Angola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
República de Angola
Flagga Statsvapen
ValspråkVirtus Unita Fortior
(latin för ”Enighet ger styrka”)
Nationalsång: Angola Avante
Huvudstad
(och största stad)
Luanda
Officiellt språk portugisiska
Demonym angolan[1]
Statsskick republik
 -  President José Eduardo dos Santos
 -  Premiärminister Paulo Kassoma
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 11 november 1975 
Area
 -  Totalt 1 246 700 km² (22:a)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 12 127 071 (69:e)
 -  Befolkningstäthet 9,0/km² (176:e)
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $115 679 milj (65:a)
 -  Per capita $5 894 
Valuta kwanza (AOA)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Morro do Moco, 2 620 m ö.h.
Nationaldag 11 november
Nationalitetsmärke ANG
Landskod AO, AGO
Landsnummer 244

Angola, formellt Republiken Angola,[1] (portugisiska: República de Angola; kikongo, kimbundu, umbundu: Repubilika ya Ngola), är en republik i sydvästra Afrika. Landet gränsar till Namibia i söder, Demokratiska republiken Kongo i norr, Zambia i öster och Atlanten i väster. Huvudstaden är Luanda. Provinsen Kabinda är en exklav som är skild från resten av landet och som gränser till Republiken Kongo och Demokratiska republiken Kongo.

Den portugisiska närvaron bestod mestadels i de mest kustnära områdena av territoriet av vad som nu är Angola, från 1500- till 1800-talet, och interagerade på olika sätt med de folkslag som bodde där. Under 1800-talet började de långsamt och tvekande etablera sig alltmer inlands. Angola som en portugisisk koloni, som omfattade nuvarande territorium, fastställdes inte före slutet av 1800-talet, och "effektiv ockupation" som krävdes genom Berlinkonferensen 1884 uppnåddes först under 1920-talet. Självständighet uppnåddes 1975 efter ett långvarigt självständighetskrig. Efter självständigheten var Angola skådeplatsen för ett intensivt inbördeskrig 1975-2002.

Landet har stora mineral- och petroleumreserver och dess ekonomi har vuxit i en genomsnitt tvåsiffrigt takt sedan 1990-talet och särskilt sedan slutet av inbördeskriget. Dock är nivån för mänsklig utveckling ganska låg och dess medellivslängd och spädbarnsdödlighet är bland de sämst rankade i världen.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Angolas historia

Nuvarande Angola har varit bebott sedan förhistorisk tid, men den första kulturen vi har någon kunskap om är de khoisansamhällen som dominerade regionen fram till bantumigrationen omkring 700 e.Kr. Norra delen av Angola hörde sedan 1200-talet till kungadömet Kongo, innan portugiserna utropade kolonin Angola där 1575.

När portugiserna kom till nuvarande Angola misstog de namnet på landet och regenten (ngola), men kallade det även för Mbundu-folkets land. Angola var den sista betydande europeiska kolonin i västra eller centrala Afrika. Sedan 1960-talet hade den portugisiska armén slagits i Moçambique, Angola och andra kolonier mot inhemska gerillarörelser som krävde självständighet. Landet fick självständighet den 11 november 1975. Då hade Angola varit portugisisk koloni i 400 år. Redan 1483 upprättades portugisiska stödjepunkter för sjöfarten och handel på Angolas kust. Hundra år senare grundades kolonin. De nuvarande gränserna fastställdes dock inte förrän i samband med Berlinkonferensen 1884-1885.

Liksom för övriga portugisiska kolonier innebar den vänsterinriktade nejlikerevolutionen mot fascistdiktaturen i moderlandet 1974 en snabb frigörelseprocess. För Angola dröjde det på grund av konkurrensen mellan tre olika gerillarörelser och med hänsyn till den stora vita minoriteten i landet till 1975 innan landet var fullt självständigt.

Den marxist-leninistiska befrielserörelsen MPLA, understödd av Sovjetunionen, och dess allierade (däribland Kuba), tog kontrollen över huvudstaden Luanda och större delen av övriga landet. MPLA var den antikoloniala befrielserörelse som åtnjöt det största folkliga stödet i Angola under kriget mot den portugisiska kolonialmakten. Den USA- och Zairestödda FNLA-gerillan marginaliserades snabbt, medan den sydafrikastödda, senare USA-stödda, antikommunistiska UNITA-gerillan höll sig kvar i södra delen av landet och senare erhöll militärt bistånd från Sydafrika.

