Irritabel tarm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Irritabel tarm, IBS
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 K58
ICD-9 564.1
DiseasesDB 30638
MedlinePlus 000246
eMedicine med/1190 
MeSH engelsk

Irritabel tarm, colon irritabile eller IBS (engelska: Irritable Bowel Syndrome, ’orolig tarm-syndrom’) är en av världens vanligaste sjukdomar som kan ge förstoppning, diarré, besvärande gasbildning och magsmärtor. Den är vanligare hos kvinnor. Vid psykisk stress kan sjukdomen förvärras, likaså kan viss mat försämra tillståndet. Det är dock bara en liten del som söker hjälp för problemen och får en diagnos.

IBS har gått under många namn genom tiderna, såsom colon irritabile, tjocktarmskatarr och funktionella tarmbesvär/tarmsjukdom. Det handlar om en funktionell störning och kan alltså inte detekteras genom tester, till exempel blodprov.

Diagnostik[redigera | redigera wikitext]

Vid diagnostisering utesluter man först andra vanliga orsaker till besvären, till exempel celiaki genom antikroppstest, hypotyreos och hypertyreos genom mätning av halten tyreoideahormoner i blodet, cancer genom undersökningar som till exempel rekto-, gastro- och koloskopi. Patienten får också svara på frågor, och diagnostiseringen sker genom att man kontrollerar om den drabbade uppfyller vissa diagnoskriterier. De senaste diagnoskriterierna för IBS togs fram under ett andra möte i Rom och kallas därför Rom-II-kriterierna. De senaste Rom-III-kriterierna publicerades 2006.

Orsak[redigera | redigera wikitext]

Inom psykologin och i huvudsak inom den kognitiva grenen är den gängse uppfattningen att IBS orsakas av obehandlad psykisk stress. Diagnostiken och behandlingen av IBS har fokuserat på att stävja symtom vilket medför långvariga och ofta kostsamma behandlingsformer. Vid behandling av den kausala delen av sjukdomsbilden har snabb (inom kognitiv psykologi) och långvarig lindring av symtombilden dokumenterats. För lindring av symtombilden bör kognitiv beteende terapi tillämpas medan de djupgående och bakomliggande orsakerna till brukarens psykiska stress bör behandlas genom psykodynamisk terapi.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Vid uttalade förstoppningssymptom finns läkemedlen Cisapride och Tegaserod att tillgå i Sverige, men då de dragits tillbaka efter mycket allvarliga biverkningar hos patienter i USA, måste Läkemedelsverket i Sverige först godkänna ansökan om användning för varje enskild patient.

IBS kan i dagsläget inte botas och det finns ännu ingen vedertagen behandling, men dieten verkar ha stor betydelse för de flesta. Ökad mängd av vattenlösliga fibrer i kosten, brukar kunna hjälpa patienter med förstoppning som dominerande symptom[källa behövs]. Även antidepressiv medicin av typen tricykliska antidepressiva (TCA), exempelvis tryptizol, i små doser har på senare tid börjat användas med goda resultat. Det finns inga undersökningar som med säkerhet kan visa att även selektiva serotonin återhämmande (SSRI) skulle hjälpa mot smärtan och tarmbesvären vid IBS, men de kan göra att patienten allmänt mår bättre.[1] Även kognitiv beteendeterapi och regelbundet idrottande har påvisat goda resultat i internationella studier[källa behövs]. Hypnosterapi har i en Cochrane-översikt inte undersökts tillräckligt i välgjorda studier för att kunna avgöra dess effektivitet.[2] Vid diarré som dominerande symptom kan ett minskat intag av kostfibrer samt medicin som innehåller loperamid lindra besvären. Vid magkramper ges kramplösande medicin som till exempel Egazil. Probiotika kan ha effekt vid IBS

Kostråd[redigera | redigera wikitext]

Vid IBS rekommenderas många små måltider med mindre andel fett (till exempel nyckelhålsmärkt mjölk, ost, kött, pålägg). Man bör vara extra noggrann när man tuggar maten eller välja lättuggad mat. Många upplever bekymmer med stekt mat, råkost, nötter och frön. Kaffe, alkohol och kryddor stimulerar tjocktarmen och det kan finnas anledning pröva att minska på sådant. Vissa får mer besvär av fibrer, liksom av mjölk- och mejeriprodukter, grönsaker, frukt och sädesprodukter. Man kan pröva att skala frukten och riva eller hacka grönsaker och pröva finmalda fiberprodukter framför bröd och flingor med stor andel hela korn.[3]

Om gasbesvär är dominerande bör man tänka på att fett i kosten ytterligare kan öka dessa problem. Kolsyrad dryck och tuggummi bör undvikas.

Rom-II-kriterierna[redigera | redigera wikitext]

Den drabbade ska uppfylla följande för att kunna diagnostiseras med IBS:

Minst tre månaders kontinuerliga eller återkommande besvär av buksmärtor eller obehag som lindras vid defekation (dvs avföring) och/eller är förenade med en ändrad avföringsfrekvens och/eller med en förändrad avföringskonsistens och förenat med två eller fler av följande symptom:

  • Ändrad avföringsfrekvens (mindre än tre per vecka eller mer än tre per dag)
  • Ändrad avföringsform och konsistens (hård, pelletformad eller lös avföring)
  • Tömningssvårigheter, imperativa trängningar eller känsla av ofullständig tarmtömning
  • Slem i avföringen
  • Uppkördhet eller uppblåsthet i buken

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1177, IBS, andra läkemedel”. http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/IBS---kanslig-tarm/#section-2. Läst 14 december 2011. .
  2. ^ Webb AN, Kukuruzovic RH, Catto-Smith AG, Sawyer SM (2007). ”Hypnotherapy for treatment of irritable bowel syndrome.”. Cochrane Database Syst Rev (4): ss. CD005110. doi:10.1002/14651858.CD005110.pub2. PMID 17943840. http://www.mrw.interscience.wiley.com/cochrane/clsysrev/articles/CD005110/frame.html. 
  3. ^ Stine Störsrud: Kostens roll vid behandling av IBS i Dietistaktuellt, nr 4, 2009. s 30

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]