Biafrakriget
| Inbördeskriget i Nigeria | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Den självständiga staten Republiken Biafra i juni 1967. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Nigeria Egypten (endast flygvapen)[1]
Stöttad av:[1][2] |
 Biafra
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Yakubu Gowon Murtala Mohammed Benjamin Adekunle Olusẹgun Ọbasanjọ Gamal Abdel Nasser Harold Wilson  Leonid Brezjnev Nureddin al-Atassi Ismail al-Azhari François Tombalbaye Hamani Diori Faisal
|
 Odumegwu Ojukwu Philip Effiong Albert Okonkwo Jan Zumbach Levi Eshkol B.J. Vorster Ian Smith Charles de Gaulle Marcelo Caetano
| ||||||
| Förluster | |||||||
| 200 000 militära och civila förluster | 1 000 000 militära och civila förluster | ||||||
Inbördeskriget i Nigeria, även känt som Biafrakriget, varade från 6 juli 1967 till 13 januari 1970 och utkämpades mellan staten Nigeria och den självutnämnda republiken Biafra. Krigets följder blev en global sinnebild för svältkatastrofer, och företrädare för igbofolket har fortlöpande hävdat att Biafra utsattes för ett folkmord.
Inbördeskriget orsakade stora förluster på båda sidor: 200 000 nigerianska soldater och civila, och uppskattningsvis 2 miljoner biafraner. Kriget slutade med nigeriansk seger och att området återinförlivades med Nigeria.
Historia
Bakgrunden till inbördeskriget var en militärkupp som ägde rum i Nigeria 15 januari 1966. Kuppmännen var vänstersinnade yngre militärer som bildade en junta under ledning av general Johnson Aguiyi-Ironsi. Regimen mötte hårt motstånd och motkupper, vilket ledde till ökade etniska motsättningar. I september massavrättades kristna igbo i de muslimdominerade områdena i norr. Samtidigt upptäcktes stora oljefyndigheter i södra Nigeria.
30 maj 1967 utropade igbon Odumegwu Ojukwu republiken Biafra i området med oljefyndigheterna. Fastän flera länder var välvilligt inställda erkändes republiken endast av fyra stater. Flera fredsförhandlingar havererade, varav den mest uppmärksammade hölls i Aburi i Ghana, varpå kriget var ett faktum.
Kriget började 6 juli då nigerianska trupper gick in i Biafra. Staden Nsukka föll redan 14 juli, men biafranerna gick till offensiv, intog Benin City och passerade gränsen 21 augusti med sina trupper. Svensken Carl Gustav von Rosen bistod Biafra och ledde en grupp piloter i grundandet av ett flygvapen som kom att kallas för "Biafra Babies" och det bestod av nedsmugglade MFI-9B. Under de första månaderna inträffade flera vinster och återtaganden, och fronten förflyttades långa sträckor.
Från 1968 stagnerade kriget, och inga större förändringar skedde. I juni 1968 omringade och blockerade nigerianerna Biafra, vilket ledde till en humanitär katastrof. Civilbefolkningen svalt, bland annat för att odlingar förstördes. Bilder på biafrabarn med magar som svälten fått att svälla upp spreds över hela världen. Enligt biafranerna själva var svälten ett avsiktligt led i strävan att få dem att kapitulera.
Röda korset och andra internationella hjälporganisationer sände medarbetare till Biafra, men attackerades av den nigerianska armén. Bland de läkare som reste dit fanns fransmannen Bernard Kouchner. Han kom fram till att en ny organisation behövdes, och han grundade därför Läkare utan gränser 1971.
Tack vare omvärldens hjälpsändningar kunde biafranerna starta en motoffensiv i juni 1969. Nigerianerna svarade med en attack 23 december 1969 och lyckades tudela Biafras enklav. 7 januari 1970 inleddes den slutliga nigerianska offensiven, kallad Operation Tail-Wind. Den 13 januari kapitulerade Biafra.
Enligt vissa uppskattningar dog så många som 3 miljoner människor i kriget, och att uppskatta antalet svårt lidande därav är omöjligt. De etniska konflikterna har fortsatt i området, och frågor om fördelning av naturresurser och krav på kompensationer har fortsatt att leda till oroligheter och kupper.
Se även
- Biafras historia
- Nigerias historia
- En halv gul sol, roman av Chimamanda Ngozi Adichie som behandlar kriget.
Referenser
Noter
- ^ [a b] http://www.litencyc.com/theliterarymagazine/biafra.php
- ^ http://www.clickafrique.com/Magazine/ST014/CP0000000008.aspx
- ^ https://web.archive.org/web/20090306033120/http://www.igbokwe.org/onyii.html
- ^ [a b] http://www.africamasterweb.com/BiafranWarCauses.html
- ^ http://www.spiritus-temporis.com/biafra/[död länk]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.