Desinfektion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Handsprit, för desinfektion av händerna, på en sjukhustoalett

Desinfektion är en behandling av lokaler, materiel eller personer med fysikaliska eller kemiska medel så att risken för överföring av smitta elimineras. Detta innebär inte att alla mikroorganismer avlägsnats eller avdödats, utan att mängden av potentiellt patogena mikroorganismer reducerats så långt att smittrisken eliminerats. Inom ramen för desinfektion kan också behandling av luft och vatten för att hindra spridning av smitta anses falla. Desinfektion är det mellersta ledet i triaden rengöring – desinfektion – sterilisering.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Betydelsen av desinfektion uppmärksammades först av förlossningsläkaren Ignaz Semmelweiss i Wien 1847, då han var chef för en förlossningsavdelning. Han fann att barnsängsfeber överfördes genom frånvaro av handhygien, och att den avdelning där medicinstudenter arbetade och där man inte tvättade händerna mellan patienterna och, framför allt, mellan obduktioner och patienter, hade mycket hög frekvens av barnsängsfeber medan den avdelning, där barnmorskor, som hade rutinen att tvätta händer, stod för behandlingen hade dramatiskt lägre frekvens. Trots mycket entydiga fakta tog det mycket lång tid att övertyga den konservativa läkarkåren om betydelsen av desinfektion.

Metoder för desinfektion[redigera | redigera wikitext]

Metoderna för desinfektion är:

  • Värmedesinfektion: antingen med torr eller fuktig värme. Den effektivaste av dem är fuktig värme, antingen med varmt vatten eller med ånga. För hushållsändamål kommer i första hand kokning i fråga, medan institutioner använder dedicerade apparater (spoldesinfektorer eller diskdesinfektorer).
  • Kemisk desinfektion: med användning av något lämpligt desinfektionsmedel.
  • Stråldesinfektion: med joniserande strålning eller med UV-strålning, i första hand för desinfektion av luft och ytor i lokaler men också i viss utsträckning för mindre mängder känsliga ämnen, t ex kryddor för att skydda mot förruttnelse.
  • Filtrering: för behandling av vätskor och gaser, i första hand för behandling av luft.

Områden för desinfektion[redigera | redigera wikitext]

Följande områden har lagföreskrifter om desinfektion och förebyggande av smitta:

Livsmedelsproducerande industri[redigera | redigera wikitext]

Noggrann desinfektion och kontroll av att hygienföreskrifterna följs är av avgörande betydelse för att hindra spridning av smitta med livsmedel, matförgiftning och för smak och kvalitet på livsmedel. Lagföreskrifter har utfärdats av livsmedelsverket och av jordbruksverket samt genom direktiv från Europeiska Unionen.

Dagligvaruhandel[redigera | redigera wikitext]

Motiven för noggrann desinfektion i dagligvaruhandel är likartade dem i den livsmedelsproducerande industrin.

Restauranger och storhushåll[redigera | redigera wikitext]

Motiven är likartade dem i livsmedelsproducerande industri och i dagligvaruhandel.

Sjukvårdsinrättningar[redigera | redigera wikitext]

En patients rygg desinficeras inför en benmärgsdonation

Man har tidigare ansett kraven på desinfektion kan minskas inom sjukvården i takt med att städning och rengöring blivit effektivare och att lokalerna utformats för att minska riskerna för smittöverföring. Den tilltagande risken för sjukhussjuka har emellertid på senare tid givit upphov till en omvärdering, och man har kunnat visa att bättre hygien och effektivare desinfektion kan föra till kraftigt minskad risk för vårdrelaterade infektioner. Kraven på effektiv desinfektion ökar därmed.

Farmaceutisk och biomedicinsk industri[redigera | redigera wikitext]

Kraven på desinfektion vid tillverkning, framför allt av lösningar för injektion och motsvarande är av naturliga skäl mycket höga. Också sådana lösningar som kan steriliseras genom autoklavering i efterhand måste vid beredningen hållas fria från mikroorganismer för att undvika bildning av pyrogener. Många parenterala lösningar är inte stabila vid autoklavering, och måste beredas helt sterila (även om någon antibakteriell substans har satts till lösningen som konserveringsmedel), vilket gör att kraven på desinfektion vid deras tillverkning är mycket höga. Många lösningar som inte används parenteralt, t ex. antikroppslösningar för laboratoriebruk, måste också skyddas mot växt av mikroorganismer. För sådana ändamål används speciellt konstruerade utrymmen, renrum, där mycket omfattande försiktighetsmått för att förhindra kontamination vidtagits. Renrum används också i elektronikindustrin för att förhindra kontamination av mikrokretsar med damm.

