Insemination

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frusen sperma från nötkreatur.

Insemination, inseminering eller konstbefruktning är ett sätt att placera sperma i honans fortplantningsorgan på konstgjord väg för att försöka åstadkomma befruktning. Insemination används för befruktning av mjölkkor och grisar, och är vanligt förekommande inom husdjursavel. Tekniker som har utvecklats för djur har anpassats för användning av människor.

Hos människor räknas insemination som assisterad befruktning, där man antingen använder sperma från kvinnans manliga partner eller sperma från en spermadonator. Spermadonator används i de fall där den manliga partnern inte producerar några spermier eller där kvinnan inte har någon manlig partner (det vill säga ensamstående kvinnor eller homosexuella). I de fall där donerad sperma används, är kvinnan den gravida och genetiska modern till det producerade barnet. Spermadonatorn är den genetiska eller biologiska fadern till barnet. Bestämmelser för mänsklig insemination finns bland annat i lagen om genetisk integritet [1]. Ensamstående kvinnor har ingen laglig rätt att inseminera sig i Sverige, men har möjlighet att åka utomlands, till exempel till Danmark, Finland eller Lettland. Detta kommer dock att ändras efter att riksdagen 29 mars 2012 fattade beslut om att regeringen ska ta fram ett lagförslag som innebär att ensamstående jämställs med hetero- och homosexuella par när det gäller rätten till assisterad befruktning[1]

Nyligen ejakulerade spermier, eller spermier som varit frysta och tinats, placeras artificiellt i livmoderhalsen (intracervical insemination), eller, efter tvätt, in i honans livmoder (intrauterin insemination).

Hos människor utvecklades insemination ursprungligen som ett sätt att hjälpa par att bli gravida. I dag används metoden också och vanligare i fråga om frivilligt ensamstående mödrar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Från 1620-talet, kasta som utsäde, från latinets inseminatus, av inseminare att så, implantation, från in-, i + sperma (genitiv semenis) frö. Betyder att impregnera med sperma, dokumenterat 1923. In- betyder in i, i, på, uppe på, (även im-, il-, ir-, med assimilering av -n- med en följande konsonant), från latinets in-, i. I fornfranska blev detta ofta en-, som vanligtvis var omöversatt på engelska för att överensstämma med latin, men inte alltid, som i exempelvis enquire/inquire. Det fanns en form, som i West Saxon förekom som om- (jfr gamla engelskans onliehtan "to enlighten"), vissa verb överlevde i Middle English (jmfr. inwrite to inscribe), men dessa verkar nu vara försvunna. Den här varianten av in- är inte relaterad till in- "inte" som var ett vanligt prefix i latin: romarnas impressus kan betyda pressade eller opressade.[2] Ordet inseminering har funnits i svenska språket sedan 1946 i betydelsen överföring av sädesvätska till ägg på annat sätt en genom könsumgänge.[3]

Hos människor[redigera | redigera wikitext]

Förberedningar[redigera | redigera wikitext]

Ett spermaprov tas av kvinnans manliga partner om hon har någon. Sperma från en spermadonator kan användas om kvinnans partner producerar för få rörliga spermier, om han bär på en genetisk sjukdom eller om kvinnan inte har någon manlig partner. Sperman inhämtas vanligen genom masturbation eller användning av en elektrisk stimulator. Även en speciell kondom, känd som en samlingskondom, kan användas för att samla sperma vid samlag. Mannen som ger sperma brukar rekommenderas att inte få utlösning på två till tre dagar för att öka spermaproduktionen.

En kvinnas menscykel observeras noggrant. Detta görs genom att spåra den basala kroppstemperaturen och förändringar i det vaginala slemmet, eller genom att använda ägglossningstest, ultraljud eller blodprov.

När man använder intrauterin insemination måste spermierna "tvättas". Att tvätta spermier ökar chanserna för befruktning och tar bort allt slem och icke-rörliga spermier i sädesvätskan. Spermierna tvättas i ett laboratorium och blir koncentrerade i Hams F10 media utan L-glutamin. Spermierna värms upp till 37 grader Celsius. Före- och efterkoncentrationen av rörliga spermier räknas.

