Tekniska museet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′57″N 18°07′07″Ö / 59.33250°N 18.11861°Ö / 59.33250; 18.11861

Tekniska Museet
Tekniska museet September 2014 01.jpg
Huvudbyggnad och maskinhallen
Information
Etablerat 1923
Plats Museivägen 7, på Gärdet
Typ Teknikmuseum
Besökare 300 468 (2013)[1]
Museichef Ann Follin
Webbplats www.tekniskamuseet.se
För Tekniska museet i Malmö, se Teknikens och Sjöfartens hus.

Tekniska museet är ett teknikhistoriskt museum beläget vid Museivägen 7 i MuseiparkenGärdet i Stockholm. Det grundades 1923, organiserades som en stiftelse 1948 och har fått statliga anslag sedan 1965. Nuvarande byggnad ritades av arkitekt Ragnar Hjorth och stod färdig 1936.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Demonstration av äldre fordon på takterrassen i samband med museets invigning, bakom fordonet står Per-Albin Hansson (t.v.) och Fritiof Ekman.

På förslag av Svenska Teknologföreningen och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) bildades 1923 en arbetsgrupp för att planera för ett tekniskt museum. Utöver dessa två var Sveriges Industriförbund och Svenska Uppfinnareföreningen med från början. År 1924 började insamlingsarbetet. Förebilden var Deutsches Museum i München som började planeras 1903.

De första mindre utställningarna visades på IVA:s vind på Grev Turegatan i Stockholm. Sedan ett omfattande arkiv med 15 000 bilder och 33 000 ritningar samlats in omkring 1930, blev lokalfrågan akut. Ett antal av Livregementets Dragoners hus på norra Djurgården, som blivit lediga, ställdes till förfogande av staten.

Bidrag från industrier, privatpersoner och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse finansierade en ny huvudbyggnad på 9 000 kvadratmeter, vilken invigdes den 18 maj 1936 i närvaro av statsminister Per-Albin Hansson och handelsminister Fritiof Ekman. Redan från början visades många föremål och demonstrationsapparater, som besökarna själv kunde prova. År 1938 öppnade de två första utställningar, Maskinhallen och Gruvan, den senare finns fortfarande idag.[2]

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Byggnad[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden gestaltades av arkitekten Ragnar Hjorth i stram funktionalism och uppfördes av Arcus AB i betong på en stomme av stålbalkar.[3] Huvudbyggnadens fasader är ljusputsade och entrésidan domineras av ett stort fönsterparti i två våningar. Takvåningen är indragen och här fanns ursprungligen en restaurang och bostad för museichefen. Tekniska utrymmen som hissar och pannrum gjordes synliga för besökaren genom stora glaspartier och fick så en pedagogisk funktion.[4]

Hela museikomplexet består utöver huvudbyggnaden av den stora maskinhallen som kan nås via en låg byggnadskropp från huvudbyggnaden. Maskinhallen har ett välvd, koppartäckt tak som bärs upp av stålbågar.[5] Dagsljus släpps in i hallen genom två längsgående fönsterband i taket. År 1964 tillkom annexet för Teknorama och utökades ytterligare 1994. Vid Tekniska museet ligger Sjöhistoriska museet och Etnografiska museet samt Polismuseet och Riksidrottsmuseet.

Bilder byggnad[redigera | redigera wikitext]

Utställningar och samlingar[redigera | redigera wikitext]

Maskinhallen före nydaningen 2008.
Modelljärnvägen.

Tekniska museet har en rad permanenta och tillfälliga utställningar. En klassiker bland permanenta utställningar var den i stora maskinhallen som hade stått sedan 1938. Här visades maskiner, motorer, bilar, motorcyklar, flygplan och liknande. I början av november 2011 öppnade museet här sin största egenproducerade utställning kallad ”100 innovationer”.

Museets amatörradiostation ligger i byggnadens fjärde våning och har anropssignalen SKØTM. Stationen bemannas av ett 50-tal medlemmar av föreningen Sveriges Sändareamatörer. En 30 meter hög mast med roterbar antenn ger långväga förbindelser. Stationen är bara öppet vissa tider.[6]

Till permanenta utställningar räknas även en besöksgruva, Lars Magnus Ericssons styrelserum från 1903 samt en modelljärnväg skapad av tandteknikern Uno Milton. Anläggningen finns sedan 1960 i Tekniska museet och har 50 meter räls i ett naturtroget landskap om 3x6 meter. Allt är byggd för hand, utom lokens motorer som köptes färdiga. 

