Stockholm Arlanda Airport

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Arlanda)
Hoppa till: navigering, sök


Stockholm Arlanda Airport
Airport Arlanda Sweden.jpg


ARN på kartan över Stockholm
Airplane silhouette.svg
ARN
Flygplatsens läge i Stockholms län
Allmän information
Ort Stockholm
Kommun Sigtuna
Flygplatstyp Internationell flygplats
IATA-kod ARN
ICAO-kod ESSA
Ägare Swedavia
Driftbolag Swedavia
Öppningsår 1959
Höjd över havet 37 meter (124 fot)
Koordinater 59°39′07″N 17°55′07″Ö / 59.65194°N 17.91861°Ö / 59.65194; 17.91861Koordinater: 59°39′07″N 17°55′07″Ö / 59.65194°N 17.91861°Ö / 59.65194; 17.91861
Totalt antal sysselsatta 15 000
Övrigt Sveriges största flygplats
Officiell webbplats [1]
Kommunikationer
Restid/Sträcka från centrum 30 minuter med bil, 20 minuter med tåg (Arlanda Express)
Flygbuss Flygbussarna & Swebus
Parkering 20 400 parkeringsplatser fördelade på parkeringshus, långtids- och korttidsparkering
Trafikerande flygbolag 67 (maj 2014, inkl. charterbolag)
Charter 14 (april 2013)
Banor
Riktning Dimensioner i meter Beläggning
Längd Bredd
01L/19R [1] 3 301 45 Asfalt
01R/19L [1] 2 500 45 Asfalt
08/26 [1] 2 500 63 Asfalt
Statistik
Passagerare (2013) 20 681 554 (+?%) [2]
Varav inrikes (2013) 4 870 347 (+?%) [3]
Varav utrikes (2013) 15 811 207 (+?%) [3]
Landningar (2011) 105 401 (-11%) [4]
Arlandas kontrolltorn

Stockholm Arlanda Airport (IATA: ARNICAO: ESSA) är belägen i Sigtuna kommun i Stockholms län och är Sveriges största internationella flygplats.

Med mer än 20 miljoner passagerare och drygt 230 000 starter och landningar per år är Arlanda Sveriges största flygplats, Nordens tredje (efter Köpenhamn-Kastrup och Oslo-Gardermoen). Flygplatsen klarar maximalt av 80 starter/landningar per timme. Markområdet, 2 600 hektar, omfattar ett bansystem med tre banor, fyra terminaler, driftbyggnader med mera men även jordbruksmark, skogsområden, vattendrag samt en sjö, Halmsjön. Arlanda är en statlig flygplats som ägs och drivs av Swedavia (tidigare LFV fram till 1 april 2010 då driften av de statliga flygplatserna flyttades över till det nybildade statligt ägda bolaget Swedavia). Inrikespassagerarna utgör en väsentlig del av passagerarna. Arlanda Airport har VIP-service som många andra flygplatser i världen.

Arlanda utgör en del av Sweden Solar System, då Jupiter representeras av en blomsterrabatt på flygplatsen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Arlandas tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Se även: Flyghamnsstyrelsen

Byggandet av Arlanda föregicks av många års utredningar där många olika förslag till placering figurerade. Redan 1943 tillsattes en utredning för att undersöka möjligheten att komplettera Bromma flygplats, som hade invigts 1936. Anledningen till detta var planer på att inrätta flyglinjer till Nordamerika. Brommas banor var nämligen för korta för de nya långdistansflygplanen. Utredningen - som kom att kallas 1944 års flygplatsutredning - skulle undersöka alternativa lägen för ett "Atlantflygfält". Utredningens förslag var Grillby i Enköpings kommun, Uppsala län, uppåt 80 km väster om Stockholm. Utredningen avrådde från de alternativa placeringarna Skå-Edeby och Väsby. Stockholms stad föredrog dock att flygplatsen placerades i Väsby, och efter kompletterande utredning föreslog utredningen i januari 1946 att flygplatsen skulle placeras vid Halmsjön, 42 km norr om Stockholm, en bit bortom Väsby.[5] Samma år fattade riksdagen beslut om att anlägga en storflygplats i enlighet med utredningens förslag. Byggandet vid Halmsjön startade 1952 men på grund av ansträngd ekonomi blev resultatet först en enkel betongbana som gick under namnet Halmsjöbanan. Invigningsflygningen genomfördes den 26 november 1954 på sträckan Bromma - Halmsjön. Med öknamnet puckelbanan blev banan föga använd. Halmsjöbanan kom efter ombyggnad senare att ingå i det som idag är bana 2:s taxibana på Arlanda.