Desinfektion av brunnar, vattenledningar, dricksvattencisterner och simbassänger[redigera | redigera wikitext]

  • Brunnar behöver desinficeras innan de tas i bruk efter nybygge eller efter en längre tids stillestånd, t ex brunnar i sommarstugeområden på våren. Detta gäller också anslutna vattenledningar. För dricksvattencisterner gäller liknande krav som för brunnar och vattenledningar.
  • Simbassänger måste renas och desinficeras löpande så länge de används.

Andra yrkesmässiga områden med behov av desinfektion[redigera | redigera wikitext]

Även om inga krav finns i lagföreskrifter finns på grund av risken för spridning av blodsmitta och i någon mån för annan smitta behov av desinfektion, och därmed behov av utbildning inom andra näringsgrenar:

  • Arrestlokaler och offentliga toaletter kan vara en källa till spridning av framför allt gulsot, och ett behov av regelbunden desinfektion finns här.
  • Tatuerare och salonger som utför piercing kan vara en källa till spridning av blodburen smitta, och de redskap som kommer till användning måste desinficeras noggrant mellan varje kund.
  • Frisörer och skönhetssalonger med manikyr eller pedikyr kan ge upphov till smittspridning eller till spridning av ohyra, och därmed finns krav på noggrann desinfektion av redskapen.
  • Zoologiska affärer kan vara en källa till spridning av bland annat papegojsjuka, med krav på desinfektion med effektiva desinfektionsmedel.

Desinfektion i hemmen[redigera | redigera wikitext]

Desinfektion är av betydelse i hemmiljö liksom i offentlig miljö. Studier har visat att huvuddelen av bakteriefloran i hemmiljö består av organismer som inte är patogena, men en viss del patogena eller potentiellt patogena organismer förekommer, t ex enterobacter och pseudomonas De områden i hemmet som framför allt är förorenade och i behov av desinfektion är kök med matberedningsytorna, diskbänk, vask och vattenlås samt toalett, framför allt toalettstolen. Disktrasor och skurtrasor fungerar dels som reservoirer för mikroorganismer och dels kan de bidra till att sprida bakteriekontamination mellan olika ytor i hemmet.

Huddesinfektion och sårdesinfektion[redigera | redigera wikitext]

Huddesinfektion förutsätter medel som tolereras för frekvent behandling under lång tid. Vid behandling av förorenade sår måste de medel som används vara så vävnadsvänliga som möjligt för att inte störa läkningen av såret. Ofta har därför behandling med kemiska desinfektionsmedel ersatts med rengöring med steril koksaltlösning.

Desinfektionsmedel[redigera | redigera wikitext]

Krav på desinfektionsmedel[redigera | redigera wikitext]

  • Ogiftigt: Desinfektionsmedel som man arbetar med utan skydd får inte förorsaka förgiftningar ens vid långvarig användning.
  • Stabilt: effekten skall helst vara kvar också efter lång förvaring
  • Vävnadsvänligt: medel för sårdesinfektion måste vara vävnadsvänliga för att inte försena sårläkning.
  • Hudvänligt: medel för huddesinfektion måste vara hudvänliga för att kunna användas ofta under ett helt arbetsliv.
  • Ej allergent: desinfektionsmedel som man kommer i kontakt med får inte ge upphov till eksem eller astma.
  • Ger ej upphov till resistens: desinfektionsmedel får inte medverka till att resistenta bakteriestammar uppstår. Resistens skulle sedan kunna föras över till andra medel, t ex antibiotika och användningen av desinfektionsmedlet därmed medföra allvarliga konsekvenser.
  • Acceptabelt i reningsverk: desinfektionsmedel får ej störa processerna i reningsverk utan ha brutits ned eller neutraliserats så att bakteriefloran i reningsverket inte störs.
  • Biologiskt nedbrytbart: desinfektionsmedel måste brytas ned så att det inte ansamlas i biosfären
  • Ofarligt för vattenlevande organismer: desinfektionsmedel måste antingen brytas ned så snabbt att de över huvud taget inte kommer ut i recipienter eller visas inte ha någon påverkan på faunan i recipienter till dess de bryts ned.

