Katolska Kyrkan i Sverige

Katolska kyrkan i Sverige
Stockholms katolska stifts heraldiska vapen
Förkortning	KKS [källa behövs]
Grundad	senast 800-talet i tidigast form (fram till reformationen) 1594-1599 de facto återupprättad genom Sigismund 1781 lagenligt återupprättad som apostoliskt vikariat genom toleransediktet 1953 formellt genom Stockholms katolska stift
Grundare	Ansgar
Nedlagd	1536 de facto genom Gustav Vasas avskaffande av den kanoniska rätten 1593-1781 lagenligt genom Uppsala möte (förutom 1594-1599 genom Sigismund)
Typ	Kristet samfund, i nutid företrätt genom Stockholms katolska stift
Juridisk status	Registrerat trossamfund
Säte	Katolska biskopsämbetet
Plats	Stockholm
Betjänad region	Sverige
Medlemmar	100 599 registrerade (31 december 2011), cirka 150 000 inofficiellt i egen uppskattning
Officiella språk	Svenska
Nyckelpersoner	biskop Anders Arborelius
Moderorganisation	Katolska kyrkan
Ansluten till	Nordiska biskopskonferensen
Webbplats	katolskakyrkan.se

Se även Stockholms katolska stift för Katolska kyrkans nutida formella organisation i Sverige.

Katolska kyrkan i Sverige etablerades med Sveriges kristnande under 800-talet och framåt till den förste kristne kungen Olof Skötkonung.

Under medeltiden nådde många för Sverige goda innovationer landet genom kyrkan. Utbytet var ömsesidigt och inte minst de katolska biskoparna kom att bli betydande aktörer även utanför den religiösa sfären. Vissa residerade på egna slott och somliga av dem kom även att ha politiska ambitioner.

Som en konsekvens av reformationen under 1500-talet utbröt Svenska kyrkan ur gemenskapen med påven i Rom och Katolska kyrkan, och blev i stället en evangelisk-luthersk statskyrka under Gustav Vasas ledning. Katolicismen förbjöds, med utvisningar och dödsstraff för katoliker, som varade fram till Gustav III:s toleransedikt 1781, varefter Katolska kyrkan åter lagenligt kunde verka i Sverige.

Undantagstillstånd och avbrott från reformationen skedde. Dels under Johan III:s regeringstid och dels under hans son, katolske kung Sigismund och den svensk-polska unionen 1594–1599. Därutöver spelade drottning Kristinas konvertering till katolicismen 1654 en stor roll, liksom Oscar I:s giftermål med den katolska Josefina av Leuchtenberg 1823.

I nutid representeras Katolska kyrkan i Sverige sedan 1953 genom Stockholms katolska stift, som täcker hela landet.

800–1500-tal

Som missionsprovins

Kristnandet av Sverige genomfördes från 800-talet till sena 1000-talet av människor som kommit i kontakt med kristendomen i andra länder. Det skedde både genom handel och genom kristna trälar. Dessutom verkade missionärer från Tyskland och England.

Ansgar som ibland kallas "Nordens apostel" kom till Birka omkring 830 och grundade vad man anser vara den första kristna församlingen i Sverige. Fynd av en kristen gravplats i området kring Varnhems klosterkyrka från 800-talet tyder dock på att kristendomen kan ha kommit tidigare till Sverige.

Kyrkan konsolideras

Det första tydliga tecknet på att kristendomen fått fotfäste i större skala är Olof Skötkonungs dop, omkring år 1008. Den förste omnämnde biskopen i Sverige var biskop Turgot av Skara som dog omkring år 1030. Götaland verkar dock ha kristnats före Svealand.

I ett påvligt dokument från 1120 nämns Skara, Liunga kaupinga (Linköping), Tuna (Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Arosa (Västerås eller möjligen Östra Aros/Uppsala) som biskopssäten. Senare under 1100-talet omnämns även Växjö och Åbo stift. Dessutom flyttar Sigtuna till Uppsala. Stiften var från och med 1104 underställda ärkestiftet i Lund som då var danskt. Det dröjde till 1164 innan Sverige blev egen kyrkoprovins med egen ärkebiskop i Uppsala. Den svenska kyrkoprovinsen var dock fortfarande formellt underställd Lund och förblev så fram till reformationen.

