Hanns Johst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hanns Johst, 1933

Hanns Johst, född 8 juli 1890 i närheten av Riesa, Sachsen, död 23 november 1978 i Ruhpolding, Bayern var en tysk författare engagerad i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och en av Nazitysklands ledande kulturpersonligheter.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johst studerade medicin, germanistik, filosofi samt konsthistoria. Han anmälde sig som frivillig i armén 1914 och 1918 bosatte han sig vid den bayerska insjön Starnberger See.

Hans tidiga verk bär influenser av expressionism till exempel romanen Der Anfang (1917) samt pjäserna Der Junge Mensch (1916) och Der Einsame. Han blev senare naturalistfilosof med verk som diktsamlingarna Rolandsruf (1919), Mutter (1921), Lieder de Sehnsucht (1924); romanerna Der Kreuzweg (1922) och So gehen sie hin (1930) samt skådespelen Der König (1920), Propheten (1923), Die fröhliche Stadt (1925) samt Thomas Paine (1927. Johns uppträdde även som essayist med verk som Wissen und Gewissen (1924) samt Ich glaube (1928).[1]

1928 gick Johst med i Kampfbund für deutsche Kultur, som hade grundats av Alfred Rosenberg. 1932 blev han medlem i NSDAP. I essän Standpunkt und Fortschritt (1933), förklarade han uttryckligen sitt stöd för Hitlers världsåskådning. 1935 blev Johst president för både Reichsschrifttumskammer och Deutsche Akademie für Dichtung, bägge tyska författarorganisationer som vid denna tidpunkt dock endast var öppna för författare som producerade pronazistiska verk.

När jag hör ordet kultur[redigera | redigera wikitext]

Johst har blivit berömd genom en replik i pjäsen Schlageter (premiär 1933) som handlar om den tyske frikårskämpen Albert Leo Schlageter. Repliken ifråga tillskrivs ofta felaktigt någon av nazistledarna Hermann Göring, Heinrich Himmler eller ibland Joseph Goebbels:

"Wenn ich Kultur höre ... entsichere ich meinen Browning.", vilket ordagrant betyder: "När jag hör kultur... osäkrar jag min Browning!" (akt 1, scen 1).

(Citatet förekommer oftast på svenska som: "När jag hör ordet kultur... osäkrar jag min revolver!", vilket är något felaktigt då en Browning inte är en revolver utan en halvautomatisk pistol.)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 535 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]