Värmedesinfektion[redigera | redigera wikitext]

Vid värmedesinfektion kan det objekt som skall desinficeras värmas torrt, i ånga eller i vatten. Fuktig uppvärmning är effektivare och skall användas då det är möjligt. För att fullständigt avdöda alla mikroorganismer (också sporbildare) krävs uppvärmning till minst 120 °C, men för desinfektion, för att avdöda alla patogena mikroorganismer, krävs uppvärmning till ca 70 °C – 90 °C. Med tillräckligt varmt diskvatten och lämpliga skyddshandskar kan därmed handdisk vara användbart för desinfektion. Effekten vid uppvärmning i vatten kan förstärkas genom tillsats av något lämpligt kemiskt desinfektionsmedel.

Kemisk desinfektion[redigera | redigera wikitext]

  • Aldehyder: För desinfektion har framför allt formaldehyd (formalin) och glutaraldehyd kommit till användning. Det har allt mer kommit ur bruk på grund av sin toxicitet och dåliga stabilitet.
  • Alkoholer: För många ändamål är alkoholer, eventuellt med tillsatser, de lämpligaste desinfektionsmedlen. För desinfektion används framför allt etanol eller propanol i koncentration 50% - 70%. De har nackdelen att vara brandfarliga och etanolen också att kunna missbrukas. De används ofta med tillsats av t ex invertsåpor eller klorhexidin (se nedan).
  • Invertsåpor: är ytaktiva föreningar med en positivt laddad grupp i ena änden av en lipofil molekyl. Den positivt laddade gruppen är gärna en kvartär ammoniumgrupp för att behålla sin laddning också i alkalisk miljö men också t ex en pyridiumgrupp. Den lipofila delen kan vara en alifatisk kolvätekedja. Effekten av invertsåpor motverkas av tvål, såpa och anjonaktiva tensider.
  • Amfotära tensider: har liknande egenskaper som invertsåpor. De är relativt dyrbara och har därför begränsad användning.
  • Icke-joniska tensider: till exempel Triton X-100 verkar utan att störas av varken katjonaktiva eller anjonaktiva föreningar och är aktivt mot mikroorganismer med lipidhölje (både bakterier och virus).
  • Anjonaktiva tensider: tvål, såpa och tvättmedel har begränsad verkan på mikroorganismer.
  • Klorhexidin: är en starkt baktericid förening antingen i vattenlösning eller i alkohollösning. Verkan motverkas av tvål eller av anjonaktiva tensider. Den har fördelen att inte irritera huden och är det rekommenderade medlet för huddesinfektion.
  • Fenoler: är toxiska, hudirriterande och illaluktande och har därför knappast någon användning.
  • Jod och jodföreningar: har använts till sårdesinfektion men ger fläckar och har fått allt mindre användning.
  • Peroxider: Väteperoxid och perättiksyra har högst verkan under sura förhållanden, medan man i allmänhet vill göra desinfektion vid svagt alkaliskt pH för bästa effekt. Både väteperoxid och perättiksyra sönderfaller relativt snabbt även med tillsatta stabilisatorer, och har därför mycket begränsad lagringstid. Persulfat är svårt att använda. Det levereras som pulver och måste lösas före bruk, och har begränsad användning.
  • Hypoklorit: t ex Klorin är ett mycket effektivt medel med något alkaliskt pH. Det avger klor och har därför en karakteristisk klorlukt, vilket kan vara besvärande. Det är effektivt mot alla typer av mikroorganismer och det rekommenderade desinfektionsmedlet för instrument och utrustning. Hypoklorit är korrosivt och skall därför användas med försiktighet på känsliga metallföremål. Det är blekande, vilket är viktigt att observera vid behandling av textilier och färgade föremål, där det kan vara en fördel för att ta bort fläckar men ett problem vid desinfektion av mönstrade eller färgade textilier.

Stråldesinfektion[redigera | redigera wikitext]

Desinfektion med joniserande strålning är knappast aktuellt . Den stråldesinfektion som kommer i fråga är med UV-ljus för att desinficera luft och ytor i behandlingsrum och renrum i industri och på sjukhus. UV-ljus används också i apparater för att desinficera rinnande vatten.

