Foglossning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Foglossning är ett fysiologiskt fenomen under graviditetbäckenringens broskfogar under hormonernas inverkan mjukas upp och bäckenringens ben därmed lossar från varandra. Genom denna fysiska förändring förbereds kvinnans kropp för att föda barnet, genom att uppmjukningen ökar måtten i bäckenets in- och utgång med 1–2 cm. Så snart kvinnan har fött sitt barn och hormonnivåerna återgår till det icke-gravida tillståndet så stelnar åter broskfogarna och benringen blir stabil igen. På latin heter fenomenet symfyseolys. Vanligen upplever den gravida kvinnan smärta i bäckenet samt en trötthetskänsla i ländryggen i samband med foglossningen.

Ibland blir den här fysiologiska foglossningen symtomgivande. Orsaken för detta är oklart. Det uppstår smärtor i symfysen (fogen mellan blygdbenen) och/eller de bakre bäckenlederna (SI-lederna) vilket även kan ge ländryggsbesvär som ofta diagnostiseras som lumbago. Hans Christian Östgaard hävdar i en studie att om kvinnan upplever smärta i ländryggen i samband med foglossning att kvinnan ofta tidigare har haft ryggbesvär och att det knappast kan finnas något samband mellan lumbal ryggsmärta och graviditet.[1].

Ibland inträffar det att broskfogarna brister om kvinnan har dåligt utvecklade rygg-, bäckenbottens- och sätesmuskler och man talar då om symfyseolys-lesioner. Bästa sättet att undvika detta är att kvinnor både före och under graviditet tränar dessa muskler. Även mekanisk kraft, som till exempel en olycka, minitrauma eller själva förlossningen kan leda till bristningar. De som drabbas av detta kan uppleva mindre smärta genom att bära ett så kallat trochanterbälte.

Foglossningen vid varje graviditet lämnar spår på bäckenfogen vid blygdbenet, vilket rättsläkare och arkeologer använder för att bättre kunna köns- och åldersbestämma kvarlevor man undersöker. Bäckenets form är könsskiljande i allmänhet, men en en blygdbensfog med kvarstående märken efter foglossning säger definitivt att det rör sig om ett kvinnligt bäcken. Detta kan endast ses på kvinnor som fött barn.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://ltarkiv.lakartidningen.se/1997/temp/pda15104.pdf