Under 1100- och 1200-talen etablerade sig flera olika klosterordnar i Sverige. Alvastra, Nydala och Varnhems kloster grundas av cistercienserna. Dominikaner och franciskaner öppnar konvent i bland annat Visby och Skara.

Kyrkans viktigaste person i Sverige under 1300-talet var utan tvekan heliga Birgitta. Hennes uppenbarelser fick stor betydelse både andligt och politiskt över hela Europa. Hon lyckades med tiden utverka tillstånd av påven för att grunda Den helige Frälsarens orden vilket ledde till klosterbygge i Vadstena efter hennes död.

Medeltiden gav katolska kyrkan många svenska helgon. En del av dem firas fortfarande med egen mässa i den katolska kyrkan i Sverige. Några av dem är heliga Katarina, Nils Hermansson, Ingrid av Skänninge och Brynolf av Skara. (Se även Svenska helgon).

1500–tal till 1781

Under loppet av ett par decennier under 1500-talets början kom dock den svenska staten, liksom flera andra nordeuropeiska stater, i och med reformationen att bryta med påven och lämna den katolska kyrkan. Denna utvecklingsprocess blir omöjlig att förstå om man inte betänker de katolska företeelser som reformatorerna kritiserade samt sätter in reformationen i sitt samhällspolitiska sammanhang, det vill säga i Sverige framförallt uppbyggandet av en starkt centraliserad militärstat under kunglig kontroll.

Reformationen skiftar men fullbordas 1527–1593

Beslutet att överge den katolska kyrkan och dess lära bestod dels av en politisk/ekonomisk del, dels av en rent inomkyrklig teologisk utveckling. När det gäller den första stod konflikten främst vid riksmötet i Västerås 1527 samt med brytning med påven och därmed Katolska kyrkan genom den kanonisk rättens avskaffande 1536 under Gustav Vasa.

Detta innebär dock inte att det inte fanns några katoliker i Sverige alls under 1500-talet. Naturligtvis fanns det under och efter reformationen ett antal svenskar som inte i hjärtat bytt tro, men inte ville fly landet. Hela tiden inkom dessutom invandrare från katolska länder som bara låtsades övergå till protestantismen, men egentligen var kryptokatoliker. Katolska kyrkan skickade in representanter illegalt i landet och utbildade svenskar till katolska präster utomlands (vilka dock aldrig kunde verka i Sverige), allt i försök att få svenskarna att återgå till katolicismen.

Johan III sökte mildra utbrytningen. Han bjöd in en norsk jesuit, Laurentius Nicolai Norvegus, kallad "Klosterlasse", som vistades i Sverige 1576–1580. Senare under perioden kom ytterligare jesuiter som bedrev teologisk utbildning på Riddarholmen. Johan III tog emot katolsk kommunion och förde allvarliga förhandlingar med Rom om en svensk återgång till katolicismen, något som bland annat föll på att Rom inte ville ge efter för kungens vilja att skapa en sorts mellanting mellan katolicism och protestantism i Sverige.

Efter Johan III:s död 1592 blev hertig Karl riksföreståndare. I samband med det bekräftades reformationen samt idén om den nationella enhetskyrkan i Sverige under Uppsala möte 1593. Därmed var den svenska kyrkans definitiva brytning med påven Rom ett faktum. I Sverige under var denna tid politik religion samt religion politik och beslutet ska även ses som en markering av tronpretendenten hertig Karl mot Johan III:s son, blivande kung Sigismund och hans anhängare, något som föranledde Avsättningskriget mot Sigismund.

Sigismund och svensk-polska unionen 1594–1599

I och med katolske kung Sigismunds svenska trontillträde och svensk-polska unionen avbröts reformationen delvis 1594–1599 och viss religionsfrihet infördes. Åter tillsattes katoliker vid officiella svenska ämbeten samtidigt som en betydande mängd katoliker kom till Sverige.

Antikatolicismen 1599-1781

Efter hertig Karls seger i hans avsättningskrig mot Sigismund utvisades samtliga katoliker ur Sverige. Med riksdagen 1617 skärptes reglerna ytterligare och alla katoliker försvann ur landet.

Senare, efter kung Karl IX:s död 1611, gavs laglig rätt åt ambassadörer från katolska länder och deras husfolk att utöva sin tro, liksom för visst krigsfolk och viktiga köpmän som var katoliker och uppehöll sig i Sverige. Omedelbart började även invandrare från katolska länder i smyg delta i legationernas gudstjänster.

