Isotta Fraschini

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isotta Fraschini
Huvudkontor Milano
Bransch Motorer
Historia
Grundat Italien 27 januari 1900
Övrigt
Webbplats Isotta-Fraschini Motori S.p.A.
Isotta Fraschini AN 20/30 1909.
Isotta Fraschini Tipo 8 Sala Phaeton.
Isotta Fraschini V-6 flygmotor.

Isotta Fraschini är ett italienskt industriföretag som tillverkade bilar mellan 1900 och 1949.

I dag producerar företaget motorer för stationärt och marint bruk.

Biltillverkning[redigera | redigera wikitext]

Cesare Isotta och Vincenzo Fraschini började importera Renault-bilar 1899. Året därpå startades tillverkning i eget namn, men bilarna bestod då av Renault-delar. Den första egna konstruktionen presenterades 1904. Isotta-Fraschinis bilar hade fyrcylindriga motorer av olika storlekar före första världskriget. De flesta hade sidventiler, men företaget var även tidigt ute med att införa toppventiler och överliggande kamaxel. Några sportmodeller hade fyra ventiler per cylinder.

1919 introducerades lyxbilen Tipo 8, den första serietillverkade raka åttan. Bilen var avsedd att köras av en anställd chaufför och var omvittnat tungkörd. Modellen var Isottas enda produkt och den vidareutvecklades till Tipo 8A och sedan Tipo 8B. Bilen gjorde succé bland dåtidens kändisar i USA under det glada 1920-talet. I Billy Wilders filmklassiker Sunset Blvd. har den bortglömda stumfilmsstjärnan ’Norma Desmond’ kvar sin Isotta-Fraschini, som framförs av hennes regissör/make/butler/chaufför.[1]

Efterfrågan på lyxbilar försvann under den stora depressionen och 1933 lade Isotta-Fraschini ned biltillverkningen för att koncentrera sig på sin övriga produktion.

Efter andra världskriget gjorde företaget ett försök att återuppta biltillverkningen med modellen 8C Monterosa. Bilen hade svansmonterad V8-motor och pendelaxel bak. Färre än tjugo bilar byggdes fram till 1949.

1996 gjordes ännu ett försök att återuppväcka märket, vilket resulterade i en prototyp med Audi-motor.[2]

Motortillverkning[redigera | redigera wikitext]

Isotta-Fraschini kompletterade tidigt sin tillverkning med flygmotorer och efter 1933 blev det företagets huvudprodukt. Senare under 1930-talet började man tillverka lastbilar på licens från tyska MAN.

Efter andra världskriget koncentrerade man sig på tunga motorer för rälsfordon och stationärt bruk, men även för motortorpedbåtar. Dessa motorer är av W typ, det vill säga tre vinklade cylinderrader om 6 eller 4 cylindrar verkande på drivaxeln. W 18 är således 3 parallella raka 6:or och W 12 3 parallella 4:or. W 18 har en total cylindervolym på 57 liter och utvecklar ca 1650 bhp, i modern tappning. Med diesel som bränsle. Svenska marinen har genom åren använt Isottas maskiner i snabbgående ytattackfartyg, såsom torpedbåtar sedan 1930-talet. CRM Motori [3] tog över tillverkningen cirka 1960 och vidareutvecklar konceptet. Museifartyget T56 har 3 st konverterade motorer av W 18 typ som ger det 45 ton tunga fartyget fartresurser runt och över 50 knop.

Idag finns även ett företag i Milano som säljer handgjorda lyxartiklar under Isotta-Fraschini-namnet.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stora billexikonet, red. G N Georgano, svensk övers. Björn-Eric Lindh 1982. ISBN 91-86442-00-7

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internet Movie Cars Database, hämtad 100125
  2. ^ Supercars.net, hämtad 100125
  3. ^ CRM Motori
  4. ^ Isotta Fraschini Milano s.r.l., hämtad 100125

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]