Internationella fredsbyrån

Från Wikipedia

Internationella Fredsbyrån (Bureau international de la paix (BIP), engelska International Peace Bureau (IPB)) är världens äldsta internationella fredsorganisation. Byrån grundades 1 december 1891 i Bern, Schweiz under namnet Bureau international permanent de la paix, den permanenta Internationella Fredsbyrån, efter ett beslut på den tredje universella fredskongressen i Rom, juli 1891.

Initiativtagare Élie Ducommun som var dess förste ledare och 1902 erhöll Nobels fredspris.[1] En av initiativtagarna, och byråns förste ordförande var dansken Fredrik Bajer, som 1908 fick Nobels fredspris för sitt arbete. Organisationen Bureau international permanent de la paix fick fredspriset 1910 och namnet ändrades till det nuvarande år 1912.

Fredsbyrån blev en centralorganisation som samlade ett stort antal fredsrörelser under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. Byrån fick ansvaret för organisationen av de universella fredskongresserna som hölls i slutet av 1800-talet och framåt. Dessa fredskongresser tog bland annat fram ett första regelsystem för folkrätten och regler för "humanisering" av krigföring, till exempel förbud mot användning av vapen som orsakar onödigt lidande.

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 366 

Externa länkar