Desinfektion genom filtrering[redigera | redigera wikitext]

Desinfektion och rening av luft genom filtrering i HEPA-filter användes tidigare huvudsakligen inom industri och sjukvård med mycket höga krav på renhet. Med sjunkande pris på filtren har de alltmer kommit att användas också för ”civila” ändamål, för att filtrera luft i byggnader och i bilar och som sista filter på hemdammsugare.

Rening av luft med elektrofilter användes förr huvudsakligen inom industrin men har under senare tid kommit till användning också för rening av inomhusluft. Elektrofilter har fördelen att motståndet mot luftströmmen är liten, så att också stora mängder luft kan renas med litet uppbåd av energi.

Både HEPA-filter och elektrofilter kräver regelbunden service och skötsel för att de skall behålla sina luftrenande egenskaper.

Desinfektion av vatten från städernas vattennät är oftast inte nödvändigt eftersom reningsverken för vattennäten kloreras effektivt. Från privata brunnar och mindre nät kan det bli aktuellt. Om det utom mikroorganismer också gäller andra föroreningar och man därför använder omvänd osmos krävs ingen ytterligare behandling, mikroorganismer kan inte passera filtren i en RO-anläggning. För andra anläggningar finns membranfilter för att ta bort mikroorganismer.

Typer av desinfektion[redigera | redigera wikitext]

Desinfektion kan delas in mellan följande typer, med olika metoder och krav:

  • Sårdesinfektion: där ofta rengöring med steril koksaltlösning används i stället för desinfektionsmedel. Det medel som annars rekommenderas är klorhexidin. Vid desinfektion av sår eller hud använder man termen antiseptiska medel.
  • Huddesinfektion: är viktigt dels inom sjukvården före invasiva medicinska ingrepp (inklusive före injektioner och infusioner på det ställe kanylen skall stickas in), dels på patienter och personal för att förhindra överföring av smitta. För att få acceptans för handdesinfektion är det viktigt att desinfektionsmedlet inte är allergent, torkar ut huden eller har andra biverkningar. De desinfektionsmedel som nu rekommenderas är alkoholer och klorhexidin, var för sig eller tillsammans. Alkoholer tar bort hudens naturliga fett och verkar uttorkande, och för att förebygga narig hud bör de kompletteras med en god hudsalva.
  • Desinfektion av instrument och apparater: Även om de flesta instrument för invasiva ingrepp (kanyler, skalpeller, operationshandskar) numera är av engångstyp och är sterila före användningen finns ett stort behov att desinficera annan utrustning. Om apparaten eller instrumentet tål behandlingen är det rekommenderade desinfektionsmedlet värmedesinfektion eller hypoklorit. Detta gäller också för utrustning för städ och rengöring (disktrasor och disksvampar!)
  • Desinfektion av lokaler: De tekniker som används för desinfektion av instrument kan inte utan vidare överföras på desinfektion av lokaler. De desinfektionsmedel som används för instrument passar inte för behandling av lokaler och inredning. De tvättmedel som används för städning av lokaler inom sjukvård och industri innehåller mestadels icke-joniska tensider av typ Triton X-100.
  • Desinfektion av textilier: För kläder och andra textilier är tvätt och strykning effektiv desinfektion. Också behandling med hypoklorit används vid vissa tillfällen men är blekande och försvagar många textilier.
  • Desinfektion av brunnar och vattenledningar: För denna desinfektion sätts hypoklorit till vattnet. Om man använder natriumhypokloritlösning ca 2% (Klorin eller motsvarande) sätter man till en del lösning per 400 delar vatten i brunnen. Man spolar sedan vatten genom anslutna vattenledningar till dess de har fyllts. Därefter får anläggningen stå i ca ett dygn. Efter detta spolar man vatten till dess lukt och smak av klor har i det stora hela tagit slut. Om någon klorsmak finns kvar efter behandlingen är detta ofarligt. Man måste också ta hänsyn till att brunnar kan förorenas med smittämnen kontinuerligt, och att det därför är nödvändigt att göra bakteriologisk kontroll av vattnet i privata anläggningar.
  • Desinfektion av dricksvattentankar och reservoarer: t.ex. i båtar på våren behandlas som brunnar och vattenledningar.
  • Desinfektion av simbassänger: För alla simbassänger gäller att vattnet skall filtreras kontinuerligt för att ta bort partiklar. I allmänhet används sandfilter. För desinficering av privata pooler använder man preparat med hypoklorit eller peroxid som aktiv ingrediens. Speciella preparat finns för ändamålet, som kan ha långtidsverkan. Doseringen anges på förpackningen. För kommunala och andra större anläggningar kan också natriumhypoklorit komma till användning, men det finns också utrustningar för att dosera ren klor eller klordioxid. Den karakteristiska lukten i simhallar kommer från klor och i viss mån från klor som har fått reagera med organiska kväveföreningar i vattnet (kiss!).

