Estlands geografi
Från Wikipedia
Estlands geografi
Estland är ett flackt land, men i söder har mäktiga moränlager från istiden format ett backlandskap med småsjöar. Högsta punkt är Munamägi (317 m) i Baltiska landryggen. På gränsen mot Ryssland ligger den stora Peipussjön (Peipsi), som avrinner genom floden Narva till Finska viken. I norr fortsätter fastlandet i en rad öar i Östersjön. De största är Ösel (Saaremaa) och Dagö (Hiiumaa). Klimatet är tempererat och liknar Mellansveriges. Drygt 1/3 av ytan täcks av skog, mest barrträd men också blandskog med björk, asp, ek och alm. På kalkrika jordar, t.ex. på Ösel och andra öar i väst, påminner växtligheten om Ölands och Gotlands.[1]
Innehåll |
Städer i Estland [redigera]
- Hapsal (estniska Haapsalu)
- Kuressaare (Arensburg)
- Kärdla (Kärrdal)
- Narva
- Paldiski (Baltischport eller Rågervik)
- Pärnu (Pernau)
- Tallinn (Reval)
- Tartu (Dorpat)
Län [redigera]
Estland är indelat i 15 län (maakonnad; singular maakond):
- Harju län
- Hiiu län
- Ida-Viru län
- Järva län
- Jõgeva län
- Lääne län
- Lääne-Viru län
- Pärnu län
- Põlva län
- Rapla län
- Saare län
- Tartu län
- Valga län
- Viljandi län
- Võru län
Källor [redigera]
- ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
Se även [redigera]
|
|||||||||||