Vattenfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vattenfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis-P1040975.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis
Art Vattenfladdermus
M. daubentonii
Vetenskapligt namn
§ Myotis daubentonii
Auktor Kuhl, 1817[2]
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Vattenfladdermus (Myotis daubentonii, Kuhl 1817), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En liten fladdermus med en vingbredd på 23-27 cm, kroppslängd mellan 4 och 5 cm och vikt på 6-14 g. Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusgrå under.[3]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Vattenfladdermusen jagar oftast över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. över vattenytor[3]. Den tidigare uppfattningen att den skulle vara helt beroende av öppna vattensamlingar för sitt födosök har dock visat sig vara felaktig[4]. Börjar jaga strax efter solnedgången och fortsätter ofta fram till gryningen. Födan består av sländor och andra vatteninsekter, skalbaggar, flugor och fjärilar. Kvittrar under flykten.[5] Navigationslätet har en medelfrekvens av 45 kHz och består av delvis sammanflytande pulser[6].

Som namnet antyder föredrar arten vatten (även saltvattensstränder), men uppträder även i skogsområden, främst lövskog[3].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vattenfladdermusen finns i större delen av Europa och via mellersta Ryssland till Asien. Saknas dock på Balkan och norra Skandinavien.[3] Når i Sverige upp till mellersta Norrland. Mycket vanlig i södra Sverige.[4]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Liten vattenfladdermus, som upptäcktes 1977, har tidigare betraktats som en separat art under namnet Myotis nathalinae, men DNA-undersökningar förefaller ge vid handen att den snarare bör räknas som en underart (Myotis daubentonii nathalinae) av vattenfladdermus.[7] De två underarterna skiljer sig endast åt, förutom mikroskopiska olikheter i anatomiska detaljer, genom att M. d. nathalinae är genomsnittligt något mindre än Myotis d. daubentonii[3]

Å andra sidan har arten 2001 delats upp i två, då man upptäckt en ny art, nymffladdermus (Myotis alcathoe), som tidigare trotts tillhöra denna art.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Myotis daubentoniiIUCN:s rödlista, auktor: Stubbe, M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802391
  3. ^ [a b c d e] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 50, 52. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ [a b] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05. 
  5. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 230-231. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 24. ISBN 91-85094-60-9 
  7. ^ Bruno F. Simões, Hugo Rebelo, Ricardo J. Lopes, Paulo C. Alves, och D. James Harris (2007-07-27). ”Patterns of genetic diversity within and between Myotis d. daubentonii and M. d. nathalinae derived from cytochrome b mtDNA sequence data” (på en). Acta Chiropterologica 9(2). Polska vetenskapsakademin. sid. 379-389. doi:10.3161/1733-5329(2007)9[379:POGDWA]2.0.CO;2. http://www.bioone.org/doi/abs/10.3161/1733-5329(2007)9%5B379:POGDWA%5D2.0.CO%3B2. Läst 2009-06-16. 
  8. ^ Myotis alcathoeIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 2009-06-16.