Flöjtstrandpipare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flöjtstrandpipare
Status i världen: Nära hotad[1]
Charadrius-melodus-004.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Pipare och vipor
Charadriidae
Släkte Pipare
Charadrius
Art Flöjtstrandpipare
C. melodus
Vetenskapligt namn
§ Charadrius melodus
Auktor Ord, 1824
En två veckor gammal unge.
En två veckor gammal unge.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Flöjtstrandpipare (Charadrius melodus) är en amerikansk fågelart som tillhör familjen pipare och vipor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Flöjtsandpiparen är en liten men robust byggd vadare med en gråaktigt sandfärgad fjäderdräkt med ljusare undersida. De adulta fåglarna har gulorange ben, ett svart band som löper över pannan från öga till öga och svart halsband. Näbben är orange med svart spets. Den är cirka 17-18 centimeter lång, har ett vingspann på 18-19 centimeter och en vikt på 43-48 gram. I sin naturliga miljö är fågeln mycket väl kamouflerad och svår att få syn på, speciellt när den står stilla. Dess karakteristiska rörelsemönster på marken utgörs också av korta förflyttningssträckor med vaksamma stopp däremellan. Fågeln har något olika läten beroende på syftet, men dess typiska läte är ett mjuk visslande.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Flöjtsandpiparen häckar i USA och Kanada, längs kusten till Atlanten och på stränderna till de Stora sjöarna. Övervintringen sker längs kusten till Mexikanska golfen i södra USA och Västindien.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Flöjtstrandpipare, unge två dagar gammal.

Flöjtsandpiparen söker vanligen efter föda längs strändernas högvattenlinje och i vattenbrynet. Insekter, olika maskar och kräftdjur utgör en stor del av dieten. Ett enkelt bo byggs längre upp på stranden, ofta bland gräsklädda sanddyner och äggen, som i den första kullen kan vara upp till fyra stycken, ruvas omväxlande av både hanen och honan. Det tar ungefär 27 dagar till kläckningen och de små ungarna behöver cirka 30 dagar på sig innan de är flygfärdiga. Under denna tid är de utsatta för många faror och föräldrarna vakar noga över ungarna och lockar ofta bort eventuella hot mot ungarna, som kråkor, katter, tvättbjörnar och rävar, genom att själva låtsas vara skadade.

Status[redigera | redigera wikitext]

Flöjtsandpiparen betraktas som missgynnad (NT) av IUCN. De största hoten mot arten är föroreningar och habitatförlust. Det senare, exempelvis genom att de stränder där den lever bebyggs eller på något annat sätt tas i anspråk och förändras av människan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Charadrius melodus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Denna text är baserad på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Piping Plover, läst 2009-06-08

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]