A-lok (andra serien)
| A | |
A 1001, Gävle
|
|
| Fordonstyp | Ånglok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1906-1909 |
| Byggt antal | 26 |
| Axelföljd | 2B1-4 |
| Drivhjulsdiameter | 1880 mm |
| Spårvidd | 1435 mm |
| Största tillåtna hastighet | 90 km/h |
| Tjänstevikt | 60+47 ton |
| Operatörer | SJ |
A var SJ:s littera på ånglok anskaffade under åren 1906–1909.
Det första loket i den nya A-serien levererades 1906 och serien kom att ersätta Cc-, T- och de avvecklade A-loken. De nya A-loken ersattes senare av B- och F-lok i snälltågen. När elektrifieringen av järnvägsnätet genomfördes behövdes inte A-loken längre och de flesta skrotades under 1930-talet.
Fem av loken såldes till Ostkustbanan under åren 1926–1927 och de byggdes senare om för att öka dragkraften. Tre av SJ:s lok byggdes också om. Dessa lok kom att få littera A2 och A3 (Ostkustbanetågen vid förstatligandet samt två av A2-loken efter byte av ångpannor).
Ett av de ursprungliga A-loken finns bevarat på Sveriges Järnvägsmuseum, där ena sidan är uppskuren i syfte att visa hur ett ånglok ser ut inuti. Samtliga övriga A-lok är skrotade, några efter att ha tjänstgjort som beredskapslok, där det sista kördes 1968.
[redigera] Källor
- Karlsson, Lars Olov (2010). SJ:s ånglok. Malmö: Frank Stenvalls Förlag. sid. 64-65. ISBN 978-91-7266-171-4
|
|||||||||||||||||
Denna artikel om teknik behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
