Alfred Nobel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alfred Nobel
Alfred Nobel.
Född 21 oktober 1833
Sverige Stockholm[1], Sverige
Död 10 december 1896 (63 år)
Italien San Remo, Ligurien, Italien
Yrke/uppdrag Kemist, uppfinnare, ingenjör, industrialist, donator, stiftare
Föräldrar Immanuel Nobel d y, Andriette Nobel

Alfred Bernhard Nobel, född 21 oktober 1833 i Stockholm[2], död 10 december 1896 i San Remo, Ligurien, Italien[2], var en svensk kemist, uppfinnare av dynamiten[2], industrialist, donator, ingenjör och stiftare av Nobelpriset.[2]

Alfred Nobel var mycket begåvad, hade stor arbetsförmåga och fast tro på mänsklighetens utveckling genom fredlig kamp med naturens krafter. Hans uppfinningar banade ny väg på flera områden. Hans testamente har gjort Sverige berömt i hela världen.

Hans uppfinningar kunde – och kom också att – å ena sidan användas för krigiska ändamål, men å andra sidan hyllade han fred. Denna dualism kan sägas vara grunden för utformningen av hans testamentariska förordnanden om Nobelprisets syfte "att komma mänskligheten till den största nytta" och det särskilda fredspriset. Alfred Nobel säg

En alternativ ordalydelse ges i Svenska Dagbladet 2009‑10‑04, sida 19: Alfred Nobel menade att hans dynamit ledde till fred och gav följande förklaring: "När det står klart vilken kraft det finns i sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man avstå från att använda dem".

Han var mycket intresserad av vetenskap och konst och hedrades för detta på flera sätt. Bland allt vetenskapligt arbete var han också upphovsman till en del skönlitterära alster. Han skrev dikter på såväl svenska som engelska. De avspeglar för det mesta ensamhet, melankoli och leda vid livet.[3] Han hade ett bibliotek på knappt 2 000 volymer fördelade på cirka 1200 titlar, varav det mesta var skönlitteratur.[4] Det litterära intresset avspeglas i nobeltestamentets föreskrift om litteraturpriset.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nobels födelsehus på Norrlandsgatan 11.
En grotta vid Nobels spränggropar i Vinterviken i Stockholm, 2014.

Alfred Nobel var ett av åtta barn (varav bara fyra nådde vuxen ålder)[5] till Immanuel Nobel d y, som också han var uppfinnare, och Andriette Nobel, född Ahlsell.[2] Han och hans bröder Robert, Ludvig och Emil levde i svåra förhållanden med en mycket sjuk fader. År 1842 flyttade familjen till Sankt Petersburg sedan faderns mekanikverkstad gått i konkurs i Sverige. Vid den tidpunkten var familjen mycket fattig och hustrun fick arbeta som butiksbiträde i en mjölk- och grönsaksbutik, medan Alfred själv hjälpte till att sälja tändstickor på gatan.[källa behövs] Men familjens företag lyckades och byggdes upp till en industriell jätte, som blomstrade och bestod ända till dess att den ryska revolutionen gjorde sitt intåg.

År 1863 återvände fadern och Alfred till Sverige, där Alfred började studera sprängämnen i synnerhet nitroglycerin. Experimenten ägde rum i försöksfabriken Heleneborg i Stockholm. 1864 skedde en explosion vid Heleneborg vid sprängolje- och nitroglycerinberedning. Brodern Emil Nobel, som var 21 år, och alla andra närvarande omkom.[6] Nobel hade mött upptäckaren av nitroglycerin, Ascanio Sobrero, under sin tid i Paris och insåg att dess kraft måste tämjas för att kunna vara användbar. Alfred Nobel uppfann bland annat:

Dynamiten innebar stora möjligheter att transportera explosiva ämnen med hög säkerhet. Trots att nitroglycerin, som är den verksamma delen i dynamit, är mycket stötkänsligt, gör den så kallade flegmatiseringen att dynamiten inte detonerar trots ganska hårda törnar. Undantag är om dynamiten är frusen, då den fortfarande kan detonera om den utsätts för stötar. Vid sprängningsarbeten i kallt väder måste därför dynamiten hållas uppvärmd, till exempel genom att förvaras i varmt vatten. Härvid är att märka, att ren nitroglycerin övergår i fast form redan vid +13 °C. Dynamit klarar sig något längre, när temperaturen sjunker, men redan vid några plusgrader blir dynamit stötkänslig. Många sprängolyckor har berott på att man inte har insett riskerna även vid plusgrader. En karakteristisk egenskap hos dynamit är att den "boxas kortvarigt", till skillnad från en del andra sprängmedel, som "brottas uthålligt".