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Desinfektion är ett viktigt medel för att förebygga spridning av sjukdomar och en förutsättning för att över huvud taget kunna tillverka många läkemedel eller genomföra större operationer. Olika desinfektionsmedel finns för olika ändamål. Rutiner för desinfektion är genomarbetade och genomförda vid de ställen där de är av kritisk betydelse (operationssalar, renrum i farmaindustri), medan slarv med rutinerna vid livsmedelshantering och på okvalificerade vårdavdelningar ger obehagliga överraskningar. Också på andra områden måste krav på desinfektion uppmärksammas.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. Virginia Smith: Clean: A History of Personal Hygiene and Purity Oxford University Press 2007 ISBN 0199297797
  2. Lars Ove Ingemansson och Monica Friedrich: Modern livsmedelshantering Förlag: Hygien och livsmedelskonsult Arne Ingema 2000. ISBN 9163096366
  3. Robert van Aarem: Hygien och smittskydd i tandvården Förlagshuset Gothia AB 2003 ISBN 9172053577
  4. Minska risken för allergier och eksem - Städning och desinfektion inom sjukvården Prevent förlag 1997 ISBN 9175225786 ISBN 9789175225784
  5. Sjölander, Anna: Desinfektion på arbetsplatsen Arbetsmiljöverket ISBN 9174649957
  6. Wallhäußer, Karl Heinz: Praxis der Sterilisation, Desinfektion, Konservierung, Keimidentifizierung, Betriebshygiene Georg Thieme Verlag (1995) ISBN 3134163055
  7. Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen: Betänkande av Utredningen om offentliggörande av resultat från livsmedelskontrollen SOU 2005:44 Norstedts juridik ISBN 9138223619.
  8. Laboratory Biosafety Manual World Health Organization WHO/CDS/CSR/LYO/2003.4 sid 59 – 66.
  9. Livsmedelslag (2006:804)
  10. Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om hygien
  11. Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
  12. Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung.
  13. Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel.
  14. Codex Alimentarius Livsmedelsverkets översättning (2005-02-01) av FN-dokument CAC/RCP 1-1969, Rev. 4 (2003) om Allmänna principer för livsmedelshygien inklusive HACCP (Hazard Analysis and Critical Control Point –system).
  15. Svensk Mjölk: Branschriktlinjer för hygienisk mjölkproduktion version 2007-10-01 avsnitt 5.3.
  16. Kalteis T, Lüring C, Schaumburger J, Perlick L, Bäthis H, Grifka J. Vävnadstoxicitet hos antiseptika (tyska) Z Orthop Ihre Grenzgeb. 2003 Mar-Apr;141(2):233-8.
  17. Ursache, R et al., Kinetiken för den baktericida effekten hos några vanliga desinfektionsmedel (franska) Rev Méd Vét 129 (1978), 911-924.
  18. Bloomfield, S, A Review. The use of disinfectants in the home J Appl Bacteriol. 1978 Aug;45(1):1-38.
  19. Scott E, Bloomfield SF, Barlow CG. An investigation of microbial contamination in the home J Hyg (Lond). 1982 Oct;89(2):279-93
  20. Socialstyrelsen: Dricksvatten - Sköt om din brunn - råd om hur du går tillväga (broschyr 2005) ISBN 9172019387
  21. Livsmedelsverket: Hjälpreda till Dricksvattenanläggningar – bakgrund och bedömningsgrunder till checklista för ”datorbaserad kontroll” av dricksvattenanläggningar Fastställd av styrgruppen för datorbaserad kontroll 2007-10-04.
  22. Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.
  23. Rådets Direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG artikel 48 samt bilaga VI.
  24. Jackis Bengtson: Gör rent i hönshuset! Broschyr från jordbruksverket