Gustaf Filip Creutz
| Gustaf Philip Creutz | |
 |
|
| Uppdrag i politiken |
Riksråd, Diplomat, Kanslipresident |
|---|---|
| Yrke/Titel | Politiker, Diplomat, Skald |
| Född | maj 1731 Anjala, Finland |
| Död | 20 oktober, 1785 Stockholm |
| Politiskt parti | Mössorna |
Gustaf Filip Creutz (officiell stavning: Gustav Philip Creutz), född i maj 1731 på Anjala gård i Finland, död 30 oktober 1785 i Stockholm, var en svensk greve, en af rikets herrar, serafimerriddare, kommendör av Nordstjärneorden, riksråd, skald, diplomat och kanslipresident 1783.
Innehåll |
[redigera] Allmänt
Gustaf Filip Creutz var son till majoren greve Carl Creutz på Malmgård i Finland och friherrinnan Barbro Helena Wrede af Elimä (faster till Fabian Casimir Wrede af Elimä). Under tre år (1748–1751) studerade Gustav Filip Creutz vid kungliga akademien i Åbo (nuv. Helsingfors universitet), där han förvärvade en grundlig bildning särskilt i de klassiska språken, så att han ännu på gamla dagar kunde författa ett tal på grekiska. Han flyttade därefter till Sverige, där han blev kavaljer åt den svenske prinsen Fredrik Adolf.
Tillsammans med sin vän Gustaf Fredrik Gyllenborg inträdde han 1753 i Tankebyggarorden kring Hedvig Charlotta Nordenflycht.[1] Han översatte Fontenelle och skrev herdedikter, så kallade pastoraler. Han var influerad av den franska stilen och upplysningens idéer. Han slog igenom med dikten Sommarqväde 1756, men är mest känd för Atis och Camilla, 1761. Bland övriga verk märks versnovellen Daphne (1762) och satiren Lögnens försvar (1759). I Paris skrev han tillsammans med sin skyddsling Bengt Lidner en opera, Rustan och Mirza[1] Därefter lämnade han hovtjänsten för att bli diplomat, och övergav samtidigt den litterära banan.
Creutz var svensk minister i Madrid 1763–1766 och i Paris 1766–1783 med rang av ambassadör fr.o.m. 1772. Under sin tid som minister i Paris arbetade han i hemlighet i allians med kronprins Gustav bakom ryggen på mössregeringen med att vinna stöd för dennes planerade revolution.[1] I sin ambassadörsroll undertecknade han den 3 april 1783 tillsammans med Benjamin Franklin en svensk-amerikansk vänskaps- och handelstraktat. Vid sin återkomst till Sverige år 1783 blev han kansler för Uppsala universitet och rikets kanslipresident, d.v.s. regeringschef. Som sådan förestod han regeringen under Gustav III:s italienska resa 1783-84.[1] Han räknas även som personlig vän till Gustav III och invaldes 1784 som ledamot nummer 225 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Gustaf Filip Creutz är begravd i Sätuna gravkor i Björklinge kyrka. Han vilar i sarkofag nummer 24.
[redigera] Postum utmärkelse
Vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2010 tillkännagavs att årets minnespenning, utförd av konstnären Peter Linde tillägnades Gustav Philip Creutz. Inskriften lyder Oculis spectavit amantis, på svenska Han såg med den förälskades ögon med en minnesteckning av Horace Engdahl [2].
[redigera] Litteratur
- Burman, Carina, "Aristokraten som förnyade herdedikten", Under strecket, Svenska Dagbladet, 2011-02-19
- Creutz, Gustaf Philip: Dikter och brev, Bokförlaget Atlantis, 2010.
- Gunnar Castrén Gustav Philip Creutz, Stockholm/Borgå, 1917.
- Arvid Hultin Gustaf Filip Creutz. Hans lefnad och vittra skrifter, Helsingfors, 1913.
- Olle Sirén Malmgård , grevliga ätten Creutz's stamgods.
- Elgenstierna Svenska Adelns Ättartaflor.
- Henrik Lovén "Något om Gustaf Philip Creutz" i Björklinge Förr och Nu 1989 s. 33-38.
[redigera] Källa
- ^ http://www.svenskaakademien.se/web/Hogtidssammankomst_2010.aspx Svenska Akademiens högtidssammankomst 2010
[redigera] Se även
- Tivoli (Solna), Gustaf Filip Creutz' ofullbordade lustpark vid Brunnsviken
[redigera] Externa länkar
- Wikisource har originalverk relaterade till Gustaf Filip Creutz
- Gustaf Filip Creutz, författarpresentation på Litteraturbanken
- Utdrag ur Horace Engdahls minnesteckning över Creutz från Svenska Akademiens högtidssammankomst 2010
| Företrädare: Ulrik Scheffer |
Sveriges kanslipresident 1783–1785 |
Efterträdare: Malte Ramel (tillförordnad) |
