Jura (period)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mesozoikum: 251–65 miljoner år före nutid
Period Epok Miljoner år sedan
Krita 81 Yngre krita 32 100–65
Äldre krita 49 146–100
Jura 62 Yngre jura 11 161–146
Mellersta jura 21 176–161
Äldre jura 30 200–176
Trias 37 Yngre trias 27 228–200
Mellersta trias 6 245–228
Äldre trias 4 251–245
Eran mesozoikum är en del av eonen fanerozoikum.

Se vidare Geologisk tidsskala.

Världskartan för 170 miljoner år sedan.

Jura var en geologisk period i den mesozoiska eran, för ca 208-146 miljoner år sedan. Alexander von Humboldt namngav år 1795 en lagerföljd i Jurabergen till jura och namnet förankrades genom William Smiths geologiska kartor över England och Wales, där han jämställde dessa bergarter med jurakalkstenen. Juras omfattning och utbredning och indelning i Jurabergen utreddes av Leopold von Buch 1837.[1]

Bland lager som blivit kända för sina fossiler märks Solnhofen i Tyskland och Holzmaden i Bayern, båda kända för sina maritima djur. Flygödlor och Archaeopteryx har främst påträffats i litografisk kalksten. Känd för sina dinosauriefynd är bland annat Morrisonformationen i västra USA.[1]

I Sverige finns bergarter från denna tid bevarade i Skåne. Vulkanen Jällabjär vid Röstånga härrör från Jura.[1]

  • För ca 208 miljoner år sedan började den tid i världshistorien som senare skulle komma att kallas jura. Denna period varade i ungefär 50 miljoner år. Det var under jura som kontinentaldriften började bli märkbar. Den väldiga Pangea började spricka upp i mindre delar. Dessa delar var grunden till dagens kartbild.
  • Klimatet var under jura varmt, behagligt och fuktigt vilket gynnade många djur och växter. Öknarnas utbredning minskade och jorden blev grönare. Forskare tror även att nedisningarna lyste med sin frånvaro under denna tid.

Biologiskt liv[redigera | redigera wikitext]

Ilustration av hur det skulle kunna ha sett ut under jura i vad som skulle komma att bli Tyskland. Den visar en vuxen och en unge tillhörande Europasaurus holgeri. Där finns även iguanodon. Det finns två Compsognathus i förgrunden och en Archaeopteryx åt höger.

I haven var djurlivet rikt med bland annat arter som revbyggande koraller, armfotingar och grävande irreguljära sjöborrar som var ekologiskt viktiga. Blötdjuren var en stor och mångformig grupp. Av dem hade ammoniterna så när som på en enda djurgrupp dött ut under en ekologisk kris vid övergången mellan trias och jura, men från denna utvecklades under jura en mängd nya arter. Här finns viktiga ledfossil för att datera juras lagerföljder. Belemniterna var vanliga i Europa[2]

Bland de encelliga organismerna uppträdde de första coccolitoforiderna och dinoflagellaterna. Radiolarerna ökade i antal och foraminiferer blev vanliga. Bland de ryggradslösa flercelliga djuren förekom många arter av kalk- och kiselsvampar.[1]

På land ändrade sig floran långsamt, dominerad av nakenfröiga växter och ormbunkar. Bland de nakenfröiga växterna märktes barrträd och de nu utdöda fröormbunkarna. I Skåne har i Höörsandstenen påträffat växtlager från äldre jura, innehållande bland annat fräkenväxten Schizoneura, ormbunkarna Dictophyllum Clathropteris och Marathiopsis, kottepalmen Nilssonias, bennetiten Pterophyllum och fröormbunken Sagenopteris. I Fyledalens glassand har man påträffat rester ginkoväxterna Bairea och Ginkgoites.[1]

Bland ryggradsdjuren var broskfiskar och skaldjursätande havsmusfiskar relativt vanliga, hajfiskar var sällsynta. Äldre grupper som kvastfeniga fiskar, lungfiskar och ordningen Palaeonisciformes bland de strålbensformiga fiskarna krympte. I stället utvecklades benganoiderna bland de strålbensformiga fiskarna. Enstaka arter bland benfiskarna förekom, men de var ännu sällsynta. Mycket få groddjur är kända, men kräldjuren frodades.[1]

Plesiosaurier och fisködlor frodades. Bland sköldpaddorna uppkom den största nutida gruppen gömhalssköldpaddorna. Ödlor av modern typ uppträdde under yngre jura. De däggdjurslika reptilierna var sällsynta redan i början av jura och dog ut under perioden. De ersattes av de tidiga däggdjuren, som levde ett undanskymt liv som nattaktiva smådjur.[1]

Landlivet dominerades av dinosaurierna, även kallade skräcködlorna. Dessa hade uppstått under trias och nu nått en rik artvariation. Äldre Jura domineras av äldre typer som archosaurierna. Under mellersta och yngre jura nådde dinosaurierna sina största storlekar. Sauropoden Brachiosaurus, rovdinosaurien Megalosaurus och Allosaurus hör till de verkliga jättarna. De fågelhöftade dinosaurierna var dock fortfarande mer sparsamt representerade, främst av Hadrosaurider och Stegosaurus.[1]

I luften härskade insekter och flygödlor. Flygödlorna fick mot slutet av jura en nedgång, möjligen i konkurrens med de första fåglarna. Archaeopteryx från yngre jura hör till en av de tidiga fåglarna.[1]

Syrehalten var enligt borrkärnor cirka 35 procent mot nuvarande 21 procent. Möjligtvis bidrog den högre syrehalten under perioden till de många arterna som stor kroppsstorlek.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Nationalecyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Geokronologi
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalup (271–260)
Cisulal (299–271)
Karbon Pennsylvan (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (501–488)
Mellersta kambrium (513–501)
Äldre kambrium (542–513)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum