M3/E12 (ånglok)
| SJ litt E12 /TGOJ litt M3 | |
 TGOJ M3-lok nr 46 Järnvägsmuseet KDAJ08743 | |
| Tillverkningsår | 1913-1926 |
|---|---|
| Byggt antal | 5 |
| Axelföljd | D |
| Effekt | 1030 ihk |
| Största tillåtna hastighet | 55 km/h |
| Startdragkraft | 11 ton |
Littera E12 var fem stycken ånglok inom Statens Järnvägar (SJ) som var av typen tenderlok.[1][2] De levererades ursprungligen till Oxelösund–Flen–Västmanlands Järnväg (OFWJ) under perioden 1913-1926 som littera M3 med individnummer 46-50.[1][2] Hos SJ hade loken individnummer 1932-1936.[2] Tillverkare var Nydqvist och Holm AB (NOHAB).[2] M3-loken var Sveriges första trecylindriga ånglok, så kallad trilling.[1] De användes för att dra malmtåg.[1] OFWJ blev år 1931 en del av Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar (TGOJ).[2] Där behöll M3-loken både littera och individummer.[2] I samband med att TGOJ elektrifierades under 1950-talet ville man skrota M3-loken, men 1957 övertogs loken av SJ.[1][2] SJ använde loken som beredskapslok i norra Sverige och fick då SJ littera E12. Ett M3 lok (individnummer 49) finns bevarat i driftsdugligt skick hos Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum (GBBJ) med TGOJ:s färgsättning.
Tabell för huvuddata[redigera | redigera wikitext]
Värdena i tabellen, utom den indikerade effekten, är hämtade från Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar och TGOJ-Ånglok.[1][2] Den indikerade effekten (1033 ihk) är i tabellen avrundad till tre siffrors noggrannhet och är beräknad enligt Lokomotivlära.[3] Värdet gäller vid den gynnsammaste hastigheten (54,6 km/h), och vid en normal rostansträngning. Beräkningen antar att M3-loket saknade matarvattenförvärmare.
| ALLMÄNT | PRESTANDA | CYLINDRAR | PANNA | LOKVIKTER | LOKDIMENSIONER | |||||||||||||
| Axel- följd |
Spår- vidd mm |
Indikerad effekt ihk |
Drag- kraft ton |
Tillåten hastighet km/h |
Antal | Dia- meter mm |
Slag- längd mm |
Slid- styrning |
Rost- yta m² |
Eld- yta m² |
Överhett- ningsyta m² |
Ång- tryck kg/cm² |
Material- vikt ton |
Tjänste- vikt ton |
Adhesions- vikt ton |
Största- axeltryck ton |
Drivhjuls- diameter mm |
Hjul- bas mm |
| D | 1435 | 1030 | 11,0 (a) | 55 | 3 | 450 | 660 | Walschaert | 2,50 | 129,4 | 35,9 | 11 | 51,6 | 56,6 | 56,6 | Okänd | 1295 | 4850 |
| TENDER | LOK+TENDER | ||||||||
| Axel- följd |
Material- vikt ton |
Tjänste- vikt ton |
Hjul- diameter mm |
Hjul- bas mm |
Vatten- förråd m³ |
Kol- förråd ton |
Längd ö. buffert mm |
Hjul- bas mm |
Tjänste- vikt ton |
| 3 | 14,9 | 32,9 | 1112 | 2900 | 15 | 3 | 16677 (b) | 11665 | 89,5 |
(a) Värdet är troligtvis beräknat enligt Lokomotivlära med en förenklad formel som speglar lokets dragkraft vid låga hastigheter.[4]
(b) TGOJ-Ånglok anger 16672 mm[2]. Skillnaden är dock försumbar.
M3-lokets teoretiska prestanda vid olika hastigheter[redigera | redigera wikitext]
Värdena i tabellen är beräknade enligt Lokomotivlära och gäller vid en normal rostansträngning och utan förvärmning av matarvattnet.[3][5][6] Med normal rostansträngning menas en påeldning av 500 kg stenkol per kvadratmeter rostyta och timme, där stenkolets värmevärde är 7000 kcal/kg.[7] Vid låga hastigheter begränsas dragkraftsutvecklingen av maskinkraften vid 75% cylinderfyllning.[5][8] Vid högre hastigheter begränsas dragkraftsutvecklingen av pannans ångbildningsförmåga.[8] Dragkrafterna gäller vid lokets drivhjulsperiferi.[6]
| På grund av maskinkraften |
På grund av pannans ångbildningsförmåga | |||||||||||
| Hastighet (km/h) | 7,3 | 14,6 | 22,0 | 15 | 20 | 25 | 30 | 35 | 40 | 45 | 50 | 55 |
| Varvtal (varv/s) | 0,50 | 1,00 | 1,50 | 1,02 | 1,37 | 1,71 | 2,05 | 2,39 | 2,73 | 3,07 | 3,41 | 3,76 |
| Indikerad effekt (ihk) | 352 | 670 | 935(a) | 713(b) | 795 | 857 | 915 | 952 | 986 | 1009 | 1026 | 1033 |
| Verkningsgrad | 0,900 | 0,900 | 0,900 | 0,897 | 0,890 | 0,885 | 0,877 | 0,870 | 0,860 | 0,850 | 0,843 | 0,833 |
| Dragkraft (ton) | 11,7 | 11,1 | 10,3(a) | 11,5(b) | 9,6 | 8,2 | 7,2 | 6,4 | 5,7 | 5,1 | 4,7 | 4,2 |
| (a) Effekt och dragkraft kan ej utvecklas fullt ut, då pannans ångbildningsförmåga är begränsande. (b) Effekt och dragkraft kan ej utvecklas fullt ut, då maskinkraften är begränsande. | ||||||||||||
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Diehl, Ulf; Fjeld, Ulf; Nilsson, Lennart (1973). ”E12”. Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar. Svenska Järnvägsklubben. sid. 75. ISBN 91-85098-13-2
- ^ [a b c d e f g h i] Holmgren, Yngve (1968). TGOJ-Ånglok. Färlöv: Yngve Holmgrens Förlag. sid. 4-5. Libris 1235274
- ^ [a b] Höjer, Elis B (1921). ”Gynnsammaste hastigheten och lokomotivets effekt.”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 573-574. Libris 1485257
- ^ Höjer, Elis B (1921). ”Dragkraft vid liten hastighet.”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 569-570. Libris 1485257
- ^ [a b] Höjer, Elis B (1921). ”Dragkraft på grund av maskinkraften”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 565-569. Libris 1485257
- ^ [a b] Höjer, Elis B (1921). ”Effektkurva”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 578-579. Libris 1485257
- ^ Höjer, Elis B (1921). ”Pannans ångbildningsförmåga”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 572-573. Libris 1485257
- ^ [a b] Höjer, Elis B (1921). ”Dragkraft på grund av pannans ångbildningsförmåga.”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 571-572. Libris 1485257
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||