Om sperman fås av en spermadonator genom en spermabank, fryses den ned och ligger i karantän under en viss period. Spermadonatorn testas före och efter produktionen av provet för att säkerställa att han inte bär på en smittsam sjukdom. Spermaprov som doneras på detta sätt produceras genom masturbation av spermadonatorn på spermabanken. En kemikalie känd som frysskyddsmedel tilläggs i spermierna för att hjälpa till i nedfrysnings- och upptiningsprocessen. Ytterligare kemikalier kan tilläggas vilka separerar de mest aktiva spermierna i provet, samt utvidgar och tunnar ut provet så att medicinflaskor för ett antal inseminationer produceras. Vid färsk frakt används ett sädadditiv.

Om sperman kommer från en privat donator, levereras den ofta färsk, inte fryst, och sätts inte i karantän. Donerad sperma ges på detta sätt direkt till den mottagande kvinnan eller hennes partner, eller så placeras den i särskilt isolerade behållare. Vissa donatorer har sin egen frysningsapparat för att frysa och lagra sperma. Privat donatorsperma framställs vanligen genom masturbation, men vissa donatorer använder en samlingskondom för att inhämta sperma när de har samlag med sin egen partner.

Procedur[redigera | redigera wikitext]

När ett ägg släpps, sätts sperma från kvinnans manliga partner eller spermadonator in i kvinnans vagina eller livmoder. Sperman kan vara färsk eller så används fryst sperma som har upptinats. När sperman kommer från en spermabank, har den alltid legat i karantän och är fryst, och måste tinas upp före användning.

Särskilt utformad utrustning finns tillgänglig för att utföra inseminationen. När det gäller vaginal insemination, placeras sperman vanligen i vaginan med en nålfri injektionsspruta. Ett längre rör kan fästas på ändan av sprutan för att underlätta insättning av sperma djupare in i vaginan. Kvinnan rekommenderas generellt att ligga stilla en halvtimme eller så efter inseminationen för att förhindra läckage och för att låta befruktningen äga rum.

En mer effektiv metod för insemination är att föra in sperma direkt in i kvinnans livmoder. När en sådan metod utnyttjas är det viktigt att bara "tvättad" sperma används. Sperman sätts in i livmodern med hjälp av en kateter. Spermabanker och fertilitetskliniker erbjuder oftast "tvättad" sperma för detta ändamål, men om partnerns sperma används måste den också "tvättas" av en läkare för att eliminera risken för kramper.

Sperma införas ibland två gånger inom en "behandlingscykel". En dubbel intrauterin insemination har teoretiserats öka graviditetstalen genom att minska risken att missa det fertila fönstret vid ägglossning. Men en randomiserad studie för insemination efter ovariell hyperstimulering hittade ingen skillnad i levande födelsetal mellan enkel- och dubbel intrauterin insemination.

En alternativ metod till nålfri injektionsspruta eller kateter innebär placering av sperma i kvinnans vagina med hjälp av en specialdesignad befruktningsapparat. Detta håller sperman på plats nära ingången till livmoderhalsen för en tid, vanligen i flera timmar, så att befruktning ska ske. Med denna metod kan en kvinna ta itu med sina vanliga aktiviteter medan befruktningsapparaten håller sperman i vaginan. En fördel med befruktningsapparaten är att färsk, icke-flytande sperma kan användas.

Om inseminationen lyckas blir kvinnan gravid. En graviditet till följd av insemination skiljer sig inte från en graviditet uppnådd genom samlag. Men det kan dock finnas en viss ökad sannolikhet för flerbarnsfödsel om läkemedel används av kvinnan för en "stimulerad" cykel.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201112/SoU26/
  2. ^ Etymonline, uppslagsord semen
  3. ^ Nationalencyklopedins ordbok. Språkdata, Göteborg, och bokförlaget Bra böcker AB. 1996. ISBN 91-7119-968-3 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 maj 2011.