När traditionellt svartkrut används för att driva projektiler i skjutvapen blir det ett avsevärt rökmoln, som skymmer sikten för kanonservicen, och avslöjar för fienden varifrån elden utgår. Den som kan skjuta med mindre rök får därigenom en fördel. Nobel arbetade med möjligheterna att få fram ett röksvagt krut och gjorde därvid värdefulla rön som resulterade i ballistit-patentet.

Nobel beviljades ett mycket stort antal patent, och flera av dem inbegrep andra länder eller hela världen, totalt drygt 350 patent. Dessa omfattade även annat än sprängmedel i olika former. Inspirerad av en svår explosion orsakad av gasljus på en teater i Paris uppfann han till exempel en gasbrännare med avsevärt förbättrad säkerhet. En teknisk detalj i denna brännare var att den arbetade med förvärmning av förbränningsluften.

För att exploatera sina uppfinningar anlade Alfred Nobel en mängd fabriker runt om i världen. Han intresserade sig också för industrier inom andra branscher.

Hans bröder Robert och Ludvig hade börjat utvinna olja i Baku i Azerbajdzjan 1874. Fyra år senare bildade de, med Alfred som en av finansiärerna, oljeföretaget Tovaristjestvo Neftjanovo Proizvodstva Bratjev Nobel (Naftaproduktionssällskapet Bröderna Nobel), som snart blev förkortat till Branobel. Bolaget blev på kort tid världens näst största oljebolag, efter Rockefellers Standard Oil, och dominerade den europeiska marknaden fram till ryska revolutionen. Under bolagets storhetstid hade man flera hundra kontor utspridda i Ukraina och östra Europa från Polen och Baltikum ända till öster om Uralbergen. 1918 nationaliserades anläggningarna, och därmed upphörde bröderna Nobels inflytande i dessa industrier. Cirka 12 procent av Alfreds testamenterade förmögenhet utgjordes av aktier i oljeföretaget.

Med alla dessa engagemang följde att en mängd tekniska och ekonomiska problem måste lösas, och detta gjorde att Alfred Nobel långa tider var på resande fot i en lång rad länder. Detta gav honom epitetet "Europas rikaste vagabond".[7] Han hade också studerat på fem olika språk i fem olika länder och kunde därför tala fem språk flytande.

Han arbetade som kemist på flera utländska laboratorier, bland annat hos professor Peluse i Paris. Där fick han bra tillfälle att studera nitroglycerin och andra sprängämnen. På grund av de många olyckor som inträffade både vid fabrikation och under transport av nitroglycerin, blev både tillverkning och användning av detta sprängämne förbjudet i flera länder. Det stora behovet av ett starkare sprängämne än krut inspirerade, tillsammans med faderns intensiva intresse för denna tillverkning, Nobel att med stor energi försöka komma på en mer lätthanterlig och mindre farlig form av nitroglycerin. En svår olycka i faderns laboratorium vid Heleneborg avskräckte honom inte. Inom kort lyckades han få tillgång till kapital för anläggande av en fabrik vid Vinterviken, nära Stockholm, och en vid Krümmel, intill Hamburg.

Det var under en vistelse vid fabriken i Krümmel som han 1866 gjorde sin första uppfinning, dynamiten. Han utnyttjade då påpassligt ortens tillgångar: Lüneburgheden, där Lauenburg ligger, är en mäktig sandhed med underliggande lager av diluviansk kiselgur. Dynamiten bestod just av kiselgur, som genompressades med nitroglycerin.