En Airbus A330 förbereds för en atlantflygning vid pir F

Eftersom Halmsjöbanan med denna utformning inte löste storflygplatsfrågan lade Luftfartsstyrelsen i januari 1956 fram en skrivelse till regeringen med två alternativa lägen för en storflygplats, dels Halmsjön, och dels Jordbro, som man rekommenderade på grund av att avståndet till Stockholm endast var 24 km. Snabbt visade det sig dock att både Västerhaninge landskommun, länsstyrelsen och försvaret var negativa till en flygplats i Jordbro, bland annat på grund av närheten till flygflottiljen F 18 Tullinge och marinbasen i Berga. I april 1956 tillsatte regeringen därför en ny utredning - storflygplatsutredningen - under ledning av statssekreterare Grafström. Denna utredning föreslog en fortsatt utbyggnad vid Halmsjön. Luftfartsverket och flygbolagen var dock negativa eftersom de ansåg att Halmsjön låg för långt bort från Stockholm, och redan i oktober 1956 tillsattes en ny utredning för att utreda alternativ till Halmsjön. Denna utredning gick igenom ett 15-tal alternativ och rekommenderade i januari 1957 Skå-Edeby som den överlägset bästa placeringen för en storflygplats. En ytterligare utredning tillsattes i april 1957 för att undersöka markförhållandena i Skå-Edeby och vid Halmsjön, och kom fram att markförhållandena i Skå-Edeby (tjocka lager av lera) var olämpliga för flygplatsen. De många och långdragna turerna gjorde att man under 1957 började fundera på provisoriska lösningar, såsom en utbyggnad av Bromma, eller utbyggnad av de militära flygplatserna Tullinge eller Barkarby. Anledningen till detta var att SAS från slutet av 1959 skulle börja få leveranser av flygplanstypen DC-8, och att en ny flygplats behövde kunna tas i bruk 1960. För att slippa att ordna en sådan lösning bytte Luftfartsverket uppfattning i oktober 1957 och förordade nu Halmsjön som plats för flygplatsen. Riksdagsbeslutet kom i december 1957, och man anslog 153 miljoner kronor till byggandet av storflygplatsen, som skulle byggas med två banor, den 3,3 km långa bana 1 (huvudbana), som går i nord-sydlig riktning och den 2,5 km långa bana 2 som går i öst-västlig riktning.

För att hitta ett passande namn till flygplatsen utlyses en namntävling 1958 i tidningen Året Runt men istället för att föreslå något av de inlämnade förslagen framförde juryn förslaget Arlanda som var en modifiering av ortnamnsforskaren Lars Hellbergs ursprungliga förslag Arland. Namnet kommer sig av det existerande Ärlinghundra härad, där flygplatsen är belägen. I ett dokument från 1316 omtalades detta som provincia Aarland, = "åkerlandets område". Mot denna historiska bakgrund fastställde riksdagen 1958 namnet Stockholm-Arlanda flygplats.

Flygplatsen började användas den 14 december 1959 och då endast för skolflygning. Klockan 13.59 landade det första flygplanet på bana 1, en Caravelle från SAS som hade startat från Bromma med flygkapten Axel Oldne vid spakarna. Med på flygresan var kommunikationsminister Gösta Skoglund som samma dag förklarade flygfältet öppnat. Den 5 januari 1960 öppnades Arlanda för trafik och den 26 juni 1960 lyfte en DC-8 från SAS på den första reguljära flygningen till New York. Inledningsvis användes mycket primitiva byggnader på Arlanda som terminalbyggnad för denna trafik.

Den 1 april 1962 invigde kung Gustaf VI Adolf officiellt Stockholm-Arlanda Flygplats som då hade fått en särskild utrikeshall och utrikestrafiken från Stockholm flyttade i och med detta från Bromma till Arlanda. Den första "kändisen" som flög från Arlanda var Greta Garbo, som klockan 0.15 på invigningsdagen den 1 april, startade mot USA.

Utbyggnader på Arlanda[redigera | redigera wikitext]

Den ökande svenska charterturismen till varmare länder ledde till att en särskild charterhall togs i bruk 1972. 1976 invigdes utrikesterminalen Arlanda International (även Arlanda Utrikes) den nuvarande Terminal 5, av kung Carl XVI Gustaf och all utrikestrafik, både reguljär och charter, flyttade hit.

Den 1 oktober 1983 invigdes Arlanda Inrikes (senare Inrikes 1), som idag är Terminal 4, av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia. Den 1 januari 1984 flyttade SAS inrikesflyg och Linjeflyg till terminalen, delvis från Bromma som skulle tömmas på jetflyg. Terminalen var underdimensionerad redan när den invigdes då inrikesflyget hade vuxit långt mer än de prognoser som låg till grunden för bygget. 1990 invigdes därför Inrikes 2, som idag är Terminal 2, av prins Bertil. SAS inrikesflyg flyttade in i terminalen men en kraftig lågkonjunktur ledde till sjunkande antal passagerare och redan 1992 lämnade SAS den, vilket ledde till en långdragen juridisk tvist om kostnaderna för byggandet av "Inrikes 2". Tvisten gällde huruvida Luftfartsverket och SAS hade ett avtal som stipulerade villkoren för användandet av terminalen. Tvisten vanns sedermera av SAS (jfr pir F nedan). Terminalen byggdes därefter om till en kombinerad in- och utrikesterminal, vilket ledde till att terminalerna döptes om till nummer 2-5 istället för de tidigare inrikes- och utrikesbeteckningar. Uppgifter gör gällande att siffran 1 reserverades för en eventuell framtida terminal bredvid Terminal 2 (se nedan). Terminal 3 invigdes i augusti 1989 och hade under en period namnet Inrikes 2 innan det blev Inrikes 3 under några år. Den var avsedd att flytta mindre bolags rutter med propellerplan från Bromma. Det blev till nytta särskilt för de många som använder dessa linjer med byte till eller från annat större plan.