Den förste MPLA-presidenten Agostinho Neto avled 1979 och efterträddes av José Eduardo dos Santos, som även vann det demokratiska presidentval som utlystes 1992 under en kort tid av fred mellan MPLA och Unita. Ett fredsavtal undertecknades 1994, men fred infann sig inte förrän Unita-ledaren Jonas Savimbi avlidit 2002. Den 1 januari 2007 gick Angola med i OPEC.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Angola.

Angola ligger i sydvästra delen av den afrikanska kontinenten. I väster gränsar landet till Atlanten. Angola gränsar också till Namibia i söder, Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa i norr samt Zambia i öster. Landet har också kontroll över området Kabinda som är en enklav skild från huvuddelen av Angola genom Kongo-Brazzaville. Huvudstaden Luanda ligger utmed kusten och är en viktig hamnstad. Kustområdet är en bördig slätt och längs kustremsan finns ett flertal sandstränder med palmer. Centrala Angola utgörs av en savann och södra Angola består till största delen av torra stäpper. I de norra delarna finner man vidsträckta regnskogar. Högsta punkten är Mount Moco med en höjd på 2 620 meter över havet. Ett antal floder rinner genom landet, bland annat Kwanza, Zaire, Cunene och Cubango. På grund av den blandade geografin är Angola ett land rikt på djur och växter. För att säkra arternas fortbestånd har ett flertal nationalparker inrättats. Nationalparkerna är dessutom populära turistmål.

Angolas främsta naturtillgångar är: petroleum, diamant, järnmalm, fosfat, koppar, fältspat, guld, bauxit och uran.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är halvtorrt i söder och upp längs kusten mot Luanda. I norr är det en varm regntid från november till april och kallare och torrare resten av året. Lokala skyfall kan orsaka översvämningar.

Några av Angolas miljöproblem är jorderosion med åtföljande ökenutbredning, att den tropiska regnskogen avverkas vilket resulterar i förlorad biodiversitet, vattenföroreningar och brist på dricksvatten.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Angolas provinser

Angola är indelat i 18 provinser (provincias):

Större städer[redigera | redigera wikitext]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Angolas ekonomi har genomgått stora förändringar, från att ha varit en ekonomi i turbulens på grund av flera års inbördeskrig är ekonomin numera en av världens snabbast växande. I dag räknas exempelvis landets huvudstad Luanda som en av världens dyraste.[3] Det är främst en liten ekonomisk elit som fått ta del av denna blomstring, medan en majoritet av befolkningen fortfarande har ingen eller mycket liten inkomst.[3] 2005 växte ekonomin med 20 procent och 2006 med 26 procent. Landets höga tillväxttakt på senare år har främst drivits av dess oljesektor, och det höga världsmarknadspriset på olja. Oljeproduktion och dess kringverksamheter bidrar till cirka 85 procent av BNP och 90 procent av all export. En ökad oljeproduktion gjorde att tillväxten landade på mer än 15 procent per år från 2004 till 2007. 2007 blev Angola medlem i OPEC och blev tilldelad en produktionskvot på 1,9 miljoner fat per dag. För 2008 uppgick produktionen till 2,0 miljoner fat per dag. Angola är efter Nigeria den näst största oljeproducenten i Afrika söder om Sahara.

En efterkrigsbyggnation och återflyttning av krigsflyktingar har även lett till hög tillväxt inom bygg- och jordbrukssektorn. Mycket av landets infrastruktur är fortfarande förstörd eller outvecklad efter ett 27 år (1975–2002) långt inbördeskrig. Jordbruk för hushållsbehov ger främsta näringsbehovet för en majoritet av befolkningen, men hälften av landets livsmedel måste fortfarande importeras.

