Vildsvin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Artikeln ger övergripande information om vildsvinet, för specifik information om det Svenska beståndet se Vildsvin i Sverige. För andra betydelser se vildsvin (olika betydelser).
Vildsvin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sus scrofa 1 - Otter, Owl, and Wildlife Park.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Familj Svindjur
Suidae
Släkte Sus
Art Vildsvin
S. scrofa
Vetenskapligt namn
§ Svin scrofa
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredninsområde i grön, turkos - införd population
Utbredninsområde i grön, turkos - införd population
Hitta fler artiklar om djur med

Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur tillhörande samma art som tamsvinet. Artens ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien. Vildsvinet introducerades sedan i Nordamerika, Sydamerika, Australien och på många öar och har därför idag en nästan världsvid utbredning.

Vild eller tam[redigera | redigera wikitext]

Globalt är definitionen av ett vildsvin på många platser flytande då det i grunden är samma art som tamsvin (Sus domestica/Sus scrofa domestica). Tamsvin blir lätt förvildade, och vilda och tama svin runt om i världen parar sig med varandra och får avkomma. Indelningen grundar sig därför ofta på var populationen finns och vad man känner till om dess historia. Exempelvis kallas de vilda svinen på Nya Zeeland för Captain Cookers då de anses härstamma från svin som kapten James Cook tog med sig som gåvor till maorierna på 1770-talet.[2] Ett annat exempel är vildsvin utplanterade i USA i början av 1900-talet. Dessa parar sig ibland med tamsvin som rymt från farmer och därför finns i Nordamerika ingen tydlig gräns mellan vildsvin och tamsvin.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 cm lång och 70 till 100 cm hög. Till längden ska läggas en ca 25 cm lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kg medan suggan väger mellan 70 och 140 kg, det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40-50 kg[3] En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn (dock inte så dålig som ryktet säger) men en god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna lukten av en människa på nära 1 kilometers håll om vinden ligger rätt.[källa behövs]

Det finns rapporter från omvärlden om svin som är korsningar mellan vildsvin och tamsvin som vägt långt över 300 kg, några fåtal exemplar som nedlagts har vägt runt ca 400 - 500 kg. En av dem fick på grund av sin storlek det sensationstörstande namnet Hogzilla. En annan jättestor nedlagd gris kallades, lika fantasirikt, för Hog Kong.

Vildsvin kan uppnå en ålder av 30 år.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

För det svenska beståndet av vildsvin, se Vildsvin i Sverige

Vildsvinet förekommer naturligt i hela Eurasien, i några områden i Nordafrika, i Japan och på några sydasiatiska öar. Beroende på definition delar man in vildsvinet i olika många underarter. Vanligt är att man delar in den i fyra underarter:

Det finns andra utförligare indelningar som delar upp svinen i runt 30 underarter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hona med två kultingar

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari.[3] Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan 5-6 kultingar (ibland 8-9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar/år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad. [3]

Då nya kultingar föds lämnar de ettåriga hanarna flocken för att bilda en egen galthjord där de sedan lever i max två år. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underställda ledarsuggan som styr sin flock.[3]

Vildsvinet är normalt nattaktivt[3] men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark. I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Vildsvinet tillhör de partåiga hovdjuren (Artiodactyla)

Vildsvin är allätare[3] men 90 procent av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor.

Människan och vildsvinet[redigera | redigera wikitext]

Skadedjur/nyttodjur[redigera | redigera wikitext]

För det svenska beståndet av vildsvin, se Vildsvin i Sverige

Under letandet efter mat orsakar vildsvinen ofta skador för lantbruket, medan de samtidigt anses kunna vara till fördel för skogsbruket då de äter upp ansamlingar av skadeinsekter såsom barkborrar och bidrar till markberedningen genom sitt bökande. Därför är vildsvinet ett uppskattat vilt i skogarna i bland annat Tyskland och Tjeckien där det till och med utfodras av skogsägare och jägare. Dock jagas de hårt i ren jordbruksbygd då de bökar i åkrarna och förstör. Till skillnad från övrigt klövvilt angriper inte vildsvinet gran- och tallplantor och gör därför inte skada som till exempel älg och rådjur. Sammantaget kan man säga att vildsvin gör stor nytta i skogen och är lönsamt att ha för skogsägare och jägare men förstör på åkrarna för lantbrukare.

Generellt kan man säga ganska lite om vildsvinets skygghet eftersom olika populationer beter sig olika, bland annat beroende på hybridisering med tamsvin. Vanligtvis undviker de bebyggelse och flyr så fort det känner lukten av en människa.[källa behövs] I vissa områden där bestånden är stora observeras vildsvin nära människor och till och med inne i samhällen. Det finns fall där ett skadat vildsvin har anfallit människor då det blivit trängt.[4]

Vildsvin i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Romersk relief från cirka 200-talet av vildsvinsjakt med hund.

Det kraftfulla vildsvinet har länge tjänat som symbol inom många av jordens mytologier. I indisk mytologi har guden Vishnu en inkarnation av ett vildsvin som heter Varaha. Inom nordisk folktro fanns det ett mycket folkilsket vildsvin som hette Gloson som hade rakbladsvass borst. Inom grekisk mytologi dräpte Ares Adonis när han var förklädd till vildsvin.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oliver, W. & Leus, K. 2008 Sus scrofa. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 12 december 2010.
  2. ^ Horwitz, Tony (2003). Blue Latitudes: Boldly Going Where Captain Cook Has Gone Before. Picador. p. 127. ISBN 0-312-42260-1.
  3. ^ [a b c d e f] Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 360-362
  4. ^ Andersson, Thomas B. Guide till våra vilda djur. Wahlström & Widstrand. 2005. Sid 47.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]