José Eduardo dos Santos
| José Eduardo dos Santos | |
.jpg) José Eduardo dos Santos 2014.
| |
| Tid i befattningen 10 september 1979–25 september 2017 | |
| Premiärminister | Fernando José de França Dias Van-Dúnem Marcolino Moco Fernando da Piedade Dias dos Santos Paulo Kassoma |
|---|---|
| Företrädare | Agostinho Neto |
| Efterträdare | João Lourenço |
| Tid i befattningen 11 november 1975–28 november 1976 | |
| President | Agostinho Neto |
| Premiärminister | Lopo do Nascimento |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Paulo Teixeira Jorge |
| Född | 28 augusti 1942 Luanda, Portugisiska Västafrika |
| Död | 8 juli 2022 (79 år) Barcelona, Spanien |
| Nationalitet |  Angolansk
|
| Politiskt parti | MPLA |
| Yrke | Politiker, ingenjör |
| Maka | Tatjana Kukanova (g. 1966–1980) Ana Paula Lemos (g. 1991–2022; hans död) |
| Barn | 10, bl. a. Isabel dos Santos |
| Namnteckning | 
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Angola
|
| Tjänstetid | 1962–2002 |
| Grad | General |
| Slag/Krig | Inbördeskriget i Angola |
José Eduardo dos Santos, född 28 augusti 1942 i Luanda, död 8 juli 2022 i Barcelona, Spanien,[1] var en angolansk politiker.[2] Han var Angolas president 1979–2017.[3]
Biografi
dos Santos var en militant nationalist från unga år, gick 1961 med i Folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA) och grundade dess ungdomsorganisation.[2] Samma år gick han i exil i Kongo-Brazzaville, och senare i Sovjetunionen, där han utbildade sig till ingenjör. År 1970 återvände han till Angola och anslöt sig till MPLA:s gerillastyrkor i provinsen Kabinda. Han representerade ofta MPLA i olika internationella forum, och valdes 1974 in i exekutivkommittén inom MPLA:s politbyrå.[4]
När Angola blev självständigt från Portugal 1975 blev dos Santos utrikesminister fram till 1976, och därefter planeringsminister från 1978.[2] Efter att president Agostinho Neto avlidit i september 1979 blev dos Santos Angolas president 10 september 1979 (tillförordnad president till 21 september 1979), och stannade på posten till 26 september 2017.[3]
Som president ansträngde han sig både nationellt och internationellt för att åstadkomma fred i det långvariga angolanska inbördeskriget. Hans politik ledde till ett fredligt återdragande av de sydafrikanska styrkorna, som stödde UNITA i inbördeskriget, från Angola. Han spelade även en central roll i det avtal som slöts mellan Angola, Kuba och Sydafrika 1989, vilket ledde till att Namibia uppnådde självständighet under SWAPO året därpå, samt att de kubanska trupper, som stödde MPLA-regeringen i inbördeskriget i Angola, återvände hem.[4]
dos Santos undertecknade 1991 Bicesseavtalet, vilket möjliggjorde Angolas första fria president- och parlamentsval 1992. MPLA segrade i parlamentsvalet och dos Santos erhöll majoritet i en första valomgång av presidentvalet, vilket bekräftades av FN-representanter och internationella observatörer. UNITA-rebellerna accepterade dock inte resultatet, vilket innebar att den avgörande andra omgången i presidentvalet sköts upp och inbördeskriget fortsatte.[5] Ett nytt fredsavtal undertecknades 1994, men bröts då UNITA återupptog striderna 1998; inbördeskriget avslutades till sist 2002, då UNITA:s ledare Jonas Savimbi dödades.[6]
Dos Santos förblev marxist under sin tid som minister och president, men intog samtidigt en pragmatisk hållning.[2] Han stödde president Netos linje att skapa nära ekonomiska band till västländer, utan att överge Angolas starka band till Sovjetunionen och Kuba under kalla kriget.[2] Efter kalla krigets slut övergav landet sin planekonomiskt präglade modell, och MPLA lämnade sin marxistiska ideologiska plattform för en socialdemokratisk sådan. Ekonomin öppnades under 1990-talet upp för utländska investerare, vilket gjorde Angola till den andra största oljeproducenten i Afrika efter Nigeria.[7]
dos Santos styre anklagades samtidigt för utbredd korruption och nepotism, vilket enligt hans kritiker bidrog till att fattigdomen och ojämlikheten i landet förblev utbredd. Hans dotter, Isabel dos Santos, var tidigare chef för det statliga oljebolaget Sonangol och enligt tidningen Forbes den rikaste kvinnan i Afrika, innan hennes tillgångar frystes 2020 som en del av en omfattande korruptionsutredning.[7]
Dos Santos avgick som president 2017, och som ledare för MPLA 2018.[2] Han efterträddes som president av João Lourenço, tidigare landets försvarsminister.[4] Efter hans avgång började regeringen i Angola utreda korruptionsanklagelserna kring dos Santos, och han gick i självvald exil i Spanien, men återvände till Angola i september 2021.[8] Han avled på sjukhus i Barcelona i juni 2022, efter en längre tids sjukdom.[9]
Bildgalleri
-
dos Santos (femte fr. v.) vid Brandenburger Tor under ett besök i Östberlin, 1981. -
dos Santos och USA:s president George W. Bush, 2004. -
dos Santos och Rysslands president Vladimir Putin, 2006. -
dos Santos och Brasiliens president Lula da Silva, 2010.
Källor
- ^ https://www.washingtonpost.com/obituaries/2022/07/08/jose-eduardo-dos-santos-angola-dictator-dead/%7C José Eduardo dos Santos, who plundered Angola, dies at 79
- ^ [a b c d e f] dos Santos, José Eduardo, rulers.org, läst 2019-11-18
- ^ [a b] Angola, rulers.org, läst 2019-11-18
- ^ [a b c] Alan Cowell (8 juli 2022). ”José Eduardo dos Santos, Longtime Angolan Ruler, Dies at 79”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2022/07/08/world/africa/jose-eduardo-dos-santos-dead.html. Läst 5 november 2023.
- ^ ”ELECTIONS HELD IN 1992”. Interparlamentariska unionen. 1992. http://archive.ipu.org/parline-e/reports/arc/2007_92.htm. Läst 6 november 2023.
- ^ Danna Harman (25 februari 2002). ”Rebel leader's death opens doors to peace in Angola”. The Christian Science Monitor. https://reliefweb.int/report/angola/rebel-leaders-death-opens-doors-peace-angola. Läst 6 november 2023.
- ^ [a b] Kerry A. Dolan (22 januari 2021). ”How Isabel Dos Santos, Once Africa’s Richest Woman, Went Broke”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/kerryadolan/2021/01/22/the-unmaking-of-a-billionaire-how-africas-richest-woman-went-broke/. Läst 6 november 2023.
- ^ ”Angola's ex-leader Dos Santos back home after 30-month exile -ANGOP”. Reuters. 15 september 2021. https://www.reuters.com/world/africa/angolas-ex-leader-dos-santos-back-home-after-30-month-exile-angop-2021-09-14/. Läst 6 november 2023.
- ^ TT (8 juli 2022). ”Angolas tidigare ledare död – styrde i 38 år”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/angolas-tidigare-ledare-dod-styrde-i-38-ar/. Läst 6 november 2023.
|