Bidrag till BNP
Andel av arbetskraften

Sedan 2005 har regeringen använt miljarder dollar i form av bistånd och lån från Kina, Brasilien, Portugal, Tyskland, Spanien och EU för att bygga upp Angolas offentliga infrastruktur. Även om inflationen minskat från 325 procent 2000 till under 13 procent 2008, har stabiliseringspolitiken visat sig ohållbar och Angola övergav 2009 sin valutakorg. I november 2009 meddelade IMF att de godkänt ett lån till Angola på 1,4 miljarder dollar för att stärka landets valutareserv. Korruption, speciellt i utvinningssektorn, är en stor utmaning. Den globala recessionen och lägre oljepriser för 2009 har lett till en minskning i BNP efter flera år av tvåsiffrig tillväxt. Dock väntas tillväxten ta fart igen under 2010.

Viktiga naturtillgångar för jordbrukssektorn är bananer, sockerrör, kaffe, sisal, majs, bomull och fisk. Industrisektorn utgörs utöver olja av bland annat järnmalm, metallprodukter, ölframställning, textil och varvsarbete.[4]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Angola bebos av dryga hundratalet bantutalande folk med inslag av sanfolk (bushmän) i söder. Det är ganska glest befolkat utom runt kuststäderna och på centrala högplatån. Omkring 1/4 av invånarna bor i städer. Under l960- och 70-talens befrielsekamp lämnade majoriteten av de omkring 400 000 vita kolonisatörerna landet. Européerna, mest portugiser, utgör nu mindre än 1% av befolkningen, men portugisiska är alltjämt huvudspråk och förstås av ungefär halva befolkningen. Knappt hälften av invånarna är katoliker och drygt 10% protestanter, medan övriga utövar inhemska stamreligioner. Under inbördeskriget efter självständigheten drevs omkring en halv miljon angolaner på flykten inom sitt eget land.

Hiv är ett hälsoproblem och 2001 var det 5,5% av den vuxna befolkningen som levde med hiv.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Matkultur[redigera | redigera wikitext]

Angola har mycket kust och därför hör färsk fisk och skaldjur till vardagsmaten.

Dans[redigera | redigera wikitext]

Angola har en väldigt levande musikkultur där varje region i landet har sin lokala dans. Den angolanska dansen Semba spred sig i samband med slavhandeln till Brasilien där den idag har utvecklats till Samba. Ur Semba har även andra danser som Kizomba och Kuduro utvecklats. Kuduro kommer från språket Kimbundu men har dubbel betydelse i det att det betyder "hård rumpa" i portugisiska. Dansen kan liknas vid en mix mellan techno/funk/batucada/afro. Kizomba dansas parvis och har liknande danssteg som latinska Bachatan. Kizomba har på senare år blivit alltmer populär och dansas idag även i Portugal.

Samtidskonst[redigera | redigera wikitext]

En av Angolas mest uppmärksammade samtidskonstnärer är António Ole.[3]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av Angolas befolkning (53%) är officiellt kristen. 38% är katoliker och 15% protestanter. Till den sistnämnda gruppen hör Assemblies of God, Convenção Baptista de Angola, Igreja Evangélica Baptista em Angola, Born for Heaven International Ministries, Igreja Evangélica Congregacional em Angola, Evangelical Church of Angola, Evangelical Church of South-West Angola, Our Lord Jesus Christ Church in the World (Kimbanguist), Reformed Evangelical Church of Angola, Sjundedagsadventisterna, Union of Evangelical Churches of Angola och United Methodist Church. I Angola finns även över 70 000 Jehovas vittnen (2009).

Knappt 47% av befolkningen praktiserar inhemska religioner, med inslag av animism och/eller förfädersdyrkan. Det finns också en muslimsk minoritet med färre än 100 000 anhängare, huvudsakligen bestående av invandrare från Västafrika och Libanon.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 65. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ ”Life expectancy at birth” (på engelska). The World Factbook. CIA. 2009. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2102rank.html. Läst 21 februari 2012. 
  3. ^ [a b c] Nadine Siegert (2010) António Ole, Journal of Contemporary African Art, nr.26, sid:39-47, DOI 10.1215/10757163-2009-004
  4. ^ World factbook om Angola, CIA (engelska)
  5. ^ International Religious Freedom Report 2008 (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]