Judenrat

Från Wikipedia
Version från den 7 april 2015 kl. 04.27 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (städar efter sidflytt)
Juderådets hus i Warszawas getto utbränt efter gettoupproret 1943
Judar flyttar in i det nyupprättade gettot i Grodno. Polen 1941.
En judisk polis i Lodz getto 1941.
Ordförande Chaim Rumkowski äter soppa i juderådets soppkök i Lodz getto.

Juderåd eller judiskt råd, på tyska Judenrat (plural: Judenräte), kallas det råd eller den myndighet som administrerade de judiska gettona eller representerade den judiska befolkningen i de nazityska territorierna under åren 1938 -1945. Juderåden påtvingades judarna av nazisterna som en länk i den tyska regimens organisation för att konfiskera judisk egendom och för att samla ihop och deportera judar till läger i öst. Råden bestod av en grupp om 12 till 24 inflytelserika personer och rabbiner. De judiska råden hade olika struktur och uppgifter beroende på om de inrättades för ett getto, en region eller ett land.

Ursprunget till begreppet ”juderåd” är inte klarlagt, men det är känt att det i många judiska samfälldheter ända sedan medeltiden funnits ett råd eller en grupp av äldre som tog sig an frågor som rörde hela gemenskapen.

Juderåden inrättas av nazisterna

Det första judiska råd som påtvingades den judiska befolkningen i ett annekterat eller ockuperat område var Jüdische Gemeinde Wien som inrättades för Österrike i maj 1938[1]. 1940 inrättades i det tysk-allierade Slovakien en organisation för judar kallad Ústredňa Židov[2]. I Nederländerna skapades Joodsche Raad i Amsterdam i februari 1941[3] och i Belgien Association des Juifs de Belgique [4]. Tillsammans med Vichyregimen upprättade nazisterna Union générale des israélites de France för judar i både det ockuperade Frankrike och Vichyfrankrike i november 1941[5]. Den 20 mars 1944 installeras det ungerska judedrådet Zsidó Tanács i Budapest[6]. Alla dessa av nazisterna inrättade judiska råd och organisationer fungerade som en mellanhand mellan den judiska befolkningen och den tyska myndigheten Reichszentrale für jüdische Auswanderung (sv:Rikscentralen för judisk utvandring) vars chef var Adolf Eichmann [7].

I Polen inrättades de första juderåden, och gettona, efter invasionen 1939. I en skrivelse från 21 september 1939 ger Reinhard Heydrich direktiven för upprättandet av gettona och råden. Om judenråden, kallade Jüdische Ältestenräte (sv:judiska äldsteråd) står i skrivelsen:

"I varje judisk gemenskap ska ett judiskt äldsteråd inrättas som, så långt som möjligt, skall bestå av, bland de återstående, betrodda personer och rabbiner. Rådet ska bestå av upp till 24 manliga judar (beroende på storleken på den judiska gemenskapen). Rådet ska göras fullt ansvarigt, i bokstavlig bemärkelse, för exakt och snabbt genomförande av direktiv som redan utfärdats eller kommer att utfärdas i framtiden.
I fall sådana instruktioner saboteras ska rådet informeras om att de strängaste åtgärder kommer vidtagas." [8][9]

Juderådens uppgifter

Bland de uppgifter juderåden ålades var att räkna den judiska befolkningen, organisera emigration och förflyttningar, ställa tvångsarbetare till tyskarnas förfogande, konfiskera värdesaker och inkassera olika avgifter. I gettona i öst skötte juderåden gettonas administration vilket inkluderade ransonering av mat, fördelning av bostäder, att driva sjukhus, leda en polisstyrka med mera. På eget initiativ bedrev juderåden även social verksamhet för att hjälpa den hårt utsatta befolkningen. Juderåden var tvingade att samarbeta med tyskarna när deportationer till koncentrations- och förintelseläger skulle genomföras.[10]

Motstånd eller inte motstånd

Medlemmarna i juderåden befann sig i en mycket svår position och deras roll och agerande under Förintelsen är mycket kontroversiell.[11] Samarbete eller motstånd – vilken var den bästa vägen för att rädda människors liv? I de judiska gettona handlade juderåden mycket olika. Ordföranden för juderådet i Lvivs getto Josef Parnes vägrade lämna ut judar till tvångsarbete och blev för detta avrättad i november 1941. Ordförande i Warszawas getto Adam Czerniaków begick självmord när de stora deportationerna till Treblinka började sommaren 1942. I Lodz getto drev ordförande Mordechai Chaim Rumkowski linjen ”räddning genom arbete” där så många som möjligt sattes i arbete i de fabriker i gettot som producerade varor för tyska krigsmakten.[12]

Juderådens förhållande till motståndsrörelsen var också mycket skiftande. En del, som till exempel Moshe Merin i Sosnowiecs getto angav motståndsrörelsen eftersom han ansåg att den hotade gettots existens. Andra gav motståndsrörelsen sitt stöd, bland annat Elchanan Elkes i Kovnogettot i Litauen, och i några mindre getton i Vitryssland och Ukraina var medlemmar i juderåden samtidigt medlemmar i motståndsrörelsen.[12]

Se även

Källor och fotnoter

  1. ^ Israelitische Kultusgemeinde Wien på tyska Wikipedia
  2. ^ Geschichte der Juden in der Slowakei på tyska Wikipedia
  3. ^ Joodsche Raad på holländska och tyska Wikipedia [1] [2]
  4. ^ La Shoah en Belgique på franska Wikipedia
  5. ^ Union générale des israélites de France på franska Wikipedia
  6. ^ Geschichte der Juden in Ungarn på tyska Wikipedia
  7. ^ Reichszentrale für jüdische Auswanderung på tyska Wikipedia
  8. ^ Heydrichs text på tyska
  9. ^ Heydrichs text på engelska
  10. ^ Judenrat på tyska Wikipedia
  11. ^ Se till exempel Mark Paul (Oktober 2009): Patterns of Cooperation, Collaboration and Betrayal: Jews, Germans and Poles in Occupied Poland during World War II, Arendt, Hannah, Den banala ondskan - Eichman i Jerusalem (1963). Daidalos, 1996 och Raul Hilberg, Hur de europeiska judarna förintades, Natur & Kultur, 1963.
  12. ^ [a b] Jewish councils på USHMM
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Judenrat&oldid=29753567”