Sudan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 13°N 30°Ö / 13°N 30°Ö / 13; 30

Republiken Sudan
Jumhuriyat as-Sudan
جمهورية السودان
Flagga Statsvapen
Valspråkالنصر لنا (An-Nasr Lana)
"Segern är vår"
Nationalsång: Vi är Guds och vårt lands armé
نحن جند للہ جند الوطن (Arabiska)”
Huvudstad Khartoum[1]
Största stad Omdurman
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Republik
 -  President Omar Hasan Ahmad al-Bashir
 -  Regeringschef Omar Hasan Ahmad al-Bashir
Självständighet Från Storbritannien och Egypten 
 -  Erkänd 1 januari 1956 
Area
 -  Totalt 1 886 068 km² (16:e)
 -  Vatten (%) 5%
Demografi
 -   års uppskattning 35 055 538 (2012)[2] (32:a)
 -  Befolkningstäthet 18,6/km² 
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $27 699 milj (75:e)
 -  Per capita $783 
Ginikoefficient (2009) 35.3 % [3] 
HDI (2014) 0.408 [4] (171)
Valuta Sudanesiskt pund (SDG)
Tidszon EAT (UTC+3)
Datumformat dd/mm/yyyy
Nationalitetsmärke SUD
Landskod SD
Toppdomän .sd, سودان.
Landsnummer 249

Sudan (arabiska: السودان, as-Sūdān), formellt Republiken Sudan,[5] (arabiska: جمهورية السودان, Jumhūrīyat as-Sūdān), ibland kallat Nordsudan,[6][7][8] är ett land i Nordafrika, som ofta även anses vara en del av Mellanöstern.[9] Landet gränsar till Egypten i norr, Röda havet i nordost, Eritrea och Etiopien i öster, Sydsudan i söder, Centralafrikanska republiken i sydväst, Tchad i väst och Libyen i nordväst. Sudan är Afrikas till ytan tredje största land.[10] Befolkningen i Sudan är en kombination av inhemska nilo-sahariskt-talande afrikaner och ättlingar till invandrare från Arabiska halvön. På grund av arabiseringsprocessen dominerar idag arabisk kultur i Sudan. Majoriteten av befolkningen i Sudan är muslimer. Nilen löper tvärs igenom landet och delar det i en östlig och en västlig del.[11]

Sudans historia sträcker sig från antiken, och är intimt sammanflätad med Egyptens historia. I modern tid utstod landet ett sjutton år långt inbördeskrig, det första sudanesiska inbördeskriget (1955-1972), följt av etniska, religiösa och ekonomiska konflikter mellan det muslimsk-arabiska och arabiserade norra Sudan och mestadels animistiska och kristna niloter i Sydsudan.[12][13] Detta ledde till andra sudanesiska inbördeskriget 1983. På grund av fortsatta politiska och militära stridigheter övertogs Sudan i en oblodig statskupp av överste Omar al-Bashir år 1989 varefter han utropade sig själv till Sudans president.[14] Inbördeskriget slutade med undertecknandet av Naivashaavtalet som beviljade autonomi för vad som då var den södra regionen av landet. Efter en folkomröstning som hölls i januari 2011 utträdde Sydsudan den 9 juli 2011 med samtycke av Sudans president al-Bashir.[15][16]

Sudan är medlem av Förenta Nationerna samt i Afrikanska unionen, Arabförbundet, Islamiska konferensorganisationen och Alliansfria staternas organisation. Landet fungerar även som observatör i Världshandelsorganisationen.[17] Dess huvudstad är Khartoum som är landets politiska, kulturella och kommersiella centrum. Officiellt är Sudan en federal presidentialistisk representativ demokratisk republik. Det internationella samfundet anser allmänt att Sudans politik sker inom ramen för ett auktoritärt system på grund av National Congress Party (NCP) kontroll över regeringens dömande, verkställande och lagstiftande makt.[18]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sudans historia

Sudan i historisk mening[redigera | redigera wikitext]

Sudan är egentligen en benämning för stora delar av norra Afrika, i äldre tider även kallat Nigritien, den del av Afrika, som utbreder sig från Sahara i norr till Kongobäckenets norra vattendelare i söder samt emellan floderna Nigers och Senegals källtrakter i väster till Röda havet i öster; dock räknades inte Etiopien till Sudan. Denna areal är omkring fem miljoner km². Sudan i historisk mening sönderfaller i tre naturliga avdelningar: Östsudan med Nilen, Mellersta Sudan med Tchadsjön och Schari samt Västsudan med Niger-Binue.