Efter byggandet av en särskild järnväg (Arlandabanan) med underjordiska stationer började snabbtåget Arlanda Express i november 1999 att trafikera sträckan Stockholm C-Arlanda.

I mitten av 1990-talet gick konjunkturen upp igen och flygresandet ökade till nya rekordsiffror, vilket ledde till att det blev trångt på Arlanda. Den 10 november 1998 gick därför det officiella startskottet för byggandet av bana 3, som ligger parallellt med bana 1. I samband med byggandet av den tredje banan påbörjades byggandet av ett nytt trafikledartorn (83 m högt) som togs i drift den 23 december 2001. Nybyggnaderna omfattade även en ny brandstation och en ny terminal, som kom att utgöra den tredje piren (pir F) på Terminal 5, och togs i bruk i januari 2002. I samband med Sveriges inträde i Schengensamarbetet 2001 skedde ombyggnader för att kunna separera utrikespassagerare från icke-Schengen-länder från övriga passagerare. För att möjliggöra detta blev Terminal 2 en ren utrikesterminal och Terminal 5 fick en fjärde våning. Invigningen av det nya tornet, pir F och bana 3, förrättades den 29 maj 2002 av kronprinsessan Victoria. Invigningsflygningen på bana 3 skedde dock först klockan 11.00 den 17 april 2003.

Konflikten om bana 3[redigera | redigera wikitext]

Placeringen av bana 3 blev tidigt omstridd då miljödomstolen 1993 avslog byggandet på den föreslagna platsen som vid normal trafik skulle ge oacceptabla bullerstörningar för närmare 30 000 kringboende, samt spärra områden för framtida bostadsbyggande. Istället för att ändra placeringen återkom Arlanda med ett förslag där banan ändå skulle byggas på den föreslagna platsen, men överflygningar av närliggande tätorter skulle undvikas genom nya tekniska lösningar som skulle utvecklas och vara användbara under tiden som banan byggdes. Bana 3 fick ett nytt tillstånd som villkorade att överflygningar av bland annat Upplands Väsby tätort inte skulle ske (villkor 6 i miljötillståndet för Arlanda flygplats) [6]. Förslaget mötte redan initialt hård kritik dels från experter som hävdade att Arlanda underskattade problemen med införandet av den sk. "kurvade inflygningen", dels från politiker som menade att det var riskabelt att basera byggande av viktig infrastruktur på icke existerade tekniska lösningar. Efter ett flertal dispenser för att ändå tillfälligt flyga över tätbebyggt område meddelande Arlanda under 2011 att man misslyckats med införandet av "Kurvad inflygning" och nu inte heller tror detta kommer att vara klart till 2018 då prövoperioden avslutas, och ansökte därför om ett nytt miljötillstånd där man begär att befrias från villkor 6 [7] Frågan har lett till en infekterad konflikt mellan Arlanda flygplats/Swedavia och närliggande kommuner samt olika sammanslutningar av närboende.

  • Flygplatsen menar att man visserligen missbedömt utvecklingen, men att Arlandas stora samhällsintresse och flygplatsens status som riksintresse borde ha företräde framför miljöhänsyn, bostadsbyggande och enskildas intressen.
  • De kringliggande kommunerna och närboende hänvisar å sin sida till att Arlanda redan 1993 var ett riksintresse och att man därför borde undvikit chansningen på icke existerande teknik, och att Arlanda nu borde leva upp till sina åtaganden, eller bygga om banan så den kan användas med dagens teknik inom gällande miljöregler.[8][9]

