Dammfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dammfladdermus
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Myotis dasycneme1.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Dammfladdermus
M. dasycneme
Vetenskapligt namn
§ Myotis dasycneme
Auktor Boie, 1825[3]
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN
Utbredningsområde enligt IUCN
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Dammfladdermus (Myotis dasycneme), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En stor fladdermus med en vingbredd på 20-30 cm, kroppslängd på 5,5 - 6,5 cm och vikt upptill 20 g. Pälsen är gulbrun på ovansidan, ljusgrå under.[4] [5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen jagar likt vattenfladdermusen helst över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av sländor och andra vatteninsekter samt fjärilar.[5] Lokalisationslätet har tydligt urskiljbara pulser (i detektor) med en medelfrekvens av 35 kHz[6].

Arten påträffas i vattenrika, trädbevuxna biotoper[5].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen finns sällsynt i norra Centraleuropa, södra Skandinavien samt mellersta Ryssland. Når i Sverige från Skåne upp till mellersta Svealand. Mycket ovanlig i Sverige, även om modern ultraljudsteknik gjort att den upptäckts på fler lokaler de senaste åren.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen är globalt hotad ("NT")[1]. Upptagen på Röda listan: EN (starkt hotad), klassning "D". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 2 och 4).[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Myotis dasycnemeIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ [a b] AtrDatatabankens faktablad (pdf)
  3. ^ [a b c d e f] ”Mammal Species of the World”. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802390. Läst 2011-03-08. 
  4. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 52. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 231-232. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 25. ISBN 91-85094-60-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]