Traxx
| Traxx | |
241 från Hector Rail i Sverige
|
|
| Fordonstyp | Linjelok |
|---|---|
| Tillverkningsår | från 1997 |
| Tillverkare |  Bombardier |
| Axelföljd | Bo'Bo' |
| Spårvidd | 1.435 mm |
| Drivmedel | Elektricitet eller diesel |
| Strömsystem | 15 kV 16,7 Hz eller 15 kV 16,7 Hz + 25 kV 50 Hz |
| Effekt | 4.200-5.600 kW (el) eller 2.200 kW (diesel) |
| Största tillåtna hastighet | 140-160 km/h |
| Tjänstevikt | 82-85 t |
| Operatörer |  Hector Rail Green Cargo Peterson Rail AB Railion Scandinavia Cargonet Deutsche Bahn AG SBB och BLS Trenitalia Chemins de Fer Luxembourgeois RENFE |
Traxx eller TRAXX är en serie fyraxliga lokomotiv från tillverkaren Bombardier (f d Henschel, Kassel). Traxx är en förkortning och står för "locomotives platform for Transnational Railway Applications with eXtreme fleXibility". De flesta lok i familjen är ellok, både ensystems- och flersystemslok, men även diesellok finns. Loken är främst avsedda att användas i medeltunga gods- och persontåg.
Traxx-lokomotiven har tvåaxliga, spårvänliga boggier av type Flexifloat (började att levereras redan under 1970-talet) och drivmotorer av asynkrontyp (underhållsfria).
I Sverige används Traxx-loket av sju operatörer: MTAB (Malmbanan, f d SJ), Hector Rail, Cargonet, Railion (f d DSB), Peterson Rail AB, Skandinaviska Jernbanor och Green Cargo (f d SJ).
Innehåll |
Bakgrund[redigera]
Under mitten av 1970-talet lanserade den västtyska lokindustrin planerna på en ny generation snabba (200+ km/h), fyraxliga ellokomotiv som skulle klara att dra såväl tunga gods- som persontåg. Startpunkten i denna utveckling var det västtyska ellokomotivet E120 (nuvarande beteckning 120.1), som i sin tur baserade sin elektriska utrustning med asynkronmotorer från det västtyska prototyplokomotivet DE 2500.
Under slutet av 1980-talet, när järnridån föll, började även den tyska lokindustrin att stöpas om. Den tidigare konstellationen Siemens/AEG/BBC (elektrisk utrustning) och Krauss-Maffei/Henschel/Krupp (mekanisk utrustning) slogs ihop till två hus; Siemens (f d Krauss Maffei) och ABB (f d Henschel). Senare renodlades tillverkningen och utvecklingen av kostnadsskäl så att Siemens är en dominerande loktillverkare och kanadensiska Bombardier är en annan (f d ABB/Henschel).
Att dra såväl tunga godståg som snabba persontåg hade visserligen prövats tidigare i Västtyskland, bland annat med det sexaxliga snabbtågsloket E103 (nuvarande beteckning 103.1) men motorernas borstar tog mycket stryk av de höga strömmarna som gick igenom dessa. Försöken fick därför avbrytas. Vid asynkronmotorer saknas dock dessa borstar, vilket gör det möjligt att belasta drivmotorerna på ett helt nytt sätt.
Att dra gods- och persontåg från Sverige till Tyskland har under en lång tid varit problematiskt. Fram till början av 1980-talet saknade det danska fjärrtågsnätet kontaktledning. Dessutom gick en stor del av tågtrafiken inom Danmark, liksom mot Sverige och Västtyskland, via färja. Ofta blev godstågen stående i färjelägena under en lång tid. Dessutom försvårades den genomgående fjärrtrafiken av högljudda lokala opinioner, främst på sträckan Helsingör- Köpenhamn, där opinionen inte ville ha bullrande tågtrafik, främst under nattetid.
En första åtgärd var att introducera en godstågfärja mellan Helsingborg och Köpenhamn, men många problem kvarstod. När så Danmark äntligen beslutade sig för att elektrifiera en del av kontaktledningsspänningen så valde den danska statsjärnvägen (DSB) en kontaktledningsspänning (25 kV 50 Hz) som varken Tyskland eller Sverige hade. Under 1997 blev dock Stora Bält-förbindelsen klar (Lilla Bält-förbindelsen blev klar redan 1935) för tågtrafik och 2000 blev Öresundsförbindelsen klar. Det gick med andra ord att köra godståg hela vägen -utan färja - från Hallsberg rangerbangård till Maschen rangerbangård (strax utanför Hamburg i Tyskland). Men lokomotiven måste klara såväl 15 kV som 25 kV kontaktledningsspänning, dessutom med olika frekvens (lägre frekvens, som Tyskland och Sverige har, kräver tyngre transformatorer än den danska). Ovanpå allt detta har de tre länderna olika signalsystem.
