Kortnäbbad delfin
| Kortnäbbad delfin Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Tandvalar Odontoceti |
| Familj | Delfiner Delphinidae |
| Släkte | Lagenodelphis Fraser, 1956 |
| Art | Kortnäbbad delfin L. hosei |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lagenodelphis hosei | |
| Auktor | Fraser, 1956 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
 Storleksjämförelse mellan kortnäbbad delfin och en mellanstor människa | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kortnäbbad delfin eller Frasers delfin (Lagenodelphis hosei) är en art i familjen delfiner och den enda arten i släktet Lagenodelphis. Den upptäcktes först 1956.[2]
Kännetecken
Enligt uppskattningar som beror på mättningar av några dussin exemplar når denna art en kroppslängd av maximal 2,7 meter och en vikt av maximal 210 kg.[2] I jämförelse med andra delfiner har denna art en kort nos, korta bröstfenor, en kort ryggfena samt en kort stjärtfena. Djuret rygg är svart- eller gråaktig och buken är vit med drag till rosa. Från huvudet till svansroten finns en vit strimma som på vägen bakåt blir bredare och mera otydlig. Under den vita strimman finns en svar strimma som går i två grenar från nosen till analöppningen respektive från nosen till bukfenorna. Kortnäbbad delfin har i varje käkhalva 34 till 44 tänder.
Utbredning
Det är inte mycket känt om utbredningsområdets gränser. Arten finns framförallt i öppna havsområden i södra Indiska oceanen samt i Stilla havet.[2] Det första levande exemplaret hittades i havet kring Borneo vid delstaten Sarawak. Kring Filippinerna är många iakttagelser dokumenterade.
I Atlanten upptäcktes kortnäbbad delfin 1976 nära Västindien och 1986 hittades 17 skallar vid Floridas kustlinje. Det hittills enda europeiska fyndet dokumenterades 1984 vid Bretagnes kustlinje. Där observerades 30 individer och av dem hamnade 11 på stranden. Denna observation var även den nordligaste i historien. Det finns unga uppgifter om möjliga vandringar och inte heller om regionala differenser eller underarter.
Status
Större jakt på kortnäbbad delfin är inte dokumenterad men ibland hamnar de som bifång i fisknät.[2] Jakt i mindre omfång utövas bara av befolkningen från Små Antillerna, Indonesien och Sri Lanka. Mellan 1974 och 1975 fångades 16 individer för att hålla de i fångenskap men tio exemplar dog i loppet av 45 dagar och de andra lämnades åter i frihet.
Trots att tillfredsställande data om artens population är vakant listas kortnäbbad delfin i appendix II i Washingtonkonventionen (CITES) som ger djuret internationellt skydd. Det antas att arten är mera sällsynt än andra delfiner och att den bara i avgränsade regioner förekommer i större antal.
Levnadssätt
Kortnäbbad delfin lever huvudsakligen pelagiskt. Undersökningar i närheten av Sydafrika visade att dessa djur vistas i havsområden med över 1000 meter vattendjup. Strandningar visar däremot att kortnäbbad delfin även simmar till kustregioner när den letar efter föda.
Födan består av olika slags fiskar, bläckfiskar och kräftdjur. Bytesdjuren hittas vanligen under natten i zoner som ligger mellan vattenytan och 250 till 500 meter djup.
Arten lever socialt i flockar som består ofta av 100 individer. I flera fall simmar de tillsammans med andra mindre valar, främst med arten Rissos delfin (Grampus griseus). Som naturliga fiender förväntas, liksom för andra mindre delfiner, hajar och späckhuggare. Direkta bevis för denna hypotes finns inte.
Fortplantning
På grund av forskningar över djurets könskörtlar och urogenitala systemet antas att kortnäbbad delfin når sin könsmognad efter cirka sju år när djuret ungefär är 2,3 meter lång. Det är inget känt om möjliga parningstider eller dräktighetens längd.
Ungdjur är vid födelsen troligtvis 80 centimeter långa. Det minsta exemplaret hade en längd av 85 centimeter och bar fortfarande en del av navelsträngen.
Systematik
Arten upptäcktes så sent som 1956 och fyndet var bara en skalle som idag är utställd vid Natural History Museum i London. Francis Charles Fraser som beskrev arten för första gången kom underfund med att skallen tillhör ett dittills okänt släkte. På grund av likheter med den vanliga delfinen (Delphinus delphis) och släktet Lagenorhynchus fick den nya arten släktnamnet Lagenodelphis.
Nyare undersökningar visade att artens närmaste släktingar finns i släktet Stenella.
Referenser
Noter
- ^ Lagenodelphis hosei på IUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group (1996), version 12 maj 2006
- ^ [a b c d] artbeskrivning på webbplatsen av Whale and Dolphin Conservation Society (version på tyska)
Webbkällor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Fracer FC: A new Sarawak dolphin. The Sarawak Museum Journal 7, 478 - 503; 1956
- Niethammer J, Krapp F (utgivare): Handbuch der Säugetiere Europas. Band 6: Meeressäuger, Tel 1A: Wale und Delphine 1. AULA-Verlag Wiesbaden, 1994
- Perrin WF, Best PB, Dawbin WH Balcomb KC: Rediscovery of Fraser's dolphin, Lagenodelphis hosei, in Western North Pacific, Nature 241, 345 - 350; 1973
- Perrin WF, Leatherwood JS, Collet A: Fraser's dolphin, Lagenodelphis hosei Fraser, 1956, in Ridgway SH, Harrison RJ (utgivare): Handbook of marine mammals 5 , London, New York, 1994