och kontroverser med ledningen dök Brolin aldrig upp på klubbens försäsongsupptakt i augusti 1996. Han bötfälldes, och lånades senare ut till schweiziska FC Zürich där det dock bara blev tre matcher i ligan – trots att både Brolin själv och Zürich ville utöka lånetiden.

Problem i Leeds[redigera | redigera wikitext]

Problemet var att Leeds nye manager George Graham genast ville se sin spelare i träning på Elland Road. Brolin vägrade, och hotade att ge upp karriären om han tvingades tillbaka till klubben. Plötsligt var en öppning möjlig då UC Sampdoria med svenske tränaren Sven-Göran Eriksson lagt ett bud på sin landsman. Det stupade dock i sista stund då det visade sig att Brolins skada ännu inte var helt läkt och att han hade en metallskruv kvar i sin tidigare brutna fot.

Uthyrd och löst från kontrakt[redigera | redigera wikitext]

Leeds ville nu ha hem sin spelare för att få en andra åsikt om skadan. Brolin visade vid den här tiden upp en alltmer hård sida av sig själv i media och pajkastningen mellan honom själv och klubben fick stora proportioner i pressen. I december samma år (1996) hyrdes Brolin, tack vare att han själv lagt ut pengar ur egen ficka, ut till sin gamla klubb Parma AC som var beredda att ge honom en ny chans. Succén uteblev dock och han återvände efter säsongens slut i juni 1997 till Leeds United.

Senare under sommaren ratades Brolin från klubbens försäsongsläger i Sverige; det var nu tydligt att manager Graham inte tänkte satsa på honom. Problemen löste sig inte heller under säsongsupptakten då Brolin bara fick träna med reservlaget. I slutet på oktober kom han överens med Leeds ledning om en ömsesidig uppsägning av kontraktet.

Övervikt och sista chansen[redigera | redigera wikitext]

En överviktig Brolin var nu klubblös och ett slut på karriären anades[vem?] – åtminstone i England. Plötsligt dök han dock åter upp på scenen i hårt prövade Premier League-klubben Crystal Palace FC. Brolin fungerade först enbart som spelare; senare blev han mer av assisterande coach/tolk (mellan engelska och italienska) åt spelande tränaren Attilio Lombardo. Inte heller detta arrangemang blev någon lyckträff, Brolin kom aldrig tillbaka till något som liknande en god form och häcklades allmänt i England för sin runda figur. Efter klubbens respass ur högsta ligan och då Brolins kontrakt löpt ut i maj 1998 lämnade han klubben för att åka hem till Sverige och fundera över sin fotbollsframtid.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

12 augusti samma år kom beskedet att Tomas Brolin hade för avsikt att avsluta sin fotbollskarriär. 29 augusti gjorde han sin sista match; som inhoppande målvakt de sista 15 minuterna i en match för Hudiksvalls ABK. Han slutade som fotbollsspelare vid 28 års ålder.

Brolin har i efterhand blivit vald till nummer två på listan över de sämsta förvärven i Premier Leagues historia[3].

Efter fotbollskarriären[redigera | redigera wikitext]

Efter fotbollskarriären har Brolin rönt diverse uppmärksamhet då han givit sig in i fastighetsbranschen, sålt dammsugarmunstycken samt haft ett förhållande med Annika Duckmark (före detta Fröken Sverige). År 1999 bildade Brolin tillsammans med sina vänner Björn Borg, Dr. Alban och Mattias Frisk musikgruppen Friends in Need, som samma år släppte singeln Alla vi.

10 december 2007 kom han på 23:e plats i en European Poker Tour-turnering i Prag och vann € 12 650.[4]

Brolin deltog i den andra säsongen 2009–2010 av TV-programmet Mästarnas mästare som visades i SVT där han slutade på en fjärdeplats.

Tomas Brolin är även känd som ägare av restaurangen UndiciÖstermalm i Stockholm som då och då fått sitt alkoholtillstånd indraget och under perioder därför varit nedlagd.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Med landslag[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige
  • A-landskamper/mål: 47/26 (eller 47/27[a]) mål (1990–1995)
  • VM-slutspel (2): 1990, 1994
  • VM-medaljer (1): 3:a 1994
  • EM-medaljer (1): 3:a 1992 (Bronsmatch spelas ej i EM från och med 1984; båda förlorande semifinallag erhåller bronsmedalj).
  • Svenska Dagbladets guldmedalj 1994 (tilldelades hela Fotbollslandslaget)

Med klubblag[redigera | redigera wikitext]

Italien Parma FC

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

  • Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare (2): 1990 och 1994
  • Världslaget (1): uttagen i FIFA:s världslag efter VM 1994
  • Invald 2010 i Svensk Fotbolls Hall-of-Fame [1] som nummer 37 vilket är inrättat av SFS/Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker och stöds av Svenska Fotbollförbundet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 2010 debatterades om Roland Nilssons mål i landskampen mot Norge augusti 1991 istället skulle tillskrivas Tomas Brolin. Källa: TT/Eurosport.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tomas Brolin to Leeds – When a Big Money Move Went Wrong The Transfer Tavern
  2. ^ JOE LOVEJOY in Copenhagen (1994-05-05). "European Cup-Winners Cup: Smith's strike brings Arsenal European glory: Battling Londoners make light of the loss of Wright and Jensen - Sport". The Independent. Retrieved 2012-06-08.
  3. ^ http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/article2025420.ece "50 worst footballers". The Times. 4 juli, 2007. Läst 2010-01-25.
  4. ^ Resultatlista


Företrädare:
Peter Forsberg
'Victoriastipendiet
Tomas Brolin'

1995
Efterträdare:
Sara Wedlund