Arvid Posse

Arvid Posse
Sveriges statsminister
Ämbetsperiod 19 april 1880–13 juni 1883
Monark	Oscar II
Företrädare	Louis De Geer
Efterträdare	Carl Johan Thyselius
Född	15 februari 1820 Rosendals sätesgård, Skåne
Död	24 april 1901 (81 år) Stockholm, Stockholms län
Politiskt parti	Lantmannapartiet
Maka	1. Amalia De la Gardie 2. Ebba Hägerflycht
Ministär	Regeringen Posse

Arvid Rutger Fredriksson Posse, född 15 februari 1820 på Rosendals slott i Kropps socken, Malmöhus län, död 24 april 1901 i Stockholm (begravd på Snårestads kyrkogård ), var en svensk greve, godsägare och politiker. Han var riksdagsman 1856-90, finansminister 1880-81 och statsminister 1880-83.

Posse var son till landshövdingen greve Fredrik Salomon Posse och Magdalena Charlotta Bennet. Han gifte sig 1846 med grevinnan Amalia De la Gardie och 1886 med Ebba Hägerflycht. Han fick fyra barn och blev farfar till författarinnan Amelie Posse.

Biografi

Arvid Posse blev 1835 student vid Lunds universitet, där han 1840 avlade hovrättsexamen. Samma år antogs han till auskultant vid Hovrätten över Skåne och Blekinge, under vars jurisdiktion han arbetade dels på ting, dels i hovrätten. Han blev senare vice häradshövding och 1846 kanslist vid nämnda hovrätt samt förordnades 1847 till adjungerad ledamot av densamma. 1849 tog Posse avsked ur statens tjänst och bosatte sig på Charlottenlunds gods samt ägnade sig därefter åt lantbruk, affärsföretag och kommunala värv; bland annat var han 1865–1868 ordförande i Malmöhus läns landsting.

Sin politiska bana började Posse som ledamot av ridderskapet och adeln vid 1856-58 års riksdag. Han fungerade då som ordförande i bankoutskottet och vid 1862–1863 års riksdag som ordförande i bevillningsutskottet, där han kraftigt förfäktade frihandelns principer, vilka han allt framgent blev trogen. Under denna riksdag gjorde han, vid en ifrågasatt ändring av stadgan angående kommunalstyrelse på landet, allvarliga invändningar emot en föreslagen inskränkning i de större jordägarnas rösträtt, bland annat därför, att denna kunde omöjliggöra antagandet av det då föreliggande förslaget till en representationsreform.

Själv höll dock Posse inte på detta förslag. Han var tvärtom en av reformens ivrigaste motståndare och förespådde vid riksdagen 1865–1866, då han var ordförande i statsutskottet, fäderneslandet en olycklig framtid, om reformen genomfördes. Han fruktade bland annat att jordbruksintresset genom det nya representationssättet skulle bli alltför mäktigt, att man inte skulle minnas "det myckna, som behöver leva både över och bredvid detsamma". Detta uttalande hindrade inte, att Posse vid det efter reformens genomförande första sammanträdandet (1867) i riksdagens Andra kammare gjorde sig till målsman för det lantmannaintresse, som på grund av nämnda kammares sammansättning kunde räkna med majoritet och som tog form i Lantmannapartiet. Som främste ledare för detta parti, vilket inom kort intog en oppositionell hållning mot regeringen, var Posse under en följd av år utan gensägelse riksdagens mest bemärkte och mäktigaste, om också inte mest vinnande, personlighet.

Arvid Posse fotograferad av Lina Jonn i Lund.

Arvid Posse, fotograferad av G W Brunstedt.

År 1867–1881 tillhörde Posse Andra kammaren, ständigt omvald av Herrestads och Ljunits härad. År 1867–1875 satt han som statsutskottets ordförande (vid urtima riksdagen 1871 var han vice ordförande i särskilda utskottet. År 1876–1880 ledde han som talman andra kammarens överläggningar, och 19 april 1880 kallades han att efter friherre Louis De Geer som statsminister inträda i konseljen. Den 7 december 1880-8 mars 1881 var Posse därjämte chef för finansdepartementet.

Det gällde nu för statsministern Posse att bringa till lösning de viktiga frågor, som alltsedan det nya representationssättets införande stått på dagordningen: frågorna om indelningsverkets och grundskatternas avlyftande i sammanhang med en ny försvarsorganisation. Man förmodade att han skulle lyckas, eftersom han troddes kunna räkna på understöd hos sina gamla partivänner och hos motståndarna till de föregående ministärerna. Stora kommittéer tillsattes för frågornas beredning, och vid 1883 års riksdag framlade den posseska regeringen sina förslag.

De utlovade successiv avskrivning av grundskatter samt av rustnings- och roteringsbesvären, mot villkor att riksdagen biföll regeringens framställningar om försvarets byggande på stam (anskaffad på frivillighetens väg och avlönad av statsverket) och beväring. Men såväl Första kammarens fasthållande vid indelningsverket som kanske mera lantmannapartiets avknappningar vållade efter ett intensivt intrigspel Posses nederlag, efter vilket han den 13 juni 1883 avgick från statsministerposten och utnämndes till president i Kammarrätten, i vilken egenskap han fungerade till 1889.

Som ledamot av Första kammaren för Kalmar läns södra valkrets 1882–1890 intog Posse en tillbakadragen hållning, men uttalade sig under tullstriden mot spannmålstullar och uttalade sina sympatier för en moderat rösträttsreform. Som parlamentstalare uttryckte Posse sig kort och klart, ofta med skärpa och alltid med lugn och värdighet. Han var ledamot av Lantbruksakademien (1879) samt hedersledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund (1878) och Kungliga Örlogsmannasällskapet (1880).

Se även

• Släkten Posse

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Posse, 15. Arvid Rutger Fredriksson, 1915.

Vidare läsning

• Bokholm, Rune (1998). Kungen av Skåne : en bok om statsmannen Arvid Posse. Lund: Historiska Media. ISBN 91-88930-19-X 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Arvid Posse
  Bilder & media

Företrädare: Gustaf Ferdinand Asker	Talman i andra kammaren 1876–1880	Efterträdare: Olof Wijk d.y.
Företrädare: Louis De Geer	Sveriges statsminister 1880–1883	Efterträdare: Carl Johan Thyselius
Företrädare: Hans Forssell	Sveriges finansminister 1880–1881	Efterträdare: Robert Themptander