Vattenfladdermus
| Vattenfladdermus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Art | Vattenfladdermus M. daubentonii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis daubentonii | |
| Auktor | Kuhl, 1817[2] |
| Utbredning | |
Utbredningsområde
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vattenfladdermus (Myotis daubentonii, Kuhl 1817), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En liten fladdermus med en vingbredd på 23-27 cm, kroppslängd mellan 4 och 5 cm och vikt på 6-14 g. Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusgrå under.[3]
Innehåll |
Beteende [redigera]
Vattenfladdermusen jagar oftast över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. över vattenytor[3]. Den tidigare uppfattningen att den skulle vara helt beroende av öppna vattensamlingar för sitt födosök har dock visat sig vara felaktig[4]. Börjar jaga strax efter solnedgången och fortsätter ofta fram till gryningen. Födan består av sländor och andra vatteninsekter, skalbaggar, flugor och fjärilar. Kvittrar under flykten.[5] Navigationslätet har en medelfrekvens av 45 kHz och består av delvis sammanflytande pulser[6].
Som namnet antyder föredrar arten vatten (även saltvattensstränder), men uppträder även i skogsområden, främst lövskog[3].
Utbredning [redigera]
Vattenfladdermusen finns i större delen av Europa och via mellersta Ryssland till Asien. Saknas dock på Balkan och norra Skandinavien.[3] Når i Sverige upp till mellersta Norrland. Mycket vanlig i södra Sverige.[4]
Taxonomi [redigera]
Liten vattenfladdermus, som upptäcktes 1977, har tidigare betraktats som en separat art under namnet Myotis nathalinae, men DNA-undersökningar förefaller ge vid handen att den snarare bör räknas som en underart (Myotis daubentonii nathalinae) av vattenfladdermus.[7] De två underarterna skiljer sig endast åt, förutom mikroskopiska olikheter i anatomiska detaljer, genom att M. d. nathalinae är genomsnittligt något mindre än Myotis d. daubentonii[3]
Å andra sidan har arten 2001 delats upp i två, då man upptäckt en ny art, nymffladdermus (Myotis alcathoe), som tidigare trotts tillhöra denna art.[8]
Referenser [redigera]
- ^ Myotis daubentonii på IUCN:s rödlista, auktor: Stubbe, M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
- ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802391
- ^ [a b c d e] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 50, 52. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 230-231. ISBN 91-1-864142-3
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 24. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Bruno F. Simões, Hugo Rebelo, Ricardo J. Lopes, Paulo C. Alves, och D. James Harris (2007-07-27). ”Patterns of genetic diversity within and between Myotis d. daubentonii and M. d. nathalinae derived from cytochrome b mtDNA sequence data” (på en). Acta Chiropterologica 9(2). Polska vetenskapsakademin. sid. 379-389. doi:. http://www.bioone.org/doi/abs/10.3161/1733-5329(2007)9%5B379:POGDWA%5D2.0.CO%3B2. Läst 2009-06-16.
- ^ Myotis alcathoe på IUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 2009-06-16.