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

En ny lågkonjunktur i början av 2000-talet minskade åter resandet under några år. Efter ett antal år med kraftig tillväxt i passagerarantalet och en topp i resandet 2000 (18 264 000 passagerare), var passagerarantalet 2003 nere på 15 113 000, vilket bara är aningen över 1997 års nivå. Under några år var det därför ingen större trängsel i de utbyggda terminalbyggnaderna eller på den nya banan, och Arlanda Express gick ekonomiskt dåligt på grund av lågt passagerarantal. En intressant händelse är att SAS och Luftfartsverket återigen hamnade i en juridisk tvist om betalning och utnyttjande av en nybyggd Terminal på Arlanda. Inte heller denna gång förelåg ett skriftligt avtal med LFV och SAS, endast några år efter att den långdragna tvisten om Inrikes 2 bilagts (se ovan). Passagerarantalet ökade sedermera och efter att under 2006 ha uppgått till 17 539 000 (vilket var mer än 1999 men mindre än 2000 och 2001), räknade Luftfartsverket med att siffrorna för 2007 skulle överträffa de för 2000. Fraktvolymerna har under senare år ökat procentuellt snabbare än passagerarflyget, och redan år 2005 överträffade fraktmängderna siffrorna från den förra högkonjunkturen. Antalet flygplanrörelser har dock inte ökat i samma utsträckning, utan istället flyger genomsnittligt större flygplan på Arlanda. 2000 genomfördes 275 000 starter och landningar, 2003 var siffran nere på 228 000, och prognosen för 2007 var 231 000, trots att passagerarantalet förutsätts slå nytt rekord.[uppdatering behövs] Det beror på att mindre linjer minskat av olika skäl.[källa behövs]

Skrinlagda planer och framtida utbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Arlandas terminaler enligt Projekt Arlanda 2002, aldrig fullt genomfört.

En omfattande ombyggnad av Arlanda började planeras 1998 under namnet Projekt Arlanda 2002, utöver de genomförda åtgärderna med att bygga bana 3, nytt torn och pir F, var tanken att ombyggnaden skulle innefatta att Terminal 3 revs och återuppstod som en helt ny terminal mellan dagens Terminal 2 och Terminal 4, vilka tillsammans skulle bilda Terminal Syd med pir A, pir B och pir C. Terminal 5 med dess två existerande pirer skulle också byggas om och tillsammans med en nybyggd pir bilda Terminal Nord med pir D, pir E och pir F. Båda terminalerna skulle ha avgångshall på övre plan och ankomsthall i nedre plan. Dessa utbyggnader sköts på framtiden. Projektet var först planerat att färdigställas 2002 men senare besked från Luftfartsverket hade först 2004 som tidpunkt för färdigställandet. Den 17 december 2003 invigde statsrådet Ulrica Messing det "Nya Arlanda" och därigenom verkar resterande utbyggnader ha inställts eller skjutits upp till en obestämd framtid.[10]

Arlanda har till skillnad från vissa flygplatser, exempelvis Bromma flygplats, inte drabbats av problem med att närliggande tätorter växt sig närmare flygplatsen, då Arlanda genom sin status som riksintresse har ett beslutat influensområde[11] där Arlanda har vetorätt för exempelvis bostadsbyggande. Däremot har situationen mellan Arlanda och kringliggande tätorter, främst Sigtuna, Rosersberg och Upplands Väsby lett till intressekonflikter då Arlandas expansion skapat önskemål från flygplatsen om att utvidga "influensorådet". Systemet med influensområde har inneburit att man undvikit att bygga bostäder rakt under bana 1 och 2:s flygleder. Däremot är det problem med bana 3:s leder, då Arlanda i efterhand vill ändra inflygningsreglerna så man skall få tillstånd att flyga över områden som tidigare inte varit tillåtna att flyga över. (Se punkt 1.3, "Konflikten om bana 3".)

Arlanda har egentligen aldrig designats som en transferflygplats, i varje fall inte transfer mellan utrikesplan, utan är byggd för att vara start och mål för resenärer.[källa behövs] Planlösningen för Arlanda med flera separata terminaler är därför mindre lyckad för transfer, och det finns heller inga hotell och andra faciliteter i den utsträckning som är vanlig utomlands (terminalhotell både innanför och utanför säkerhetskontrollen, förströelser etc.). Behovet av sådant är inte så stort av följande skäl: De flesta byten sker mellan två inrikeslinjer eller inrikes-utrikes. Vissa byten finns mellan Finland och länder söderut men få byter mellan utom-Schengenflygningar. Så hotell innanför säkerhetskontrollen behövs knappt. Arlanda har också få långdistanslinjer, för vilka lång bytestid behövs (för att minska risken för missade plan). Flygplatsen anses ganska bra för transfer ändå, enligt flygplatsens egen utsago bättre än en del stora transferflygplatser som London och Paris, där terminalbyten är besvärligare.[källa behövs]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Arlandas järnvägscentral
Arlandas Arlanda Express-perrong

Arlandabanan är järnvägen till Arlanda flygplats sedan 1999. Det finns tre stationer, två för Arlanda Express (se nedan) och en Arlanda C som ligger under servicekomplexet SkyCity för övriga tåg. A-train AB som förvaltar Arlandabanan tar ut en passageavgift per passagerare vid Arlanda C som kan ingå i biljetten eller tas ut direkt av passageraren. För att säkerställa att denna avgift faktiskt betalats infördes i december 2006 en spärr i SkyCity för Arlanda C där biljetterna kontrolleras. Avgiftsintäkterna används för att betala lånen som togs för att bygga Arlandabanan.

