Lindesberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lindesberg (olika betydelser).
Koordinater: 59°35′N 15°15′Ö / 59.583°N 15.250°Ö / 59.583; 15.250
Lindesberg
Tätort
Kungsgatan i centrala Lindesberg.
Kungsgatan i centrala Lindesberg.
Land  Sverige
Landskap Västmanland
Län Örebro län
Kommun Lindesbergs kommun
Församling Linde bergslags församling
Koordinater 59°35′N 15°15′Ö / 59.583°N 15.250°Ö / 59.583; 15.250
Area 782,19 hektar
Folkmängd 9 149 (2010)[1]
Befolkningstäthet 11,7 inv./hektar
Grundad 1643
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 71135
Riktnummer 0581
Tätortskod 6040
Lindesbergs läge i Örebro län
Red pog.svg
Lindesbergs läge i Örebro län
SverigesLän2007Örebro.svg

Lindesberg är en tätort i Västmanland samt centralort i Lindesbergs kommun, Örebro län. Lindesberg är belägen vid Lindesjöns norra strand mellan Bottenån och Lilla Lindesjön cirka 40 km norr om Örebro. Lindesberg hade 9 149 invånare (2010). De stora arbetsgivarna i Lindesberg idag är kommunen, lasarettet och Arvin Meritor AB. Tidigare har arbetslivet dominerats av den omkringliggande Bergslagens järnhantering.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Läget - vid Lindesjön och Bottenån som under historien fungerat som transportleder för handelsvaror från och till Bergslagen, längs Arbogaån via Väringen och vidare till kusten - är sannolikt av stor betydelse för framväxten av Lindesberg. Skogen, malmen och den bördiga jorden i trakterna är andra faktorer som haft betydelse när människor valt att etablera sig här.

När den första bebyggelsen uppstod på platsen är höjt i historiens dunkel, men den första stenkyrkan på Lindesbergs kyrkas nuvarande plats tros ha byggts på 1300-talet. Av den byggnaden återstår bara ett fåtal stenar i koret. Orten hette då Lindesås, och kom så att göra fram till mitten av 1600-talet. Namnet Lindesberg finns redan med på Olaus Magnus Carta marina men avsåg på den tiden Lindesbergs bergslag, det vill säga gruvområdet omkring orten.

Lindesås kyrkby kom redan under senmedeltid att framstå som centralort för handeln i Lindesbergs bergslag. Ortens betydelse kom att öka under 1500- och 1600-talen i samband med bergshanteringens expansion. Handeln bedrevs främst av borgare från Arboga och Örebro.[2]

1639 framlades förslag att grunda en ny stad för Nora och Lindesberg bergslager vid Järle och 1642 utfärdades även stadsprivllegier för staden. Planen övergavs dock snart och 1643 fick Lindesås tillsammans med Nora sina stadsrättigheter under Drottning Kristina[2] (genom förmyndarregeringens Axel Oxenstierna, Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Gustav Horn, Carl Gyllenhielm och Per Brahe), som Lindesbergs stad. En permanent köpmannabosättning fanns då redan etablerad på orten.

Lindesberg lyckades trots hårt motstånd från Arboga och Örebro städer att överleva som stad samt att behålla sin status som centrum för järnhandeln. 1688 nedbrann 32 gårdar i norra delen av Lindesberg, men i stället för att hjälpa Lindesberg förbjöd Karl XI i ett brev 1689 borgarna att återuppbyga den nedbrunna stadsdelen och anbefallde dem att i stället flytta till Arboga och Örebro. Någon flytt blev dock aldrig av och gårdarna återuppbygdes efter hand. Under frihetstiden uppnådde Lindesberg en kort uppblomstring.[2]

Vid 1766 års svåra penningkris fick dock stadens blomstring ett snabbt slut.[2]

Under 1770-talet uppgick antalet invånare i staden till knappt 650. Handelsutbytet mellan Bergslagen och slättbygden fortsatte att prägla näringslivet i Lindesberg långt in på 1800-talet.