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Området som idag utgör Sudan omnämns i skriftliga källor från det forntida Egypten alltifrån omkring 3000 f.Kr. Tidvis var norra Sudan, företrädesvis Nubien, en egyptisk provins. Arkeologiska belägg för inhemska kulturer såsom Kerma finns dock, och under det sista årtusendet f.Kr. uppstod en skriftligt belagd kultur med staden Napata som huvudstad i ett rike kallat Kush som varade fram till omkring 300-talet e.Kr.

Några Kush-kungar regerade även över Egypten och formade det senare landets 25:e dynasti (ca 746-655 f.Kr.). Det kulturella inflytandet norrifrån var hela tiden starkt; de kushitiska kungarna byggde till exempel pyramider och kulten av den egyptiske guden Amon var den dominerande.

I mitten av 500-talet var Nubien uppdelat i tre kungariken vilka vid den tiden kristnades och Egypten slöt efter att ha islamiserats i mitten av 600-talet ett fredsfördrag med Nubiens kungar. Med undantag av södra delen islamiserades Sudan efter hand fram till 1500-talet.

Muhammed Ali av Egypten erövrade Sudan 1822 och anlade Khartoum, och hans son Ibrahim Pascha flyttade Egyptens gränser ända till närheten av Victoriasjön. Ett växande missnöje med det egyptiska inflytandet, höga skatter och krav på slaveriets avskaffande, ledde fram till Mahdistupproret under Muhammed Ahmed 1882. Mahdiststaten störtades dock 1898 av Egypten och Storbritannien. Enligt en konvention av den 19 januari 1899 sköttes därefter förvaltningen av landet söder om 22:a breddgraden till Uganda och Belgiska Kongo av Egypten och Storbritannien gemensamt, under namnet Anglo-egyptiska Sudan.

Landet leddes av en generalguvernör som tillsattes av egyptierna efter britternas godkännande, men styrdes i verkligheten som en brittisk koloni. Fram till självständigheten 1956 administrerades Sudan av britterna som två separata enheter – det islamiska norra och det kristna södra territoriet.

Ett anglo-egyptiskt avtal 1953 gav Sudan inre självstyre under tre år och utlovade tillbakadragande av de brittiska styrkorna. Det första valet hölls samma år och vanns av National Unionist Party (NUP) och dess ledare Ismail al-Azhari. Denne bildade regering 1954 och blev Sudans förste statsminister. [19]

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Sudan blev en självständig stat 1 januari 1956.

Promuslimska militärjuntor har dominerat Sudans inrikespolitik sedan självständigheten 1956. Sudan har haft inbördeskrig under alla dessa år, utom 1972–1982. Under kolonialtiden hölls södra Sudan underutvecklat. Efter självständigheten tog en arabisk elit makten. Inbördeskriget i söder började redan före självständigheten 1956 och fortsatte fram till 1972.

Sudan var formellt en demokrati fram till att Gaafar Nimeiry gjorde militärkupp den 25 maj 1969. Denne var president fram till en ny statskupp den 6 april 1985. Under Nimeirys presidentperiod startade inbördeskriget igen 1983 på grund av införandet av muslimska sharialagar i södra Sudan. Södra Sudan bebos i huvudsak av kristna eller anhängare av afrikanska religioner. Sedan 1983 har inbördeskriget orsakat mer än två miljoner döda och över fyra miljoner människor som varit tvungna att fly. Den nuvarande regimen är en blandning av höga militärer och ett islamistiskt parti som fick makten genom en kupp 1989, då också sharia-lagarna infördes. 2002-2003 ledde fredssamtal till en överenskommelse om eldupphör.

I januari 2005 slöts ett fredsavtal mellan regeringen och Sudan People's Liberation Army, som gav självstyre, och en folkomröstning om självständighet i januari 2011. I denna omröstning röstade 98,83 procent för en delning.[20].

Trots den olösta tvisten mellan nord och syd om regionen Abyei och om delstaten Södra Kordofan fortsatte förberedelserna i Sydsudan för självständighet.[21] Eftersom någon uppgörelse beträffande tillhörigheten av dessa områden inte kunde nås, undertecknades den 21 juni 2011 en överenskommelse mellan nord och syd om att upprätta en demilitariserad zon mellan de två blivande grannländerna.