  • Arlanda Express ett snabbtåg är det snabbaste sättet att ta sig mellan Arlanda och Stockholm central. Restiden till Stockholm central är cirka 20 minuter och kostar 260 kronor. Arlanda Express har två stationer, Arlanda S under Terminal 2, 3 och 4, och Arlanda N under Terminal 5.[12]
  • SL:s pendeltåg mellan Älvsjö söder om Stockholm central och Uppsala C stannar sedan 2012 vid Arlanda C i halvtimmestrafik. Restiden till Stockholm central är cirka 40 minuter och resan kostar 125 kronor[14].[15]

Se vidare Arlanda (pendeltågsstation)

Busstrafik[redigera | redigera wikitext]

Det finns direktbussar via Arlandaleden och E4 mellan Arlanda och Stockholm City från Flygbussarna. SL och UL kör lokal linjetrafik.

  • Flygbussarna är ett bolag som kör mellan Arlanda och Stockholm Cityterminalen med ytterligare fem hållplatser i Stockholm. Flygbussarna går upp till sex gånger i timmen och vid högtrafik är två avgångar direkt utan mellanliggande stop. Restiden är ca 40 minuter till Cityterminalen för det snabbaste alternativet utan stopp på vägen. Resan kostar 99 kronor till Cityterminalen.[16]
  • SL:s buss 583 går mellan Arlanda flygplats och Märsta station. Bussen passerar terminalerna 2, 4 och 5, Sky City och många andra ställen på Arlanda. Den går att kombinera med pendeltåg till Stockholm central som går 4 gånger per timma. Restiden till Stockholm central är drygt en timma och kostar 72 kronor. Buss till Rotebro station från Terminal 2. Nattlinjerna till Stockholm central från Arlanda.[15]

Bil - Taxi[redigera | redigera wikitext]

Flygplatsen har direktanslutning till motorvägen Arlandaleden som i sin tur ansluter till E4 mot Stockholm och Uppsala/Sundsvall. Vägavstånd till Stockholm är 41 km och till Uppsala 32 km.

Om slutdestinationen inte ligger i direkt närhet av Stockholms centralstation (och inte söder om Mälaren) är det snabbaste alternativet till slutdestinationen ofta taxi hela vägen som har fasta priser, 400-500 kr till Stockholms centrala delar.[17] Man kan med fördel resa med tåg och taxi i kombination, särskilt fördelaktigt för målpunkter söder om Stockholms innerstad, då det är ofta är köer på E4.

Arlanda har ett särskilt miljötaxi-system som innebär att ju bättre miljöprestanda desto kortare väntetid får bilen för att hämta upp nya passagerare. Sedan 2012 uppfyller alla taxi-bilar som minimum miljöbilsdefinitionen

Cykel[redigera | redigera wikitext]

Det finns cykelbana från Märsta (strax söder om stationen), varifrån det är cirka 6 km till terminalerna.

Myndigheter och säkerhet[redigera | redigera wikitext]

Arlanda är ett skyddsobjekt och riksgräns. Därför arbetar dessa enheter dygnet runt på flygplatsen:

Polisen[redigera | redigera wikitext]

Gränspolisen på Arlanda har bland annat i uppgift att sköta passkontrollen på Terminal 5 för flyg utanför Schengensamarbetet, passkundtjänst och allmänt polisarbete. Bombrobot finns placerad av säkerhetsskäl. Det är Gränspolisen som undersöker farligt bagage efter en bedömning av skyddsvakt. Polisstationen som hjälper till med anmälan och provisoriskt pass ligger på Tullvägen 7 A.

Tullen[redigera | redigera wikitext]

Tullverket på Arlanda har i uppgift att ta hand om tullavgifter och stoppa illegalt varuinflöde till Sverige. Gränsskyddsgrupper genomför tullkontroll på resenärer och frakt. Klareringsexpedition finns på ankomsthall i Terminal 2 (beroende på flyg), 5 och även i Tullgränd.

Airport Security[redigera | redigera wikitext]

Säkerhetskontroll och skyddsvaktsbevakning sköts sedan 2007 av Securitas. Räddningstjänsten bemannas även den av personal från Securitas, vakthavande säkerhetschef Duty officer är Swedavias ansvar.

Terminaler[redigera | redigera wikitext]

För närvarande består Arlanda av fyra terminaler:

  • Terminal 2 för utrikestrafik med i första hand reguljära flygbolag som inte ingår i SAS samarbetsnätverk Star Alliance och som har ett mindre passagerarunderlag
  • Terminal 3 för inrikestrafik (regionaltrafik)
  • Terminal 4 för inrikestrafik
  • Terminal 5 för utrikestrafik, den klart största terminalen, med tre separata pirar. De tre pirarna på Terminal 5 heter från söder till norr pir B, pir A och pir F.

Mellan terminalerna är det gångavstånd, om än ganska långt mellan Terminal 2 och 5 (cirka 700 m, och 1100 m till pir F). Hela sträckan är dock inomhus. Det finns dessutom transferbussar mellan terminalerna samt långtidsparkering.