För svenska konvertiter gällde dock alltjämt dödsstraff om de avslöjades. 1624 avrättades till exempel borgmästaren Zackarias Anthelius och kunglige sekreteraren Göran Bähr, även kallad Ursinius, för att de konverterat till katolicismen och vägrade avsvära sig sin tro.

Gustav II Adolfs dotter och tronarvinge drottning Kristina hade katolska präster som samtalspartner vid hovet, varefter hon småningom abdikerade för att själv konvertera till Katolska kyrkan.

På 1670-talet verkade jesuiten Johannes Sterck i Sverige. Han var ursprungligen legationspräst, men när ambassadören han tjänade dog stannade han och började istället missionera. Slutligen dömdes han till döden, men benådades och utvisades.

På 1720-talet bjöds en större mängd katolska textilarbetare, främst från Tyskland, in till Sverige och man blev tvungen att ge dem en begränsad religionsfrihet. Även de fick rätt att besöka legationskapellen och fira mässan där, om det skedde diskret och bakom lyckta dörrar; därmed utvecklade sig legationskapellen till regelrätta församlingar. Det är från denna tid begreppet ''främmande trosutövare'' används om katoliker.

1781 och framåt

Apostoliska vikariatet i Sverige

1781 infördes under Gustav III toleransediktet som gav utländska katoliker som flyttat till Sverige rätt att ha egna kyrkor och uppfostra sina barn katolskt. En apostolisk vikarie tillsattes av Katolska kyrkan för ledningen av arbetet i Sverige.

Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra Katolska kyrkan utan att riskera utvisning. De medborgerliga rättigheterna var dock inskränkta. De sista diskriminerande lagarna togs bort 1951; fram till dess var det förbjudet för katoliker att utbilda sig och arbeta som till exempel riksdagsledamot, lärare, läkare eller sjuksköterska. Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Under första halvan av seklet förekom även en icke obetydlig mängd konversioner.^{[källa behövs]}

Stockholms katolska stift

Stockholms katolska stift, grundat 1953, som omfattar hela Sverige, har över 100 000 medlemmar (december 2011) och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick katolikerna i Sverige sin förste svenskfödde biskop, Anders Arborelius, sedan reformationen. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka, belägen på Södermalm i Stockholm. Katolska domkyrkoförsamlingen i Stockholm har drygt 8 500 medlemmar. Under de senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till Katolska kyrkan ökat.

Svenska blivande katolska präster utbildas vid Sankt Sigfrids prästseminarium i Uppsala och de akademiska studierna sker vid Newmaninstitutet. En del av studierna fullgörs vid något av de påvliga universiteten i Rom. Utbildningen tar normalt totalt sju år och omfattar studier i filosofi och teologi, praktiskt pastoralt arbete samt andlig och liturgisk formering.

1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker (SUK).

Namnfrågan i Sverige

Katoliker i de flesta länder kallar sitt samfund för Katolska kyrkan. Så även i Sverige fram till senaste sekelskiftet. Men när svenska samfund fick en ny rättslig status år 2000 och de stiftelser som dittills juridiskt byggt upp Katolska kyrkan i Sverige upplöstes, så förlorade kyrkan rätten till namnet. Stiftet hade ansett det så självklart att kyrkan hette Katolska kyrkan att man aldrig hade skyddat namnet, men flera små samfund, bland andra Liberalkatolska kyrkan och Gammelkatolska kyrkan, motsatte sig att någon skulle få kalla sig bara Katolska kyrkan. Nödlösningen blev att göra som i Förenade kungariket där man länge talat om "Roman Catholics" för att inte sammanblanda med den anglikanska högkyrkligheten som ofta kallats anglokatoliker.

Katolska kyrkan i Sverige består av de kristna kyrkor av såväl östliga som västliga riter som erkänner påvens (biskopen av Rom) överhöghet och står i kommunion med honom. Att referera till hela Katolska kyrkan som romersk-katolsk är således missvisande, då det enbart syftar på den del av kyrkan som följer den rit inom den latinska delen av Katolska kyrkan som inte har någon patriark mellan sig och påven. Det som också gör namnet romersk-katolsk bedrägligt är att även vissa ortodoxa kyrkorna i öst benämner sin kyrka som romersk-katolsk.^{[källa behövs]}