Under den arabiska våren spred sig protesterna till Sudan. En oppositionsledare greps och unga i norra Sudan genomförde ett antal protester mot stigande matpriser och brott mot mänskliga rättigheter.[22]

Delning[redigera | redigera wikitext]

Den 9 juli 2011 delades Sudan i två stater då södra delen av landet utropade sig som självständig stat med namnet Sydsudan.

Gerillaverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Efter Sydsudans frigörelse från Sudan 2011 fortsatte gerillans strider mot Sudans armé i delstaterna Södra Kordofan och Blå Nilen.[23]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Sudan.

Landskapet präglas av Nilen, som flyter i flera grenar från söder mot norr, Vita Nilen från Ugandas högländer och Blå Nilen från Etiopiens bergsområden. Stora delar av landet utgörs av ett par hundra meter högt bäckenområde täckt av sand- och klippöknar. Höglandsområdena finns huvudsakligen nära landets gränser. Det högsta berget är Jebel Marra 3 042  m ö.h. som ligger i Darfur i västra delen av landet.

Klimatet är hett och den årliga nederbörden varierar från 1 500 mm i söder till under 10 mm i norr. Landets norra delar präglas av öken- och stäppområden med sparsam vegetation i form av torktåligt gräs och buskar. I de fuktigare savann- och höglandsområdena i söder finns tropisk skog. I Vita Nilens våtmarksområden, Sudd, växer papyrus.

Djurlivet är anpassat till de olika klimatzonerna och antalet arter är relativt stort. Här finns till exempel flera arter hovdjur, apor och krokodiler. Sudan har flera stora nationalparksområden för att skydda växt- och djurlivet.

Naturresurser[redigera | redigera wikitext]

I Sudan har man olja, både i södra Sudan och Darfur. Detta är en av anledningarna till konflikten i Darfur och mellan norra och södra Sudan. Ett av de företag som har haft oljerättigheter är svenska Lundin Oil.

Landets naturtillgångar är koppar, krommalm, zink, volfram, silver, guld, vattenkraft och råolja.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Klimatet växlar från tropiskt i söder till torr öken i norr. Regntiden infaller någon gång från april till november, men varierar beroende på område. Ibland inträffar längre torrperioder.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Några av Sudans miljöproblem är otillräcklig tillgång på färskvatten, jorderosion och att vilda djur hotas av alltför omfattande jakt. Hälften av landets elektricitet produceras av fossila bränslen och hälften av vattenkraft.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Sudan har stora ekonomiska problem, med dåligt utvecklat näringsliv, främst beroende på inbördeskrig, torka, översvämningar och dåligt utbyggd infrastruktur, även om man försöker driva en sund ekonomisk politik och har gjort investeringar i sin infrastruktur. Sedan 1997 genomför Sudan makroekonomiska reformer, enligt anvisningar från IMF. 1999 började landet exportera råolja och under sista kvartalet samma år hade man sitt första handelsöverskott någonsin. Fortfarande är dock jordbruket Sudans viktigaste näringsgren och står för 43% av BNP. 80% av arbetskraften är sysselsatt inom jordbruket, som producerar bland annat durra och hirs för självhushåll samt bomull, jordnötter, sesamfrö och sockerrör för export. Dessutom idkas boskapsskötsel både för självhushåll och för export. Konstbevattning saknas nästan helt, varför man är mycket känslig för perioder utan regn.

Landet har stora naturresurser, och brytning av vissa mineraler har inletts. Bland fyndigheterna märks främst olja, guld och krom. Industrin är svagt utvecklad; de viktigaste grenarna är textilindustri och förädling av jordbruksprodukter. Numera utgör olja 75 % av det samlade exportvärdet. Andra viktiga exportvaror är gummi arabicum och guld.

Sjunkande oljepriser har tidigare hotat landets ekonomi. Detta eftersom regeringen har förlitat sig på oljeinkomsterna som har gått till militären. Enligt kritiker har oljan hållit regeringen vid makten. Det kommer dessutom bli svårt för landet att låna pengar från IMF eller världsbanken eftersom man tidigare har struntat i att betala sina skulder, rapporterade Los Angeles Times 23 mars 2009.[24]

Efter att Sydsudan den 11 juli 2011 beslutade överge den sudaneiska valutan meddelade Sudan den 16 juli 2011 deras vilja till en ny valuta inom en månad.[25]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sudans demografi
  • Befolkningens medelålder: 17,7 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: 6,5% (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 57,7 år (2003)
  • Religiös tillhörighet: sunni-muslimer (främst i norr) 70%, inhemska religioner 25%, kristna (främst i söder och i Khartoum) 5%. Det finns bland annat en liten koloni av armenier i Khartoum, där det finns en armenisk kyrka.
  • Språk: arabiska, nubiska, ta bedawie, olika dialekter av nilotiska, nilo-hamitiska, sudanesiska språk, engelska. Det pågår ett projekt för att öka kunnigheten i det officiella språket arabiska.
  • Analfabetism: 2003 var nästan 40% av hela den vuxna befolkningen analfabeter.

Befolkningstätheten i Sudan är som helhet låg, men befolkningen är främst koncentrerad till Nildalen. Den naturliga årliga befolkningsökningen är så pass hög som 2,8 %, och 45 % av befolkningen är etniskt oenhetlig: i landets norra del bor främst araber, men även nubier. I söder lever olika nilotiska folk. Sudan är ett fattigt land med 783 $ BNP per capita.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Parlamentet har 360 ledamöter, varav 270 utses genom allmänna val och 90 av den så kallade nationalkongressen, ett överstatligt organ. Genom konstruktionen ska representation garanteras åt till exempel kvinnor och fackföreningsledare. Samtliga ledamöter väljs respektive utnämns på fyra år. President väljs genom direkt folkval för en femårsperiod. Rösträttsåldern är 17 år.

Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Sudan som "7" (där 1 representerar mest fri och 7 minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri".

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Stater i Sudan. Lägg märke till Hala'ibtriangeln som har varit under egyptisk administration sedan år 2000. Både Sudan och Egypten gör anspråk på den.
Huvudartikel: Sudans delstater

Sudan är sedan 2011 indelat i 15 delstater (wilayat): Ash-Shamaliyya, Nahr an-Nil, al-Bahr al-Ahmar, Shamal Darfur, Khartoum, Kassala, An-Nil al-Abyad, Al-Jazirah, Al Qadarif, Gharb Darfur, Sennar, Södra Darfur, Norra Kordofan, Södra Kordofan och Blå Nilen.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 N/A
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 135 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 173 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 146 av 179

Religion[redigera | redigera wikitext]

I Sudan är majoriteten sunnimuslimer men det finns även bland annat en koptisk befolkning.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Sudans befolkning lider under svaga mänskliga rättigheter, i synnerhet vad gäller etnisk rensning och slaveri som har fortgått till modern tid. Åren 1983 till 2001 har en kombination av inbördeskrig och svält tagit livet av nästan 2 miljoner människor i Sudan.[26] Det beräknas att så många som 200.000 människor togs som slavar under andra sudanesiska inbördeskriget, som pågick 1983 till 2005.[27] Darfurkonflikten betecknas som ett folkmord som har pågått sedan 2003 och tagit livet av omkring 300 000 människor (fram till 2010).[28]

Muslimer som konverterar till kristendomen kan drabbas av religionsförföljelse och dömas till döden för hädelse enligt landets Sharia-lagar. Exempelvis föll en uppmärksammad dödsdom år 2014 mot Mariam Yahia Ibrahim Ishag som anklagas för att ha bytt religion men uppger sig vara uppvuxen som ortodox kristen.

