Kambrium
| Paleozoikum 541 miljoner – 252 miljoner år före nutid | ||
|---|---|---|
| Period | Epok | Mås |
| Perm 47 | Loping 7 | 259–252 |
| Guadalupe 14 | 273–259 | |
| Cisural 26 | 299–273 | |
| Karbon 60 | Pennsylvania 24 | 323–299 |
| Mississippi 36 | 359–323 | |
| Devon 60 | Yngre devon 24 | 383–359 |
| Mellersta devon 10 | 393–383 | |
| Äldre devon 26 | 419–393 | |
| Silur 25 | Pridoli 4 | 423–419 |
| Ludlow 4 | 427–423 | |
| Wenlock 6 | 433–427 | |
| Llandovery 11 | 444–433 | |
| Ordovicium 41 | Yngre ordovicium 14 | 458–444 |
| Mellersta ordovicium 12 | 470–458 | |
| Äldre ordovicium 15 | 485–470 | |
| Kambrium 56 | Furong 12 | 497–485 |
| Miaoling 12 | 509–497 | |
| Kambriums serie 2 12 | 521–509 | |
| Terreneuve 20 | 541–521 | |
| Eran paleozoikum är en del av eonen fanerozoikum. Se även Geologisk tidsskala. | ||
Kambrium är en geologisk period under den paleozoiska eran och pågick för mellan 542 miljoner och 488 miljoner år sedan. Kambrium kommer tidsmässigt efter ediacara, och före ordovicium. Början av kambrium markeras av det första fyndet av spårfossilet Phycodes pedum.
Namnet kambrium som geologisk tidsperiod föreslogs första gången av Adam Sedgwick 1835, sedan han studerat en lagerföljd i norra Wales. Sedgwicks kambrium kom delvis att gå omlott med den av Roderick Murchison 1839 föreslagna periodindelningen silur. Kambriums gräns framåt i tiden kom inte att fastställas förrän 1879, då Charles Lapworth införde benämningen ordovicium för det dubbelperiodiserade tidsintervallet.[1] GSSPn för gränsen ediacara-kambrium ligger vid Fortune Head på Newfoundland i Kanada.
Kambrium i Sverige
Efter att länge ha legat över vattenytan översvämmades Östersjöområdet och södra Skandinavien söderifrån och kom under resten av Kambrium utgöra ett grundhavsområde. Övriga delar utgjorde en del av kontinenten Baltica, som bestod av Skandinavien, europeiska delen av Ryssland och norra Tyskland och Polen. Kontinenten flyttade sig under Kambrium från en position nära Sydpolen till närheten av ekvatorn.[2] I Sverige finns det kambriska bergarter i Skåne, Västergötland, Öland, Östergötland, Närke, Jämtland samt Lappland.
Kontinentaldrift
Under kambrium låg flera av kontinenterna samlade i ett bälte runt ekvatorn. De flesta av de nuvarande sydliga kontinenterna bildade ett sammanhängande block, Gondwana. Kontinenten rörde sig söderut och anses ha nått fram till sydpolen strax efter kambrium. Laurentia, som bestod av Nordamerika med Grönland skildes från Baltika, som var en kontinent av Norden och omgivande områden och i den växande öppningen mellan kontinenterna blidades Japetushavet.[1]
Andra kontienter runt ekvatorn var Siberia (motsvarande dagens Sibirien), Kazakhstania (området kring dagens Kazachstan) samt Kina som utgjorde en egen kontinent.[1]
Livet under kambrium
I början av kambrium skedde den så kallade kambriska explosionen, ett skeende i jordens historia då en mängd organismer med yttre skelett plötsligt började dyka upp i det fossila arkivet. I kambriska bergarter har man påträffat fossil av de första ryggradsdjuren. En förklaring till det som uppfattas som en explosion av olika livsformer kan vara att ett flertal olika livsformer började utveckla hårda skal och/eller andra förstärkningar med vars hjälp det var möjligt att skydda sig mot predatorer eller att förflytta sig snabbare eller energieffektivare. Genom dessa hårda kroppsdelar ökas möjligheten och därmed sannolikheten för att en djurart skall lämna fossila spår.
Den utan jämförelse mest framgångsrika kambriska gruppen var leddjuren.[3] I början av perioden befolkade de haven med en mångfald små räkliknande djur - Marella, Hymenocaris och Tuzoia. Bland leddjuren var Trilobiterna, en föregångare till bland andra dagens kräftdjur en av de vanligaste. De flesta av dem var inte mer än några centimeter långa, medan den största, jättetrilobiten, blev ca 45 cm lång, ibland ända upp till 70 cm. Vissa trilobitarter levde kvar ända till perm-trias-utdöendet för 252 miljoner år sedan.[4] En annan viktig grupp av organismer under kambrium utgörs av brachiopoder eller armfotingar, som utgör nästan en tredjedel av alla kambriska fossil.[3]
Många andra grupper av organismer fick en mer anspråkslös utbredning under den kambriska perioden: Molluskerna, vars första fossil var snäckor; ring- eller borstmaskar; tagghudingar (echinodermer), nu utdöda carpoider och edrioasteroider; graptoliter, kolonidjur som dog ut 200 miljoner år senare.[3]
Livsformer
Exempel på livsformer under kambrium.
- Amiskwia
- Amplectobelua
- Anomalocaris
- Aysheaia
- Dinomischus
- Hallucigenia
- Kerygmachela
- Laggania
- Marrella
- Nectocaris
- Odontogriphus
- Opabinia
- Pambdelurion
- Parapeytoia
- Pikaia
- Sarotorocercus
- Sidneyia
- Vetustodermis
- Wiwaxia
- Yohoia
Se även
Källor
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ Solstenar och Kattskallar, Sara Eliason s. 15.
- ^ [a b c] Barnett, Lincoln (1957). Hanström, Bertil. red. Världen vi lever i. Malmö
- ^ ”Tio saker du inte visste om trilobiter”. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/tio-saker-du-inte-visste-om-trilobiter. Läst 5 september 2017.
Externa länkar
- Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.
Wikimedia Commons har media som rör Kambrium.
