Majorianus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Majorianus

Julius Valerius Majorianus, född cirka 420, död november 461, var kejsare i det västromerska riket 457 till sin död 461. Han var son till en uppbördsman i Gallien samt enligt historieskrivaren Prokopios en duglig och dygdig man. Majorianus utmärkte sig under härmästarna Aëtius och Ricimer, och den senare insatte honom som kejsare 457. Som sådan försökte han förbättra rikets tillstånd, framförallt genom att försvara provinserna som utsattes för fientliga angrepp, men även genom att skydda Roms monument och gamla byggnader från förstöring och ny lagstiftning som skulle återinföra ordnade förhållanden.

Majorianus stred framgångsrikt mot visigoterna och lyckades 459 att befria Arles. Ett försök att återerövra Africa från vandalerna misslyckades dock. Som en följd av detta och på grund av missnöje med hans reformer utbröt myteri och han tvingades abdikera 461. Majorianus dog kort efter, troligen avrättad på Ricimers order.


Föregångare:
Avitus
Västromersk kejsare
457-461
Efterträdare:
Severus