Sudan rankas på 172:a plats av 180 länder när det gäller pressfriheten enligt Reportrar utan gränser, och fler hinder planeras mot friheten att rapportera statlig korruption.[29]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Khartoum är landets officiella huvudstad. Sudans legislativa (lagstiftande) huvudstad är grannstaden Omdurman, som är sätet för både nationalförsamlingen samt styrelserådet för landets delstater. Källor: The Interim National Constitution of The Republic of Sudan, 2005 (pdf-fil), samt Encyclopædia Britannica.
  2. ^ Sudan Central Bureau of Statistics; Population projections by states (pdf-fil) Läst 7 mars 2012.
  3. ^ ”Gini Index”. World Bank. http://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI/. Läst 2 March 2011. 
  4. ^ ”Human Development Report 2011”. United Nations Development Programme. http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2011_EN_Table1.pdf. Läst 2 November 2011. 
  5. ^ (PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2007. sid. 104. Libris 10473857. ISBN 978-91-38-32379-3. http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/04/11/46/7aff8780.pdf 
  6. ^ ”North Sudan launches new currency into economically troubled waters” (på engelska). Al Bawaba. 25 juli 2011. http://www.albawaba.com/north-sudan-launches-new-currency-economically-troubled-waters-384581. Läst 6 januari 2012. 
  7. ^ ”Church Building in North Sudan in Ruins as Hostilities Grow” (på engelska). Compass Direct. 23 augusti 2011. http://www.compassdirect.org/english/country/sudan/article_116757.html. Läst 6 januari 2012. 
  8. ^ ”North Sudan” (på engelska). Chr. Michelsen Institute. http://www.cmi.no/sudan/?id=50&North-Sudan. Läst 6 januari 2012. 
  9. ^ Davison, Roderic H. (1960). ”Where is the Middle East?” (på engelska). Foreign Affairs "38" (4): sid. 665–675. doi:10.2307/20029452. 
  10. ^ TT-AFP-Reuters (14 juli 2011). ”Sydsudan blev FN-medlem”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sydsudan-blev-fn-medlem. Läst 11 november 2011. 
  11. ^ Collins, Robert O (2008) (på engelska). A History of Modern Sudan. Cambridge, Storbritannien; New York City: Cambridge University Press. ISBN 9780521858205 
  12. ^ Hausermann Fabos, Anita (1999). ”Ethical Dilemmas of Research Among Sudanese in Egypt: Producing Knowledge about the Public and the Private”. i Shami, Seteney Khalid; Herrera, Linda (på engelska). Between Field and Text. Kairo: American University in Cairo Press. sid. 100. ISBN 978-9-774-24548-0 
  13. ^ (på engelska) Sudan — Post-Conflict Environmental Assessment. Nairobi: FN:s miljöprogram. 2007. sid. 35. ISBN 978-9-280-72702-9 
  14. ^ Redaktionsskribenter (14 juli 2008). ”Factbox — Sudan's President Omar Hassan al-Bashir” (på engelska). Reuters. http://www.reuters.com/article/topNews/idUKL1435274220080714. Läst 8 januari 2011. 
  15. ^ McDoom, Opheera (7 februari 2011). ”South Sudan votes for independence by landslide” (på engelska). Reuters. http://uk.reuters.com/article/2011/02/07/uk-sudan-referendum-idUKTRE7161MW20110207. Läst 7 februari 2011. 
  16. ^ Fick, Maggie (9 juli 2011). ”A new flag raised: South Sudan celebrates birth” (på engelska). Atlanta Journal-Constitution. http://www.ajc.com/news/nation-world/a-new-flag-raised-1004971.html. Läst 9 juli 2011. 
  17. ^ ”Sudan” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/su.html. Läst 10 juli 2011. Okänd parameter issn
  18. ^ The New York Times. 16 mars 1996. s. 4.
  19. ^ Store norske leksikon
  20. ^ TT-AFP (30 januari 2011). ”99 procent för delning av Sudan”. Svenska Dagbladet (Juba). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/99-procent-for-delning-av-sudan_5903189.svd. Läst 30 januari 2011. 
  21. ^ TT (2 juni 2011). ”Våld stoppar inte södra Sudan”. Svenska Dagbladet (Stockholm). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vald-stoppar-inte-sodra-sudan_6215531.svd. Läst 11 november 2011. 
  22. ^ TT-Reuters (10 februari 2011). ”Oppositionsledare gripen i Sudan”. Svenska Dagbladet (Khartoum). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oppositionsledare-gripen-i-sudan_5931457.svd. Läst 11 november 2011. 
  23. ^ TT-Reuters (3 november 2011). ”Sudansk gerilla retirerar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sudansk-gerilla-retirerar. Läst 11 november 2011. 
  24. ^ Sanders, Edmund (23 mars 2009). ”Oil's decline threatens Sudan government” (på engelska). The Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2009/mar/23/world/fg-sudan-economy23. Läst 11 november 2011. 
  25. ^ TT-Reuters (16 juli 2011). ”Nya valutor i Syd- och Nordsudan”. Svenska Dagbladet (Khartoum). http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nya-valutor-i-syd-och-nordsudan_6324700.svd. Läst 11 november 2011. 
  26. ^ Staff writer (April 2001). "Sudan: Nearly 2 Million Dead as a Result of the World's Longest Running Civil War". U.S. Committee for Refugees. Archived 10 December 2004 on the Internet Archive.
  27. ^ "SUDAN: CSI highlights “slavery and manifestations of racism”". IRIN. September 2001.
  28. ^ Patterns of mortality rates in Darfur conflict, The Lancet 2010
  29. ^ Sudanese Authorities Urged Not to Introduce "Censorship Bureau", AllAfrica.com 23 maj 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]