Ett exempel som visar hur epokgörande denna uppfinning var är att man vid sprängningen av Sankt Gotthardstunneln enligt en uppgift sparade 20 miljoner franc (oklart om franska eller schweiziska franc), och vann flera år, jämfört med beräknat.

Alfred Nobel gifte sig aldrig. År 1876 annonserade han i en Wientidning "En mycket rik, högt bildad äldre herre som är bosatt i Paris, söker en språkkunnig dam, likaledes vid stadgad ålder, som sekreterare och hushållsföreståndarinna"[8], och en ung adelsdam, grevinnan Bertha Kinsky anställdes. Alfred och Kinsky utvecklade en djup vänskap, som bestod långt efter att hon lämnat sitt arbete hos Alfred Nobel och gift sig med en annan man. Bertha Kinsky var mycket engagerad i fredsfrågor och var en av dåtidens största namn inom fredsrörelsen. Alfred Nobel påverkades starkt av hennes åsikter, och de ligger till grund för instiftandet av fredspriset. Bertha von Suttner, som hon kom att heta efter giftermålet, tilldelades Nobels fredspris år 1905.

Björkborns herrgård, Karlskoga.

Nobel anlade fabriker i de flesta europeiska länder och i Nordamerika för att kunna dra nytta av sina uppfinningar. Han hade också intressen i flera andra företag, till exempel Branobel i Baku, Azerbaijan och Bofors järnverk i Karlskoga, där han hade en stor experimentverkstad, bland annat för att utveckla ett krut med liten rökutveckling. Han byggde där också en mönsteranläggning för tillverkning av kanoner.

Vid årsskiftet 1893/1894 tog Alfred över en stor aktiepost i Bofors, Karlskoga, för en miljon kronor. Kort därefter stod han som ensam ägare till fabriken samt kringliggande industrier. Åren 1894 till 1896 bodde Nobel i Björkborns herrgård i Karlskoga där han arbetade med sin nyförvärvade vapenfabrik. År 1896 flyttade han sitt stora tekniskt-vetenskapliga laboratorium från Paris till sin villa i San Remo vid Genua och där bodde han sen fram till sin död.

En konflikt mellan Sverige och Frankrike uppstod då Nobels testamente skulle lagföras. Franska staten ansåg att Frankrike borde betraktas som hans hemland. Men fransk domstol enades om att ”där en man har sina hästar där anser han själv att han har sitt hem” och Alfred Nobel hade sina ryska hingstar på Björkborns herrgård. Testamentet lagfördes vid Karlskoga häradsrätt och instiftandet av Nobelprisen blev verklighet.

Hans gravvård återfinns på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[9]

Nobel som författare[redigera | redigera wikitext]

Utöver poesi, som sedan 2007 finns utgiven i en samlingsvolym[10] författade Nobel även det historiska skådespelet Nemesis om den mångfaldigt litterärt skildrade våldsamma historien om den italienska adelsfamiljen Cenci på 1500-talet, däribland Beatrice Cenci och inbegriper också påven Clemens VIII. Pjäsen utgavs först efter hans död och fick sin urpremiär först 10 december 2005 på Strindbergs Intima Teater[11]. Nathan Söderblom, senare ärkebiskop, upprördes över pjäsens innehåll och såg till att hela upplagan förstördes. Några enstaka exemplar glömdes bort, men återfanns i början av 1900-talet.

Alfred Nobels företag[redigera | redigera wikitext]

Alfred Nobel grundade ett 30-tal företag över hela världen.[2] I dag kan de fortleva under samma eller annat namn. Ibland kan ett företag ha nedlagts eller blivit uppköpt av något annat företag eller kanske fusionerats med något. Ibland hade Nobel bara ekonomiska intressen i ett företag men deltog inte aktivt i ledningen. Hans industriimperium blev med tiden svåröverskådligt, och man har i dag svårt att föreställa sig hur han lyckades sköta allt detta på ett uppenbarligen vinstgivande sätt. Följande översikt av Nobelföretag gör inte anspråk på att vara fullständig men kan förhoppningsvis fyllas på efter hand och ge en bild av den enorma vidden av Alfred Nobels imperium. Man kan även tillägga att han stod för 30 procent av Sveriges patentering vid denna tid.