Under 1997 beställde så DSB 13 stycken sexaxliga ellokomotiv från Siemens (beteckning EG 3100) med en maximal startdragkraft på 400 kN, topphastigheten 140 km/h och en maximal kontinuerlig effekt på 6,5 MW. Dessa klarar att köra hela vägen mellan Hallsberg och Maschen, via Öresundsförbindelsen och såväl Stora som Lilla Bält. De får dock inte dra persontåg, då tågvärmeledning saknas.
Traxx-loken, som har sitt ursprung i DE2500-loket vad gäller boggier (Flexifloat) och drivmotorer (asynkron), utvecklades av BBC (elutrustning) och Henschel (mekanisk del). Senare har tysk järnvägsindustri stöpts om och ägarna har bytts ut; Henschel är numera en del av kanadensiska Bombardier och BBC är numera en del av ABB. Siemens å sin sida har sålt en del av sin tidigare tillverkare av den mekaniska delen (Krauss-Maffei, München) och har samtidigt stärkt sina positioner i Österrike (Taurus-lokomotiven).
241[redigera]
241 är Hector Rails beteckning på Traxx-loken. De är utrustade för trafik i Sverige, Danmark och Tyskland och klarar därför två olika kontaktledningsspänningar och tre signalsystem (ATC). Operatören Hector Rail har använt lokomotiven i trafik sedan 2008.
Re[redigera]
Re är den svenska godstågsoperatören Green Cargos (f d SJ gods) beteckning på lokomotiv ur Traxx-familjen.
16 st Re- lokomotiv var beställda under januari 2008[1][2], alla ska levereras under första halvåret 2010[3]). Två stycken levererades under januari 2010.
Alla Re-lok är numera levererade till Green Cargo. Re loken är återinsatta i SSAB-trafiken sedan juni 2011.
http://www.greencargo.com/Global/Pressrum/Bilder/Genre/greencargo_ssab_borlange_23.jpg
Operatörer[redigera]
Lok ur Traxxfamiljen används idag av följande operatörer:
- Deutsche Bahn AG, littera 145, 146, 185 och 186
- Schweiziska förbundsjärnvägarna, littera Re 481, Re 482 und Re 484
- Lötschbergbahn (BLS), littera Re 485 (Schweiz)
- CFL, littera 4000i
- Trenitalia, littera E 483 (Italien)
- Renfe, littera S/253 (Spanien)
- Hector Rail, littera 241
- CargoNet, littera El19
- Green Cargo, littera Re
- Peterson Rail, littera 185
- TX Logistik AB
- Skandinaviska Jernbanor, littera 185, hyrs av tyska bolaget Railpool.
Utöver dessa lok räknar loktillverkaren Bombardier även en del andra lok till Traxx- familjen, trots att de skiljer sig kraftigt från Traxx. Däribland kan Ioreloken på Malmbanan räknas.
|
|||||||||||||||||
Översikt svenska Traxx[redigera]
| 241 | Re | ||
|---|---|---|---|
| Allmänt | |||
| Operatör | Hector | Green Cargo | |
| Tillv år | 2007-09 | 2010-xx | |
| Antal tillv | 10 + 2 st | 22 st | |
| Tillv mek del | Bombardier | Bombardier | |
| Tillv mek del | ABB | ABB | |
| Axel arr | Bo-Bo | Bo-Bo | |
| Vikt | xx,x t | xx,x t | |
| Stax | xx,x t | xx,x t | |
| Max dragkr | xxx kN | xxx kN | |
| Sth | 140 km/h | 140 km/h | |
| Korg | |||
| Lös | 18.900 mm | 18.900 mm | |
| Boggiavst | 10.400 mm | 10.400 mm | |
| Höjd fälld strömavt | 4.280 mm | 4.280 mm | |
| Korgbredd | 2.980 mm | 2.980 mm | |
| Koppeltyp | skruvkoppel | skruvkoppel | |
| Utv yta | slät plåt | slät plåt | |
| Utv färg | grå/röd | ljusgrön | |
| Boggier | |||
| Spårvidd | 1.435 mm | 1.435 mm | |
| Axelavst | 2.600 mm | 2.600 mm | |
| Hjuldiam-nytt | 1.250 mm | 1.250 mm | |
| Primärfj | spiral | spiral | |
| Sekundärfj | spiral | spiral | |
| Broms | skiv-/regenerativ | skiv-/regenerativ | |
| Boggivikt | (okänd) | (okänd) | |
| Min hor kurvradie | (okänd) | (okänd) | |
| Elutrustning | |||
| Ktl spänning | 15 & 25 kV | 15 & 25 kV | |
| Ktl frekvens | 16 2/3 & 50 Hz | 16 2/3 & 50 Hz | |
| Max kont effekt | x,x MW | x,x MW | |
| Max kont elbromseffekt | x,x MW | x,x MW | |
| Drivmotorbet | xxx | xxx | |
| Max tågvärmeeffekt | xxx kW | xxx kW |
Externa länkar[redigera]
- ^ Green Cargo köper starka godstågslok
- ^ Nya lok ger renare transporter på "stålpendeln"
- ^ http://postvagnen.com/forum/index.php?id=188657
- (engelska) TRAXX family @ Trainspo
