Didius Julianus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mynt med Didius Julianus bild

Didius Julianus, egentligen Marcus Didius Julianus, född den 30 januari 133 i Milano, mördad på Palatinen den 1 juni 193, romersk kejsare från 28 mars 193.[1]

Efter mordet på Pertinax fanns ingen självklar efterträdare. Men en sak var klar: armén hade makten att utse näste kejsare. Två kejsarkandidater kom till praetoriangardets läger och började bjuda över varandra för gardets stöd för att utses till kejsare. Didius Julianus vann budgivningen; förloraren var Titus Flavius Sulpicianus.[1]

Då han vunnit sin titel genom att köpslå med praetoriangardet var han impopulär både bland folket och i senaten. Det dröjde inte länge förrän han också blev impopulär bland praetorianerna, då det visade sig att han inte skulle kunna hålla sina frikostiga löften.[1]

Då Pertinax dött hade tre befälhavare för frontarméer låtit sig utropas till kejsare. Pescennius Niger, guvernör i Syria, utropades av Syriens fyra legioner till kejsare. Han gjorde Antiochia till sin tillfälliga huvudstad. Clodius Albinus, guvernören i Britannien fick stöd av tre legioner och stora mängder auxilia (hjälptrupper). Lucius Septimius Severus, guvernör av Pannonia Superior fick stöd av sexton legioner. Han förberedde genast marschen mot Rom och fick Clodios Albinus stöd i utbyte mot att denne skulle få titeln Caesar. Med Severus på väg mot Rom formulerade senaten den 1 juni 193 en dödsdom mot Julianus. Domen verkställdes av romerska soldater samma dag.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 128–129


Föregångare:
Pertinax
Romersk kejsare
193
Efterträdare:
Septimius Severus