Edvard Johanson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Edvard Johanson

Karl Edvard Johanson, född den 1 mars 1882 i Förlösa, Kalmar län, död den 25 januari 1936, var en svensk fackföreningsman och socialdemokratisk politiker, LO:s ordförande 19301936.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Edvard Johanson kom från mycket fattiga förhållanden. Han blev tidigt faderlös och fick börja arbeta för uppehället redan i femårsåldern genom att klistra etiketter på tändsticksaskar åt fabrikerna i Kalmar. Han vistades också flera år på barnhem och genom dess försorg sattes han i skomakarlära. Han kom ensam till Stockholm som femtonårig skomakargesäll. Han gick med i skomakarnas fackförening och blev 1905 dess ordförande och ledamot av förbundsstyrelsen samma år. 1913 blev han förbundssekreterare i februari och två månader senare förbundets förtroendeman och slutligen ordförande i Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet.

Han blev efterträdde Arvid Thorberg som sekreterare i LO 1920 och efterträdde densamme även som ordförande 1930. Under åren 1930-1935 var Johanson medlem av Internationella arbetsorganisationens styrelse i Genève och representerade den svenska arbetarrörelsen under alla internationella arbetskonferenser under denna tid.

I samband med riksdagsdebatterna 1927 motsatte han sig överdrifterna, men accepterade rasföreställningarna. "Jag tror, att det finns all anledning för vår utmärkta ras, som utan tvivel - det vill jag inte förneka - i jämförelse med många andra kan betecknas så, att icke i tid och otid skrika ut sin överlägsenhet.".[1]

Johanson var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1919-1921, av andra kammaren i Riksdagen från 1919, av utrikesnämnden och Andra lagutskottet samt ledamot av styrelsen för Vin & Spritcentralen. Han avled efter en tids sjukdom 1936.

Han har blivit ihågkommen av eftervärlden även för affären Edvard Johanson. Vid bouppteckningen efter hans död uppdagades att han ägde stora aktieposter i Grängesbergsbolaget och Stockholms Enskilda Bank. Detta i samband med att han som LO-ordförande var initiativtagare till uteslutningen av Gruvavdelningarna i Malmberget och Kiruna 1931 samt att han satt i den medlingskommission som 1933 beslöt om drastiska lönesänkningar för arbetarna i Grängesbergsbolagets gruvor orsakade skandal i den samtida arbetarrörelsen.


Föregångare:
Arvid Thorberg
LO:s ordförande
1930–1936
Efterträdare:
Albert Forslund

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tomas Hammar, Sverige åt svenskarna. Invandringspolitik, utlänningskontroll och asylsätt 1900-1932. Stockholm 1964, s. 370
  • Casparsson, Ragnar (1951). LO under fem årtionden. 2, 1924-1948. Stockholm: Tiden. sid. 520-522. Libris 487038 
  • Kristensson, Kaj; Nyström Hans, Nyström Örjan (1985). Från mörkret stiga vi mot ljuset: arbetarrörelsens historia i Sverige. Göteborg: Proletärkultur. Libris 11636732 
  • Svenska dagbladets årsbok. Stockholm: Svenska dagbladet. 1936. Libris 283647