Det finns ingen Terminal 1. Det finns olika uppgifter om varför det blivit så. En uppgift gör gällande att siffran har reserverats för en eventuell framtida terminalbyggnad bredvid Terminal 2, för att terminalerna även efter en sådan utbyggnad skall ligga i nummerordning. Det har också historiska skäl eftersom Terminal 2 och 3 hette Inrikes 2 och Inrikes 3 innan de bytte till nuvarande namn. En annan gör gällande att Bromma innehar Terminal 1 i LFV:s egen förteckning över flygplatsterminaler i Stockholm.[källa behövs]

Sky City[redigera | redigera wikitext]

Mitt i Arlandas terminalbyggnad finns Sky City, som hyser hotellen Radisson Blu SkyCity Hotel, Clarion Hotel Arlanda Airport och Rest and fly samt en del butiker och restauranger och även valutaväxling. I Sky City finns fönster av väl tilltagna proportioner, varigenom man bland annat kan beskåda flygplanstrafiken vid terminalerna fyra och fem. Sky City ritades av van Mierop & Belaieff Arkitektkontor.

Flygledartornet[redigera | redigera wikitext]

Arlandas kontrolltorn
Fördjupning: Arlandatornet

Bygget av det nya kontrolltornet, Arlandatornet, började juli 1999 och blev klart maj 2001 till en byggkostnad av 24 miljoner kronor. Driftstarten för tornet blev den 23 december 2001. Tornet är 83 meter högt (90 meter inklusive masten) men det sträcker sig också 11 meter ner under markytan. Vid klart väder är det möjligt att se Globen i Stockholm och Uppsala domkyrka från tornet.

Flygledarna arbetar högst upp i tornet, i en driftcentral på 90 kvadratmeter. På våningen under finns rampkontrollen, de som fördelar flygplanen på terminaler och olika gater.

Start- och landningsbanor[redigera | redigera wikitext]

Arlandas tre banor, geografiskt korrekt.

Arlanda har tre start- och landningsbanor.[1]

  • Bana 1 (01L,19R), är Arlandas huvudbana som har varit med sedan starten. Ungefär 70% av starterna sker på denna bana som är 3 300 m lång.[18]
  • Bana 2 (26,08), har också varit med sedan starten. Ungefär 35% av landningarna sker på denna bana.[18]
  • Bana 3 (01R,19L), öppnades 2003. Används vid landningar vid högtrafik men även vid starter under hela dagen.

Bansystemet 01R/19L och 01L/19R (bana 1 och bana 3) är ett exempel på parallellbanesystem, där en bana används till starter och den andra för landning. Detta underlättar trafikledningen.[källa behövs] Bana 08/26 (bana 2) används då nästan enbart vid speciella väderförhållanden. Man strävar alltid efter att starta och landa mot vinden.[19]

Flightspotting[redigera | redigera wikitext]

Arlanda erbjuder många bra ställen att se flygplan som startar, landar och taxar, så kallad flightspotting.

Andelen passagerare som passerar Arlanda är som lägst på lördagar och som högst på torsdagar tätt följt av fredagar.

Flest starter och landningar är det kl 7–10 samt kl 16–21. Klockan 7–9.30 är det upp till 40 landningar och 40 starter i timmen, vilket är den teoretiska maxkapaciteten för Arlanda. http://kartor.eniro.se/m/nrud4

Fraktflyg[redigera | redigera wikitext]

2006 transporterades totalt 184 000 ton gods och post via Arlanda. Fraktflygen har ökat på senare tid, +7 % 2005–2006. Andelen post har minskat med 4,1 % till 26 000 ton medan övrigt gods har ökat med 9 % till totalt 158 000 ton (alla siffror avser jämförelse 2005/2006).

Korean Air, Turkish Airlines och Lufthansa trafikerar idag Arlanda med fraktflyg. Andra operatörer är FedEx, UPS, DHL, JETPAK m fl.

Destinationer och flygbolag[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste destinationerna mätt i passagerarantal 2010[redigera | redigera wikitext]

1. Köpenhamn 1 170 306
2. Oslo 1 006 616
3. London 1 001 110
4. Luleå 865 939
5. Helsingfors 812 235
6. Frankfurt 534 156
7. Amsterdam 511 214
8. Umeå 507 558
9. Göteborg 499 861
10. Paris 443 346

11. Malmö 406 312
12. München 358 386
13. New York 315 038
14. Zürich 289 766
15. Östersund 277 106
16. Wien 270 944
17. Berlin 261 773
18. Barcelona 259 829
19. Bangkok 238 603
20. Skellefteå 208 019

Källa: Swedavia - destinationsstatistik

Reguljära destinationer[redigera | redigera wikitext]

Terminal 2[redigera | redigera wikitext]

