Albrecht von Haller

Albrecht von Haller, född den 12 oktober 1708 i Bern, död där den 16 december 1777, var en schweizisk botanist, anatom, fysiolog, läkare och skald, under en stor del av sitt liv verksam i Tysk-romerska riket. Han var farfar till Karl Ludwig von Haller. Auktorsnamnet Haller kan användas för Albrecht von Haller i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

von Haller blev student i Tübingen 1723, studerade från 1725 i Leiden (medicine doktorsexeamen under Herman Boerhaave), Paris, London och Basel samt praktiserade sedan 1729 i Bern som läkare och var från 1735 bibliotekarie vid stadsbiblioteket. År 1736 blev han professor i medicin, anatomi, botanik och kirurgi i Göttingen, anlade han där botanisk trädgård, inrättade en anatomisk teater och utarbetade planen till den kungliga vetenskapssocieteten, vars ständige president han blev.

von Haller blev geheimeråd, statsråd (1751) och livmedikus samt adlades av kejsar Frans I (1751). Han var ledamot bland annat av Uppsala vetenskapssocietet och av svenska Vetenskapsakademien. År 1753 slog han sig ned i sin födelsestad och utvecklade där lika stor verksamhet som i Göttingen. Han förbättrade saltverken i Bex och Aigle, medlade 1764 i gränsstriderna mellan kantonerna Bern och Valais. Han ordnade 1767 de kyrkliga förhållandena i Vaud.

von Haller var kanske 1700-talets mest framstående anatom och fysiolog. Inom botaniken uppställde han grunddragen till ett "naturligt system", som dock inte fick något större genomslag, vilket troligen var orsaken till hans skoningslösa kritik av Linnés arbeten. Som skald var von Haller en av förklassikerna, och bidrog till tyska poesins utveckling. Hans stora boksamling inköptes av kejsar Josef II och införlivades med biblioteket i Milano. År 1908 restes ett minnesmärke över von Haller i Bern.

Bibliografi (i urval)

I Göttingen författade han:

Kommentarer till Boerhaaves föreläsningar (1739-44)

Enumeratio methodica stirpium Helvetiæ (1742)

Icones anatomicæ (1743-56),

Primæ lineæ physiologiæ (1747; fjärde upplagan 1780; omarbetad på tyska 1796)

I Bern utgav han:

Historia stirpium indigenarum Helvetiæ (1768)

Bibliotheca botanica (1771-72)

Bibliotheca anatomica (1774, 1777)

Bibliotheca chirurgica(1774-70)

Början av Bibliotheca medicinæ practicæ (1776-87)

Elementa physiologiæ corporis humani (1757-66) (hans förnämsta vetenskapliga arbete, en med utomordentlig flit och lärdom gjord sammanfattning av hela den tidens vetande, hvilken för all framtid kommer att utgöra huvudkällan för vår kunskap om fysiologins utveckling till och med mitten av 1700-talet.)

Hans anatomiska uppsatser, utom Icones anatomicæ, utgavs samlade i:

Opuscula pathologica (1750)

Opuscula anatomica minora (1762-68)

Bland poetiska verk kan nämnas:

Den beskrivande lärodikten Die Alpen (1729) (en av de första hyllningarna åt fjällnaturen)

Den filosoferande Vom Ursprung des Übels (1734)

Versuch schweizerischer Gedichte (1732, många upplagor)

Litteratur (på svenska)

O. E. A. Hjelt, "Carl von Linné i hans förhållande till Albrecht von Haller" (1878).

Wikimedia Commons har media relaterad till Albrecht von Haller.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Haller, Albrecht von, 1904–1926.