Besksöta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Besksöta
Solanum dulcamara (2005 07 07).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Potatisordningen
Solanales
Familj Potatisväxter
Solanaceae
Släkte Potatissläktet
Solanum
Art Besksöta
S. dulcamara
Vetenskapligt namn
§ Solanum dulcamara
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Besksöta, bittersöta (Solanum dulcamara) är en låg buske, men ibland ses dess grenar förlängda till ett par meter och då vanligen slingrande några få varv i mycket utdragen spiral kring buskar eller ungträd. Dess växtlokaler är skuggrika och fuktiga ställen, helst bland snår vid sjö- och bäckstränder, vegetationsrika platser, till vilkas utsmyckning den bidrager med sin behagfulla växt, sina vackra färger och blommornas fina vällukt.

Solanum dulcamara fruit.jpg

Namnen "besksöta" och "dulcamara" härleder sig av smaken hos unga grenar. (Se avsnitt etymologi nedan.) Dessa är användbara till läkemedel och bör insamlas den årstid då de inte bär blad; de benämns stundom "kvesved", "matledskvistar",[1] i Halland "pukaris/pukeris", d.v.s. djävulsris. Arten benämns bos-ört i Bohuslän.[2]. Vid början av 1800-talet var det svenska huvudnamnet Sötbesk Solan men den kallades även Galnebär, Villbär, Ormbär, Hällbär och Trollbär[3].

Extractum dulcamaræ är urindrivande och har använts som medel mot till exempel gikt, reumatism, utslag och sårnader, mest dock i husmedicinen.

Arten förekommer upp till mellersta Norrland och Trondheim och finns även i södra och mellersta Finland. Den blommar under juli och augusti.

Ibland odlas en vitblommande sort.

Arten innehåller solanin som är en giftig tropanalkaloid.[4],[5]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

[6] [7]

subsp. dulcamara

  • Dulcamara flexuosa Moench.
  • Dulcamara lignosa Gilib.
  • Lycopersicon dulcamara (L.) Medik.
  • Solanum assimile Friv.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum Farw.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum House nom. illeg.
  • Solanum dulcamara f. lucidum Mathe.
  • Solanum dulcamara lus. atroviolaceum Mathe.
  • Solanum dulcamara subsp. pusztarum (Soó) Soó.
  • Solanum dulcamara var. canescens Farwell.
  • Solanum dulcamara var. hirsutum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. indivisum Boiss.
  • Solanum dulcamara var. ovatum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. palustre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. pubescens N.H.F.Desp.
  • Solanum dulcamara var. pusztarum Soó.
  • Solanum dulcamara var. rupestre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. tomentosum W.D.J.Koch.
  • Solanum dulcamara var. villosissimum Desv.
  • Solanum laxum Royle.
  • Solanum lyratum Thunberg.
  • Solanum lyratum f. purpuratum Konta & Katsuy.
  • Solanum lyratum var. filamentaceum Hayashi.
  • Solanum pseudopersicum Pojark.
  • Solanum ruderale Salisb. nom. illeg.
  • Solanum rupestre F.W.Schmidt.
  • Solanum scandens Lam. nom. illeg.
  • Solanum scandens Neck. nom. illeg.
  • Solanum serpentini Borbás & Waisb.

var. marinum Bab.

  • Solanum dulcamara f. littorale Raab.
  • Solanum littorale Raab.
  • Solanum marinum. (Bab.) Pojark.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Dulcamara kommer av latin dulcis = söt och amaris = bitter p g a att kvistarna när de tuggas först smakar sött, men sedan ger en bitter eftersmak[8].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Solanum dulcamara i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
  2. ^ Puke-ris i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  3. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  4. ^ R. F. Alexander, G. B. Forbes, and E. S. Hawkins (1948-09-11). ”A Fatal Case of Solanine Poisoning”. Br Med J. 2 (4575): ss. 518. doi:10.1136/bmj.2.4575.518. 
  5. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 85. ISBN 91-20-04445-3 
  6. ^ Tela Botanica - Flore Électronique
  7. ^ International Plant Names Index
  8. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-17102-9 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]