Arvid Posse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Arvid Posse (olika betydelser).
Arvid Posse


Ämbetsperiod
19 april 188013 juni 1883
Monark Oscar II
Företrädare Louis De Geer
Efterträdare Carl Johan Thyselius

Född 15 februari 1820
Rosendals sätesgård, Skåne
Död 24 april 1901 (81 år)
Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti Lantmannapartiet
Maka 1. Amalia De la Gardie
2. Ebba Hägerflycht
Ministär Regeringen Posse

Arvid Rutger Fredriksson Posse, född 15 februari 1820Rosendals slott i Kropps socken, Malmöhus län, död 24 april 1901 i Stockholm (begravd på Snårestads kyrkogård [1]), var en svensk greve, godsägare och politiker. Han var riksdagsman 1856-90, finansminister 1880-81 och statsminister 1880-83.

Posse var son till landshövdingen greve Fredrik Salomon Posse och Magdalena Charlotta Bennet. Han gifte sig 1846 med grevinnan Amalia De la Gardie och 1886 med Ebba Hägerflycht. Han fick fyra barn och blev farfar till författarinnan Amelie Posse.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Arvid Posse blev 1835 student vid Lunds universitet, där han 1840 avlade hovrättsexamen. Samma år antogs han till auskultant vid Hovrätten över Skåne och Blekinge, under vars jurisdiktion han arbetade dels på ting, dels i hovrätten. Han blev senare vice häradshövding och 1846 kanslist vid nämnda hovrätt samt förordnades 1847 till adjungerad ledamot av densamma. 1849 tog Posse avsked ur statens tjänst och bosatte sig på Charlottenlunds gods samt ägnade sig därefter åt lantbruk, affärsföretag och kommunala värv; bland annat var han 1865–1868 ordförande i Malmöhus läns landsting.

Sin politiska bana började Posse som ledamot av ridderskapet och adeln vid 1856-58 års riksdag. Han fungerade då som ordförande i Bankoutskottet och vid 1862–1863 års riksdag som ordförande i Bevillningsutskottet, där han kraftigt förfäktade frihandelns principer, vilka han allt framgent blev trogen. Under denna riksdag gjorde han, vid en ifrågasatt ändring av stadgan angående kommunalstyrelse på landet, allvarliga invändningar emot en föreslagen inskränkning i de större jordägarnas rösträtt, bland annat därför, att denna kunde omöjliggöra antagandet av det då föreliggande förslaget till en representationsreform.

Själv höll dock Posse inte på detta förslag. Han var tvärtom en av reformens ivrigaste motståndare och förespådde vid riksdagen 1865–1866, då han var ordförande i Statsutskottet, fäderneslandet en olycklig framtid, om reformen genomfördes. Han fruktade bland annat att jordbruksintresset genom det nya representationssättet skulle bli alltför mäktigt, att man inte skulle minnas "det myckna, som behöver leva både över och bredvid detsamma". Detta uttalande hindrade inte, att Posse vid det efter reformens genomförande första sammanträdandet (1867) i riksdagens Andra kammare gjorde sig till målsman för det lantmannaintresse, som på grund av nämnda kammares sammansättning kunde räkna med majoritet och som tog form i Lantmannapartiet. Som främste ledare för detta parti, vilket inom kort intog en oppositionell hållning mot regeringen, var Posse under en följd av år utan gensägelse riksdagens mest bemärkte och mäktigaste, om också inte mest vinnande, personlighet.

Arvid Posse fotograferad av Lina Jonn i Lund.
Arvid Posse, fotograferad av G W Brunstedt.

År 1867–1881 tillhörde Posse Andra kammaren, ständigt omvald av Herrestads och Ljunits härad. År 1867–1875 satt han som Statsutskottets ordförande (vid urtima riksdagen 1871 var han vice ordförande i Särskilda utskottet. År 1876–1880 ledde han som talman Andra kammarens överläggningar, och 19 april 1880 kallades han att efter friherre Louis De Geer som statsminister inträda i konseljen. Den 7 december 1880-8 mars 1881 var Posse därjämte chef för Finansdepartementet.

Det gällde nu för statsministern Posse att bringa till lösning de viktiga frågor, som alltsedan det nya representationssättets införande stått på dagordningen: frågorna om indelningsverkets och grundskatternas avlyftande i sammanhang med en ny försvarsorganisation. Man förmodade att han skulle lyckas, eftersom han troddes kunna räkna på understöd hos sina gamla partivänner och hos motståndarna till de föregående ministärerna. Stora kommittéer tillsattes för frågornas beredning, och vid 1883 års riksdag framlade Posseregeringen sina förslag.

De utlovade successiv avskrivning av grundskatter samt av rustnings- och roteringsbesvären, mot villkor att riksdagen biföll regeringens framställningar om försvarets byggande på stamtrupp (anskaffad på frivillighetens väg och avlönad av statsverket) och beväring. Men såväl Första kammarens fasthållande vid indelningsverket som kanske mera lantmannapartiets avknappningar vållade efter ett intensivt intrigspel Posses nederlag, efter vilket han den 13 juni 1883 avgick från statsministerposten och utnämndes till president i Kammarrätten, i vilken egenskap han fungerade till 1889.

Som ledamot av Första kammaren för Kalmar läns södra valkrets 1882–1890 intog Posse en tillbakadragen hållning, men uttalade sig under tullstriden mot spannmålstullar och uttalade sina sympatier för en moderat rösträttsreform. Som parlamentstalare uttryckte Posse sig kort och klart, ofta med skärpa och alltid med lugn och värdighet. Han var ledamot av Lantbruksakademien (1879) samt hedersledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund (1878) och Kungliga Örlogsmannasällskapet (1880).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Posse, 15. Arvid Rutger Fredriksson, 1915.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arvid Posses gravvård

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Gustaf Ferdinand Asker
Andra kammarens talman
1876–1880
Efterträdare:
Olof Wijk d.y.
Företrädare:
Louis De Geer
Sveriges statsminister
1880–1883
Efterträdare:
Carl Johan Thyselius
Företrädare:
Hans Forssell
Sveriges finansminister
1880–1881
Efterträdare:
Robert Themptander