Arbetet med den påbörjades 1948 och tog 3 500 arbetstimmar under sju år att färdigställa den.[7] Den 6 september 2012 utnämndes Uno Milton till ”hedersnörd” av Tekniska museet. Han var då 85 år gammal.[8]

Bland andra utställningar som visas ”tills vidare” kan nämnas ”Christopher Polhem – tillbaka till framtiden” som handlar om universalgeniet Christopher Polhem, ”Spelet om energin”, ”Teknorama på rymmen”, ”Leklabbet - för de yngsta” och ”Slussen i Stockholm” med en detaljrik modell över Christopher Polhems sluss i Stockholm. Exempel för en tillfällig utställning är ”Digital revolution” som visas mellan 26 oktober 2014 och 30 augusti 2015. Besökaren kan utforska hur konst, musik, film och dataspel har inspirerats och utvecklats med hjälp av digital teknik. [9]

Tidigare visades bland annat ”Mekanisk verkstad” (1984-2011), ”Södra länken” (2004), ”Antarktis - det är coolt!” (2005), ” Klimatgreppet” (2006), ”Kvinnors uppfinningar” (2006-2014), ”Dataspel” (2008), ”Övergivna platser” (2010) och ”Älskade telefon” (fram till maj 2014) som utställde ett stort antal teletekniskt material från Telemuseets samlingar. Dessa övertogs av Tekniska museet när Telemuseum slog igen i januari 2004.[10]

Teknorama öppnade 1985 som Sveriges första Science center600 kvadratmeter på temat ”Upptäcka – Utforska – Uppleva”. År 1992 utökades Teknorama med experimentstationer på ytterligare 700 kvadratmeter. På hösten 2015 kommer ett nytt "Sience center" på en yta av 2 000 m² att öppna. Temat i utställningen är "den skapande hjärnan".[11]

Museets samlingar består av 55 000 föremål, 200 000 ritningar och kartor, 800 000 bilder och drygt 50 000 böcker. Utställningsytan är på 10 000 kvadratmeter.

Bilder utställningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Samlingar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Cino4[redigera | redigera wikitext]

Cino4
Huvudartikel: Cino4

På museet finns även Sveriges första 4D-bio, Cino4, som öppnade den 12 januari 2007 med premiäfilmen "Flyg!". Där förstärker tekniska effekter 3D-filmer om tekniska innovationer och vetenskap. Den fjärde dimensionen utgörs av vickande och skakande stolar, fläktar, rökmaskiner, bubbelaggregat och spotlights förhöjer effekten. Samtliga filmer som visas är omkring 30 minuter långa och har antingen svensk eller engelsk berättare. Eftersom effekterna är mycket realistiska har barn under 4 år inte tillträde till föreställningen och barn i åldrarna 4–7 år endast i sällskap av en vuxen. Biograflokalen användes tidigare som hörsal.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (7 januari 2014). ”Landets museer behöll sin starka roll under 2013”. Pressmeddelande. Läst 15 juni 2014.
  2. ^ Tekniska museets historia.
  3. ^ Dædalus: Sveriges tekniska museums årsbok. Årg. 54 (1985)
  4. ^ Hultin (2002), s. 216
  5. ^ Stockholms byggnader (2012), s. 197
  6. ^ Tekniska museet: SKØTM – amatörradiostation.
  7. ^ Tekniska museet: Modelljärnvägen.
  8. ^ P4 Extra: Tekniska museet har utnämnt en hedersnörd.
  9. ^ ”Tekniska museet: Digital Revolution”. http://www.tekniskamuseet.se/1/5554.html. Läst 2014-10-16. 
  10. ^ Tekniska museet, utställningar.
  11. ^ Tekniska museet: Nytt Sience center.
  12. ^ ”Förhandsinformation inför Cino4-premiären i januari 2007”. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/tekniska_museet/pressrelease/view/122492. Läst 5 oktober 2010. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cedrenius, Gunilla (1999). ”Tekniska museet på divanen: tankar kring ett jubileumsseminarium”. Dædalus (Stockholm) "2000(68),": sid. [210]-221 : ill.. 0070-2528. ISSN 0070-2528.  Libris 8196448
  • Rudberg Eva, red (1986). Dædalus: Sveriges tekniska museums årsbok. Årg. 54(1985), Museet och 30-talet : om arkitektur, kultur och teknik under 1930-talet och Tekniska museets nya museibyggnad. Stockholm: Sveriges tekniska museum. Libris 8258845. ISBN 91-38-09082-1 (inb.) 
  • Höjeberg Mats, red (1998). Dædalus: Tekniska museets årsbok. Årg. 67(1999), Teknik som kultur : Tekniska museet 75 år. Stockholm: Tekniska museet. Libris 8258856. ISBN 91-7616-100-5 (inb.) 
  • Höjeberg Mats, red (1999). Dædalus: Tekniska museets årsbok. Årg. 68(2000), Mötesplats Tekniska museet. Stockholm: Tekniska museet. Libris 8258847. ISBN 91-7616-011-4 (inb.) 
  • Ek-Nilsson, Katarina (1997). ”Militär och museiman: Torsten Althin och skapandet av Tekniska museet”. Dædalus (Stockholm) "1998(66),": sid. [23]-42 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528.  Libris 2636434
  • Nisser, Marie (1986). ”Tekniska museet och dess föregångare”. Dædalus (Stockholm) "1985(54),": sid. 149-163, 196-197 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528.  Libris 2831517

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]