Etableringsår Namn Ort Nytt namn Tillverkning Anteckningar
1858 Gyttorps sprängämnesab Gyttorp Nitroglycerin AB Fusion 1915
1862 Heleneborg försöksfabrik Stockholm
1864 Nitroglycerin AB Vinterviken, Stockholm Nitro Nobel AB Svartkrut
1864 Krümmel, Lauenburg Dynamit
1865 Lysaker, Norge Dyno Industrier
1866 England
1865 USA
1865 Österrike
1870 Finland
1871 Dynamiterie de Paulilles Frankrike
1871 Skottland
1872 Spanien
1873 Italien
1873 Schweiz
1873 Portugal
1876 Baku Oljeraffinaderi
1878 Nobel Brothers Naphta Co Se artikel Ludvig Nobel
1894 AB Bofors–Gullspång Karlskoga Kanoner, röksvagt krut Köpt befintligt bruk för 1,3 Mkr
1965 Nitro Nobel AB Gyttorp Dynamit, säkerhetssprängämnen, krut, jaktammunition F d Nitroglycerin AB

Alfred Nobel var engagerad i ytterligare en rad anläggningar inom skilda branscher. Vid sin död ägde han 93 fabriker i 20 länder. [2]

Nobelpriset[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nobelpriset

I sitt testamente, daterat den 27 november 1895, stadfäste Nobel att en stiftelse skulle grundas av hans förmögenhet, och att räntan skulle utdelas som pris åt personer som under föregående år gjort mest nytta för mänskligheten.[2] Släktingarna fick bara cirka en halv procent av arvet eftersom Nobel ansåg att stora rikedomar som ärvs underblåser lättjan och bidrar till människosläktets försoffning.[12][13]

Priset skulle delas upp i fem lika delar inom följande områden:

Nobelstiftelsen har sedan 1901 varje år delat ut detta på Nobels dödsdag, den 10 december. I slutet av 1900-talet fick denna årliga tilldragelse ytterligare status i och med att den 10 december utmärktes som Nobeldagen i svenska almanackor och blev allmän flaggdag i Sverige.

Utmärkelser och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

Hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Grundämnet nobelium med atomnummer 102 är uppkallat efter Alfred Nobel.

Därutöver har Alfred Nobel bland annat fått följande offentliga äreminnen:

Till 50-årsminnet av Alfred Nobels död utgav Postverket 10 december 1946 två frimärken: valörerna 20 öre (röd, upplaga 81 655 600) och 30 öre (blå, upplaga 4 297 500). På senare år har Posten hedrat pristagarna med minnesfrimärken. Se vidare svenska frimärken. Alfred Nobel finns avbildade på svenska frimärken, "Alfred Nobels testamente" som utkom den 9 november 1995.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alfred Nobel - nobelmuseetikarlskoga.se
  2. ^ [a b c d e f g h] http://www.vinterviken-nobel.se/nobel.html
  3. ^ Åke Erlandsson: Alfred Nobel. Dikter — Poems, Atlantis förlag
  4. ^ Erlandsson, Åke; Olsson Jan Eve (2002). Alfred Nobels bibliotek: en bibliografi. Archives of the Nobel Museum, 1404-7586 ; 3. Stockholm: Atlantis. sid. 9. Libris 8462872. ISBN 91-7486-630-3 
  5. ^ ”Alfred Nobel och hans rötter”. Helsingborgs dagblad. 2007-12-10. https://hd.se/familj/slaktforskning/2007/12/10/alfred-nobel-och-hans-roetter/. Läst 2013-10-16. 
  6. ^ Tidning för Wenersborgs stad och län 1864-09-09
  7. ^ Svt.se
  8. ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.106
  9. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 94
  10. ^ Svenska Dagbladet 24 januari 2007, "Nobels hjärta klappade för poesin"
  11. ^ Sveriges Radio 9 december 2005, om urpremiären på "Nemesis"
  12. ^ Affärsvärlden: Hellre donationer än stora arv, läst 100208
  13. ^ Tidning för Wenersborgs stad och län 1897-02-08 Alfred Nobels testamente beedigadt

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]