Londons tunnelbana

Wikipedia

Londons tunnelbana.

Logotyp

Londons tunnelbana (London Underground, the Underground) är världens äldsta och längsta tunnelbana. Den första linjen öppnades 1863 under namnet Metropolitan Railway.

Av nedanstående linjer är Metropolitan Line, District Line och Circle Line (tillsammans med de anknutna East London och Hammersmith & City) byggda efter principen "cut-and-cover", och de drevs ursprungligen med ånglok. Dessa går under beteckningen "sub-surface lines", medan övriga linjer, som går i rör borrade i londonleran, hör till vad som kallas the tube. Tube-linjerna har alltid drivits elektriskt.

[redigera] Linjer

Linje	Sträcka	Öppnad	Längd	Stationer
Bakerloo Line	Harrow & Wealdstone–Elephant & Castle	1906	23 km	25
Central line	Ealing Broadway / West Ruislip–Epping / Hainault–Woodford	1900	74 km	51
Circle Line	Ringlinje, passerar bland annat Paddington	1884	22 km	27
District Line	Ealing Broadway / Kensington (Olympia) / Richmond / Wimbledon –Edgware Road / Upminster	1868	64 km	60
East London Line	Whitechapel–New Cross / New Cross Gate	1869	7 km	8
Hammersmith & City Line	Hammersmith–Whitechapel–Barking	1864	14 km	28
Jubilee Line	Stanmore–Stratford	1979	36 km	27
Metropolitan Line	Amersham / Chesham / Uxbridge / Watford–Aldgate	1863	67 km	34
Northern Line	Edgware / High Barnet / Mill Hill East–Morden	1890	58 km	51
Piccadilly Line	Cockfosters–Heathrow / Rayners Lane–Uxbridge	1906	71 km	52
Victoria Line	Walthamstow Central–Brixton	1969	21 km	16
Waterloo & City Line	Waterloo–Bank	1898	2 km	2
Totalt		1863	408 km	274

I östra London finns även ett automatiskt (förarlöst) högbanesystem, Docklands Light Railway. Det öppnades 1987 och har sedan dess genomgått en snabb expansion.