Flygbolag Destinationer
Air Berlin Berlin-Tegel
Air France Paris-Charles de Gaulle
British Airways London-Heathrow
British Airways (utförs av BA CityFlyer) London-City
Czech Airlines Prag-Ruzyně
EasyJet Genève
Finnair Bergen, Helsingfors
KLM Amsterdam
Niki Wien-Schwechat


Terminal 3[redigera | redigera wikitext]

Flygbolag Destinationer
Avies Hagfors, Mora, Sveg, Torsby
Direktflyg Oskarshamn, Borlänge
Flyglinjen (utförs av Avies) Jönköping
Flyglinjen (utförs av Minoan Air) Kristianstad
Nextjet Arvidsjaur, Björneborg/Pori, Gällivare, Halmstad, Hemavan, * Karleby-Jakobstad/Kokkola-Pietarsaari, Karlstad, Kramfors-Sollefteå, Lycksele, Sandefjord, Vilhelmina, Visby, Växjö


Terminal 4[redigera | redigera wikitext]

Flygbolag Destinationer
Braathens Regional Jönköping, Örnsköldsvik
Norwegian Air Shuttle Göteborg-Landvetter, Kiruna, Luleå, Malmö, Umeå
Säsong: Visby
Scandinavian Airlines Göteborg-Landvetter, Kalmar, Kiruna, Luleå, Malmö, Ronneby, Skellefteå, Sundsvall-Timrå, Umeå, Ängelholm-Helsingborg, Åre-Östersund
Säsong: Visby
Scandinavian Airlines (utförs av Braathens Regional) Kalmar


Terminal 5[redigera | redigera wikitext]

Flygbolag Destinationer
Aegean Airlines Kalamata,Athene(start 30juni)
Aer Lingus Dublin
Aeroflot Moskva-Sheremetyevo
Air Åland (utförs av Nextjet) Mariehamn
Air Baltic Riga
Air China Peking-Capital
Arkia Israel Airlines Tel Aviv [säsong]
Austrian Airlines Wien
Belavia Minsk
Delta Air Lines New York-JFK [säsong]
Emirates Dubai
Estonian Air Tallinn
Ethiopian Airlines Addis Abeba-Bole
Germania (flygs på uppdrag av Dokan Air) Erbil, Sulaymaniyah
Germanwings Düsseldorfs internationella flygplats, Köln-Bonns flygplats, Hamburgs flygplats
Hermes Airlines (flygs på uppdrag av FlyOlympic) Bagdad, Erbil, Sulaymaniyah
Icelandair Reykjavík-Keflavík
Iran Air Teheran
Iraqi Airways Bagdad, Erbil
Air Serbia Belgrad
LOT Polish Airlines Warszawa
Lufthansa Berlin-Tegel, Frankfurt, München
Lufthansa Regional (utförs av Lufthansa CityLine, Eurowings, Augsburg Airways) Düsseldorf, Hamburg, München
Luxair Luxemburg (Återupptar 30 mars)
Norwegian Air Shuttle Året runt: Agadir, Alicante, Amsterdam, Barcelona, Belgrad, Bergen, Berlin-Schönefeld, Budapest, Edinburgh, Faro, Helsingfors, Kraków, Köpenhamn, Las Palmas de Gran Canaria, London-Gatwick, Malaga, Manchester, Marrakech, Madrid, München, Nice, Oslo-Gardermoen, Paris-Orly, Prag, Riga, Rom-Fiumicino, Tel Aviv, Teneriffa, Vasa

Säsong: Aten, Bordeaux, Chania, Dubai, Dubrovnik, Genève, Grenoble, Korfu, Kos, Larnaca, Palermo, Palma de Mallorca, Pula, Rhodos, Salzburg, Santorini, Sarajevo, Sardinien-Olbia, Split

Norwegian Air Shuttle (utförs av Norwegian Long Haul) Bangkok-Suvarnabhumi, Fort Lauderdale, Los Angeles, New York-JFK, Oakland
Pegasus Airlines İstanbul-Sabiha Gökçen
Qatar Airways Doha
Rossiya St Petersburg
Royal Air Maroc Casablanca
Scandinavian Airlines Året runt: Alicante, Amsterdam, Aten, Barcelona, Bergen, Berlin-Tegel, Birmingham, Bologna, Bryssel, Chicago-O'Hare, Dublin, Düsseldorf, Edinburgh, Frankfurt, Genève, Helsingfors,Hamburg, Köpenhamn, London-Heathrow, Madrid, Malaga, Malta, Manchester, Milano-Linate, Moskva-Sheremetyevo, New York-Newark, Nice, Oslo-Gardermoen, Palma de Mallorca, Paris-Charles de Gaulle, Prag, Rom-Fiumicino, St Petersburg, Stavanger, Trondheim, Venedig, Zürich

Säsong: Alanya, Cagliari, Dubrovnik, Innsbruck, Las Palmas-Gran Canaria, Palermo, Pristina, Pula, Reykjavík-Keflavík, Split, Tel Aviv, Thessaloniki, Tromsø

