Göran Kropp
| Göran Kropp | |
 Göran Kropp i oktober 1995. | |
| Född | Lars Olof Göran Kropp 11 december 1966 Jönköping, Sverige |
|---|---|
| Död | 30 september 2002 (35 år) Nära Vantage, Washington |
| Nationalitet |  Svensk |
| Känd för | Första svensk och skandinav på K2 1993 Cyklade till Mount Everest 1995-1996 |
Lars Olof Göran Kropp, född 11 december 1966[1] i Jönköping, död 30 september 2002 nära Vantage, Washington (men folkbokförd i Jakobsbergs församling, Stockholms län[2]), var en svensk bergsbestigare och äventyrare. Kropp var sambo med bergsbestigaren och äventyraren Renata Chlumska.
Uppväxt
Göran Kropp besteg som sexåring 1972 Galdhøpiggen i Norge.[källa behövs] När hans skoltid var över blev han fallskärmsjägaraspirant. Han tränade mycket hårt och sprang 1 mil om dagen och styrketränade. På regementet träffade han sin blivande klätterkompis Mats Dahlin.
Bestigningar
År 1988 reste Kropp för att bestiga sitt första höghöjdsberg Pik Lenina, 7 134 meter högt, beläget i Kina/Tadzjikistan/Kirgizistan. Kropp och hans kamrater besteg toppen på rekordtiden 10 dagar. År 1989 var tanken att Kropp skulle klättra upp på Cho Oyu, men han fick inget tillstånd. Istället for han till Sydamerika och besteg Illiniza Sur (5 266 m), Cotopaxi (5 897 m), Illimani (6 300 m), Huyana Potosi (6 095 m) och Illampu (6 520 m). År 1990 besteg han tillsammans med Rafael Jensen berget Muztagh Tower (7 273 m) i Pakistan. Berget är ett av de svårare 7 000-metersbergen i Himalaya och deras bestigning kom att bli den fjärde på berget.
År 1991 var Kropp tillbaka i Himalaya, denna gång för att bestiga Pik Pobeda (7 439 m) i östra Kazakstan. Tillsammans med Mats Dahlin så gjorde Kropp ett toppförsök, men Dahlin tvingades avbryta sitt försök på grund av att han kände sig dålig. Kropp fortsatte och nådde toppen med svår huvudvärk. År 1992 fick Kropp äntligen tillstånd till att bestiga Cho Oyu. Som en förberedelse klättrade Kropp tillsammans med Dahlin i Chamonix. Under en klättring i Aiguille Verte föll en sten från toppkammen och träffade Dahlin precis under hjälmkanten på tinningen. Mats Dahlin kom att avlida av sina skador. Kropp bestämde sig för att i alla fall bestiga Cho Oyu, med motiveringen att hans kamrat skulle ha velat att han fortsatte klättra.
Kropp kom senare att bestiga Cho Oyu efter att i sin Range Rover ha åkt bil hela vägen ner till Nepal. På toppen placerade Kropp ut Dahlins isyxa med en bild av Dahlin riktad mot Mount Everest.
K2
År 1993 återvände Kropp till Karakorum, denna gång för att bestiga K2. Från början var det tänkt att Kropp skulle delta i en svensk expedition, men Kropp insåg att om han skulle kunna nå toppen innan deltagarna i den svenska expedition skulle han bli förste svensk och skandinav att nå toppen. Kropp köpte därför in sig i en slovensk expedition som skulle bestiga berget före svenskarna. Ytterligare en anledning var att hans Range Rover stod kvar i Pakistan sen hans Cho Oyu-bestigning året innan på grund av att tullen i Iran vägrat släppa igenom den.
Det visade sig att Kropp hade blivit lurad av sina slovenska kamrater som hade bestämt sig för att lämna honom utanför sina klättringsplaner. Kropp slog sig istället samman med en engelsman som hade som mål att bli förste engelsman att komma ner levande från toppen. Under slovenernas toppförsök slog en våldsam storm till och strandsatte dem på hög höjd. Kropp gav sig upp för att rädda dem han kunde. Någon vecka efter denna händelse klättrade han upp tillsammans med sin engelske kamrat, men engelsmannen föll, fick en spricka i benet och återvände neråt. Kropp klättrade vidare och nådde toppen ensam, utan syrgastuber. På vägen ner slog ytterligare en storm till på berget och strandsatte Kropp på 8 000 meter över havet i den så kallade "dödens zon".[3] Kropp klarade sig senare ner till baslägret.
Mediaintresset efter bestigningen visade sig vara stort och Kropp startade därefter sitt företag Kropp & Äventyr AB, som drev klätterbutik samt hade klätterkurser.
År 1994 återvände Kropp ännu en gång till Karakorum i sällskap med Andrew Locke samt de svenska klättrarna Mats Holmgren och Nicolas Gafgo. Målet var Broad Peak och ursprungstanken var att försöka sig på en dittills obestigen kam, syd-sydvästkammen, på vilken flera namnkunniga klättrare misslyckats. Även detta team misslyckades och fick vända på cirka 7000 m. Istället valde man att lägga kraft på Broad Peaks normalväg, där Locke, Holmgren och Kropp nådde förtoppen. Kropp gjorde ytterligare ett försök att nå huvudtoppen och lyckades på en mycket snabb tid efter en soloklättring non-stop.
Mount Everest
Hans mest kända bedrift var att han den 23 maj 1996 utan syrgastuber besteg Mount Everest, efter att ha cyklat dit från Stockholm. När han klättrat ner igen så cyklade han hem tillsammans med Renata Chlumska. Kvinnor var förbjudna att cykla i Iran och de fick inget visum i Ryssland. Då tog de tåget från Almaty i Kazakstan till Moskva. De cyklade sedan vidare till Sankt Petersburg, fortsatte genom Finland och den 16 oktober 1996 kom de till Stadskajen[förtydliga] i Stockholm.
Död
Göran Kropp omkom 30 september 2002 i en klättringsolycka nära Vantage, Washington i nordvästra USA. Olyckan skedde i en klättringsled vid namn Air Guitar, en klättringsled som i den amerikanska skalan har svårighet 5.10a, vilket motsvarar 6 i det svenska bedömningssystemet.[4]
Priser och utmärkelser
Göran Kropp utsågs till "Årets smålänning" år 1993.[5]
Övrigt
Göran Kropp är också känd för sin bok "8000+" skriven av David Lagercrantz. År 1997 deltog Göran Kropp i hela Vasaloppsveckan. Hans tider var:
- Söndag: Öppet spår 90 km, tid 6.59.
- Måndag: Öppet spår 90 km, tid 7.15 (deltog även i Halvvasan 45km).
- Tisdag: Öppet spår 90 km, tid 7.53.
- Söndag: Vasaloppet 90 km, tid 6.58.
Han körde även racing i Formel 3, där han hade vissa framgångar i det nordiska mästerskapet under slutet av 1990-talet.[källa behövs]
Referenser
- ^ ”Register till dödsannonser i Svenska Dagbladet 2002”. Projekt Bergman. http://www.abc.se/~m225/litteratur/doed/svdannons02.html.
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Sofie Strandberg, Tobias Österberg/TT (2 augusti 2008). ”Klättrare fast i dödens zon på K2”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11475493.ab. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”Svenska Klätterförbundets olycksutredning”. Svenska Klätterförbundet. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813155806/http://www.klatterforbundet.se/pdf/sakerhet/VantageReport20040530.pdf.
- ^ ”Sveriges Radio P4 Jönköping”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524183538/http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2267&grupp=13269&artikel=4391720. Läst 15 juni 2011.