Gustav Cassel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustav Cassel.

Carl Gustav Cassel, född 20 oktober 1866, död den 14 januari 1945, var en svensk nationalekonom och professor. Joseph Schumpeter har sagt att han var ”den mest inflytelserike ledaren inom vår yrkeskår under 1920-talet”.

Son till grosshandlaren Oskar Cassel och Leontine Dahlstrand och äldre bror till borgmästaren Oscar Cassel och till skriftställaren Hjalmar Cassel. Sonson till ämbetsmannen Carl Gustaf Cassel (1783-1866). Gift med Johanna Björnson Möller, dotter till Niels Björnson Möller och Jeanette Holmlund. Han var far till sönerna Arne Cassel och Leif Cassel samt döttrarna Inga (gift med Bengt Åkerblom) och Margit, gift Wohlin (riksdagsledamot).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cassel blev fil.dr. i matematik i Uppsala 1895. Han kom att vara professor i nationalekonomi och finansvetenskap i Stockholm 1904-1933. Han invaldes 1914 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Nationernas Förbund uppdrog åt Cassel att skriva utlåtanden om världens penningproblem inför den internationella finanskonferensen i Bryssel 1920 och för Nationernas Förbunds finanskommitté 1921. Han inbjöds att föreläsa vid universitet världen över och att samtala med regeringschefer, riksbankschefer och finansmän. Cassel skrev omkring 1 500 artiklar i Svenska Dagbladet, framförallt ledare.

Ekonomiska idéer[redigera | redigera wikitext]

Cassel ansåg att en ren pappersvaluta vore teoretiskt tänkbar, ty ett lands penningenhet får sitt värde genom att begränsa mängden betalningsmedel i motsvarighet till produktion med mera, men han förordade återgång till ett internationellt guldmyntfotsystem för att övervinna oredan i världsekonomin i början av 1920-talet. Länderna borde därvid välja nya guldpariteter, ty valutornas köpkraft hade genomgripande ändrats under kriget. Att valutornas köpkraft bestämmer dess relativa värde hade han formulerat i köpkraftsparitetsteorin, presenterad 1918 (förebådad av David Ricardo).

Cassel var ledande motståndare till det stora tyska krigsskadeståndet efter första världskriget. Han visade omöjligheten att både utkräva skadestånd och begränsa inflödet av tyska exportvaror och förutspådde kommande ekonomisk och politisk kris i den tyska republiken.

Arv[redigera | redigera wikitext]

Tack vare sin matematiska skolning kom Cassel att förnya den nationalekonomiska vetenskapen, även om han ofta byggde vidare på andras rön. Han var en lysande pedagog, forskare, opinionsbildare och folkupplysare, men från 1930-talet kom andra nationalekonomiska teorier att dominera och Cassel ansågs länge vetenskapligt gammalmodig. Han bröt dock ny mark i sin analys av ekonomisk tillväxt som långt senare blev ett vitalt forskningsområde. Han kom att förebåda 1970-talets liberala ekonomi förespråkad av bland andra Ludwig von Mises, Friedrich von Hayek och Milton Friedman.

Bland Cassels lärjungar, som delvis kom att opponera sig mot honom, märks Gösta Bagge, Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin.

Gustav Cassels grav återfinns på Ljungarums kyrkogård.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • The Nature and Necessity of Interest (1903)
  • Dyrtid och sedelöverflöd (1917)
  • Theoretische Sozialökonomie (1918, eng. öv. 1923)
  • The World’s Monetary Problems (1921)
  • Penningväsendet efter 1914 (1922)
  • Fundamental Thoughts in Economics (1925)
  • Teoretisk socialekonomi (1934)
  • The Downfall of the Gold Standard (1936)
  • "Keynes' General Theory," International Labor Review 36: 437-445 (1937)
  • I förnuftets tjänst I-II (självbiografi) 1940–41

Källor[redigera | redigera wikitext]