Scandinavian Airlines (utförs av Blue 1) Björneborg, Kokkola/Karleby-Jakobstad, Tammerfors, Uleåborg, Vasa, Åbo
Scandinavian Airlines (utförs av Braathens Regional) Vilnius
Swiss International Air Lines Zürich Geneve
Syrian Arab Airlines Aleppo, Damaskus [för närvarande (mars-13) inga flygningar på grund avSyriska inbördeskriget
TAP Portugal Lissabon
Thai Airways International Bangkok-Suvarnabhumi, Phuket
Turkish Airlines Ankara-Esenboğa, Antalya, Istanbul-Atatürk

Ukraine International Airlines Kiev (Start 30jun)


United Airlines New York-Newark
Vueling Airlines Barcelona
Zagrosjet Erbil

Källa: Swedavia - destinationsguiden samt flygbolagens respektive webbplatser.

Internationella flygbolag med trafikkontor på Arlanda[redigera | redigera wikitext]

Det finns inga internationella flygbolag som har trafikkontor på Arlanda men SAS har sitt huvudkontor på Arlanda som sköter strategi, inköp, personalfrågor m.m. SAS trafikkontor finns på Kastrup.

Arlanda på film och TV[redigera | redigera wikitext]

Filmer som utspelas på flygplatsen:

TV från flygplatsen:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”AIP”. Luftfartsverket. http://www.lfv.se/AIP/AD/AD%202/ESSA/ES_AD_2_ESSA_en.pdf. Läst 22 januari 2012. 
  2. ^ Flygplatsstatistik
  3. ^ [a b] Passagerarstatistik
  4. ^ ”Trafikstatistik”. Svedavia. http://swedavia.se/sv/Swedavia/press/Trafikstatistik/?airport=ESSA&startdatesel=74&stopdatesel=74. Läst 22 januari 2012. 
  5. ^ Regiontrafikkommittén: Stockholm - region i tillväxt, del 4.7 Flygplatser (2004)
  6. ^ ”GÄLLANDE TILLSTÅND OCH VILLKOR FÖR VERKSAMHETEN VID STOCKHOLM ARLANDA AIRPORT”. http://www.swedavia.se/Global/Arlanda_miljotillstand/Bilaga%202%20G%C3%A4llande%20tillst%C3%A5nd%20och%20villkor%20f%C3%B6r%20verksamheten%20vid%20Stockholm%20Arlanda%20Airport.pdf. 
  7. ^ ”Sammanfattning av Swedavias ansökan om miljötillstånd för Stockholm Arlanda Airport”. Swedavia. http://www.swedavia.se/PageFiles/544672/Miljotillstand_POP_2011.pdf. 
  8. ^ ”Ärendet skall avgöras som i miljödomstolen under September 2013”. Föreningen Väsbybor mot flygbuller. http://www.flygbuller.nu/index.html. 
  9. ^ ”Nytt miljötillstånd för Arlanda flygplats”. Nacka Tingsrätt. 2013-08-30. http://www.nackatingsratt.domstol.se/Om-tingsratten/Nytt-miljotillstand-for-Arlanda-flygplats/. 
  10. ^ ”Stockholm-Arlanda flygplats redo möta framtiden”. Luftfartsverket. http://www.lfv.se/templates/LFV_ListArticle____17972.aspx. Läst 2007-08-13. 
  11. ^ http://www.trafikverket.se/PageFiles/60468/beraknat_influensomrade_beroende_pa_flygbuller_med_tillstandsgivna_bullerkurvor_overlagrade_bilaga_4.pdf
  12. ^ ”Priser”. Arlanda Express. http://arlandaexpress.se/priser.aspx. Läst 2012-12-13. 
  13. ^ ”Startsida”. SJ AB. https://www.sj.se/?l=sv. Läst 20120-12-13. 
  14. ^ ”För Arlandaresan”. SL. http://sl.se/Resenar/Valja-biljett/Vara-biljetter/For-Arlandaresan/. Läst 20120-12-13. 
  15. ^ [a b] ”Tidtabeller”. SL. http://sl.se/sv/Resenar/Planera-resa/Tidtabeller/. Läst 2012-12-12. 
  16. ^ ”Tidtabeller”. Flygbussarna Airport Coaches AB. http://www.flygbussarna.se/Tidtabeller__Priser/Tidtabeller.aspx. Läst 2012-12-13. 
  17. ^ http://taxipriser.se/arlanda.html
  18. ^ [a b] ”Statistik över bananvändning”. Stockholm Arlanda Airport. http://www.swedavia.se/arlanda/om-stockholm-arlanda-airport/for-grannar/banor-vader-vind/sa-har-valjs-bana/statistik-bananvandning/. Läst 2013-01-03. 
  19. ^ ”Så här väljs banor och inflygningsvägar”. Stockholm Arlanda Airport. http://www.swedavia.se/arlanda/om-stockholm-arlanda-airport/for-grannar/banor-vader-vind/sa-har-valjs-bana/. Läst 2013-01-03. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]