Bågjakt

Från Wikipedia
Bågjakt från en klätterstege. All utrustning är med fördel kamouflerad i jaktmiljöns färger.

Bågjakt är jakt med pil och båge.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

I USA och Kanada har man har särskilda jakttider, archery seasons, då båge är det enda tillåtna jaktredskapet. Det vanligaste bytesdjuret är hjort, men båge används även för älg och björn. I Finland är användningen av pilbåge tillåten vid jakt på hjortvilt som Vitsvanshjort, vildren, dowhjort ochrådjur samt mindre vilt, även om det rent allmänt anses att en modern båge lämpar sig bäst vid jakt på större vilt.

Den vanligaste bågen är en så kallad compoundbåge, eller krafthjulsbåge, där den kraft som används vid uppspännandet av bågen utjämnas av via osymmetriska block. På så sätt blir en uppspänd båge relativt lätt att hålla, samtidigt som pilen ges en mjuk och säker acceleration. Även klassiska bågar och armborst används, men de senare är inte så populära på grund av sin vikt och sämre ballistiska egenskaper, och är dessutom olagliga i många länder.

En båge är ett personligt vapen där draglängd och dragkraft bör anpassas efter skytten. En del bågskyttar använder siktanordningar medan andra föredrar så kallat Gapskytte där träffpunkten bedöms i förhållande till pilens läge.

Bågjakt anses vara en form av jakt för jägaren som verkligen vill komma naturen nära. Ett säkert skott kräver vanligen att man lyckas ta sig mycket nära sitt byte, helst inom 25m, och har god kontroll över de ljud och lukter man avger.

Pilbåge används också i Finland rätt allmänt vid jakt i vatten, speciellt bäverjakt, där möjligheten att fästa en lina i pilen ger goda möjligheter att återfinna byte som annars lätt går förlorat. Mindre bågar används också för fiske.

Pilbågsjakt världen över[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Jakt med pilbåge förbjöds i Sverige år 1938. År 1998 tilläts Svenska Bågjägareförbundet prova pilbågsjakt i vilthägn fram till och med juni 2002. Utvärderingen gav goda resultat, speciellt på dovhjort och vildsvin. Svenska Bågjägareförbundet sökte tillstånd hos Naturvårdsverket att tillåta bågjakt, ärendet skickades ut till Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet och både ställde sig positiva till bågjakt.[1][2] Något beslut att tillåta bågjakt finns ännu inte (2018).[3]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark förbjöd bågjakt år 1967, dock kunde dispens meddelas. Allmän bågjakt blev tillåten 1994 för rådjur och mindre vilt. Kraven för att få jaga i Danmark som svensk är följande; gällande svensk jägarexamen samt giltigt jaktkort, du skall ha genomgått en endagskurs om bågjakt, ett skjutprov på sex viltfigurer i form av rådjur, räv, hare, gås, and och fasan utställda på avstånd varierande mellan 5 och 25 meter. Minst fem av de sex målen skall träffas i vitalområdet. Pilen skall minst ge en energi av 40 Joule och ha en minsta vikt av 25 gram. Uppskattningsvis finns det drygt 300 danskar som valt bågen som jaktvapen i Danmark. Under perioden 1 oktober 1999 till 15 januari 2004 registrerades 576 fällda rådjur/påskjutna rådjur och funnit att bågjakten uppfyller moderna krav på jaktvapen med en skadeskjutningsprocent på 5,66%[4]. 2019 har nu även både dovhjort, kronhjort och vitsvanshjort blivit tillåtna att jaga med pilbåge.

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland blev det år 1993 tillåtet med pilbågsjakt för vilt som, räv, hare och mindre vilt. År 2001 så blev det även tillåtet att jaga rådjur med pilbåge i Finland, På Åland blev bågjakt på alla jaktbara vilt, utom älg,[5] tillåten 15 augusti år 2006.[6]

Lettland[redigera | redigera wikitext]

Bågjakten tillåten i Lettland inom inhägnad.

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Frankrike tillät år 1995 bågjakt för alla viltarter.[7]

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Spanien tillät år 1985 bågjakt för alla viltarter.[8]

Ungern[redigera | redigera wikitext]

Ungern tillät år 1993 bågjakt för alla viltarter.[9] Som minimum krävs en båge med dragkraft på minst på 222,7 N/(50lbs).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]