1869 drabbades centrala Lindesberg av en svår eldsvåda; 27 gårdar mellan Köpmangatan och Trädgårdsgatan lades i aska, och kyrkan skadades svårt.[2]

Den egentligen tillväxten kom emellertid först på 1870-talet, då Lindesberg fick järnvägsförbindelse. Denna utveckling har fortsatt under 1900-talet, med en expansion i framför allt metall- och verkstadsindustri. Under senare år har tillverkningsindustrin minskat samtidigt som offentliga och privata tjänstesektorn ökat i omfång.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Lindesbergs stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. 1969 utökades stadskommunen med den kringliggande Linde socken/landskommun med ortens bebyggelse kvarliggande inom den tidigare stadskommunens område. 1971 uppgick stadskommunen i Lindesbergs kommun med Lindesberg som centralort.[3]

I kyrkligt hänseende har Lindesberg före 1927 hört till Lindesbergs stadsförsamling, därefter till Lindesbergs församling. Från 2010 hör orten till Linde bergslags församling.[4]

Orten ingick till 1948 i domkretsen för Lindesbergs rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Lindes och Nora domsagas tingslag. Från 1971 till 2005 ingick Lindesberg i Lindesbergs tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2005 i Örebro tingsrätts domsaga.[5]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lindesberg 1960–2010[6]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
6 064
1965
  
6 913
1970
  
7 171
1975
  
8 247
1980
  
8 440
1990
  
8 682 785
1995
  
9 050 778
2000
  
8 668 784
2005
  
8 752 785
2010
  
9 149 782

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Fortfarande präglas centrala Lindesberg av den strikta rutnätsplan som upprättades 1644, året efter att man tilldelats stadsprivilegier. Storbränder har härjat i staden ett antal gånger, bland annat 1869 (27 gårdar) och 1894 (27 fastigheter). Även vårfloden 1977 kom att orsaka stora skador i staden då många hus stod under vatten. Bränderna har gjort att staden har fått en mer blandad bebyggelse med både sten- och trähus.

I en ny stadsplan som upprättades 1878 krävdes brandskyddande gröna esplanader. Ett exempel på dessa är Kristinavägen, som 1963 gjordes om till en trädlös, bred genomfartsled. För några år sen påbörjades en nyplantering av träd (lindar), under massivt motstånd mot den begränsning i framkomlighet som träden medförde. 2005 invigs trots allt den andra etappen av återplanteringen i gatans norra delar, under köpmännens glada tillrop och till de bilburnas förtret. Kristinavägen löper parallellt i nord-sydlig riktning med Kungsgatan, som däremot behållit sin smala intima karaktär och präglas av småskalig träbebyggelse. Dessa två gator är de viktigaste affärsgatorna i Lindesberg. I de äldre delarna av staden finns mycket av den klassiska stadsplanen som upprättades på 1800-talet, även om den mesta bebyggelsen är från 1900-talet.

Rådhustorget, det gamla torget i Lindesberg, flankeras av Lindesbergs kyrka samt tingshuset, byggt 1895 efter ritningar av Theodor Dahl, Stadshotellet och bankhuset. I andra änden av Kungsgatan ligger Norrtullstorget med bland annat biblioteksbyggnaden från 1982, Gamla kirurgen, badhuset Energikällan och matvaruaffärer.

Stadskärnan omges närmast av Lindesjön, Bondskogen, Brotorp, Brodalen, Dalkarlshyttan, Hagaberg, Haga, Kyrkberget, Lindesby, Norslund, Norra industriområdet, Skinnarbacken, Skottbackarna, Sköndal, Stadsskogen, Stadsskogen 2, Tredingen och Östermalm med bostads- och industribebyggelse från olika perioder.

I Lindesberg finns en gymnasieskola med namn Lindeskolan. Skolan finns belägen nära Lindesberg Arena som byggdes 2010.

Lindesbergs station finns belägen på Järnvägsgatan i centrala staden, i närheten av Flugparken.

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Personer med anknytning till Lindesberg[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b c d e] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 267 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  5. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Lindesbergs tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]