Birgitta Stenberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Birgitta Stenberg på Bokmässan 2010

Birgitta Alma Sofia Stenberg, född 26 april 1932 i Stockholm, uppvuxen i Visby, är en svensk författare, översättare och illustratör, sedan många år bosatt på Åstol.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stenberg gjorde långvariga resor i Sydeuropa och studerade under sitt sista gymnasieår i Paris. Genom sitt resande fick hon inspiration för sitt skrivande och hon lärde sig flera språk. Under mitten av 1950-talet återvände Stenberg till Sverige och fick arbete som skådespelare och tolk.[2]

Stenberg ingick i den litterära Metamorfosgruppen i början av 1950-talet. Hon har även skrivit manus till filmen Raskenstam. Stenberg var under en tid under början av 1950-talet tillsammans med kung Farouk av Egypten.[3]

Under det kalla kriget på 1950-talet, utnämndes Stenberg till sekreterare i Svenska kommittén för kulturens frihet, den svenska avdelningen av Congress for Cultural Freedom och redaktör för Kulturkontakt som båda finansierades av amerikanska CIA under täckmantel av Ford Foundation.[4][5]

Stenberg debuterade 1956 med romanen Mikael och Poeten där hon berörde den så kallade Kejneaffären i mer poetiska ordalag.[2] En mer uttömmande skildring av händelseförloppet kom att ges i den senare romanen Apelsinmannen från 1983, som är en av hennes mer kända och som initierat skildrar Stockholm under Kejneaffären, och som visades som TV-serie 1990. Dessa romaner, liksom självbiografin berör ofta vänskapen med poeten Paul Andersson.

Romanen Chans, som även filmatiserades 1962, handlar om klasskillnader. Rapport är en självbiografisk bok som skildrar hennes amfetaminmissbruk under slutet av 1960-talet. Hennes liberala drogsyn blev allmänt känd under våren 2009 när hon medverkade i SVT:s direktsända program Debatt - "Släpp loss haschet på Apoteket".

Hon har varit journalist på tidningen Arbetaren, tolk samt fiskare och kommunalpolitiker i Bohuslän. Stenberg gifte sig 1974 med Håkan Lagergren.[2]

Som barnboksförfattare har hon fått en ny publik; tecknaren Mati Lepp illustrerar hennes texter om lilla pojken Billy.

Hon finns översatt till tyska, norska, danska, finska, turkiska, ungerska och spanska.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Barnböckerna om Billy tillsammans med Mati Lepp

  • Visselpipan 1989
  • Billy på landet 1991
  • Billy på nya äventyr 1994
  • Billy och monstret 1994
  • Billy och den konstiga dagen 1995
  • Billy och den nya flickan 1996
  • Billy i skolan 1998
  • Billy och mormor 1999
  • Billy och grisarna 2001
  • Billy och Lotta på rymmen 2001
  • Billy får besök 2003
  • Billy och grodan 2004
  • Billy och grodan 2005
  • Billy blir arg 2006
  • Billy och den mystiska katten 2007
  • Billy och bollen 2009

Filmmanus och scenarios, radioteater

  • Chans, biograffilm 1962
  • Katarina, TV-teater 197?
  • Förövarna, radioteater 196?
  • En flicka och 75 000 systrar, radiomusical 197?
  • Klara Färdiga, TV-teater 197?
  • 1978Bevisbördan (TV-serie)
  • Dvärgens ögon, radioteater 198?
  • Raskenstam, biograffilm 1983
  • Garderoben, TV-teater 197?
  • Lösa förbindelser, Sveriges första TV-såpa, 1 av 5 dramatiker, 1998
  • Apelsinmannen, grundscenariot, TV-serie, 1990
  • Leken, TV-teater, 1994
  • Margareta ­- drottning av Bohuslän, scenteater 2009

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Paul Tenngart: På pilgrimsfärd från folkhemmet. Birgitta Stenberg och vägen ut. Ingår i Paul Tenngart: Romantik i välfärdsstaten. Metamorfosförfattarna och den svenska samtiden. (ellerströms, 2010)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birgitta Stenberg Bonnier Carlsen
  2. ^ [a b c] Birgitta Stenberg Norstedts
  3. ^ ”"Man borde sälja hasch på Systemet"”. Göteborgs-Posten. 24 september 2010. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.453797--man-borde-salja-hasch-pa-systemet-. 
  4. ^ Jag jobbade ju också för CIA
  5. ^ CIAs hemliga propagandakrig i Sverige

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]