Domitianus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Domitianus 51–96

Domitianus, eg. Titus Flavius Domitianus, blev kejsare som Imperator Caesar Domitianus Augustus, född 24 oktober 51 i Rom, död 18 september 96 i kejsarpalatset i Rom (mördad), var romersk kejsare från 14 september 81 till sin död. Han var son till Vespasianus och Flavia Domitilla samt bror till Titus. Han gifte sig med Domitia Longina och fick en son som dog som barn.[1]

Den bild man får av Domitianus i de historiska källorna är negativ. Det berodde delvis på grund av att han var den siste kejsaren i en dynasti (hans efterträdare brydde sig inte om vårda minnet av honom) och delvis på grund av att han struntade i de formaliteter som omgav senaten (vilka syftade till att skapa en bild av att kejsaren styrde i samråd med den).[2]

Livet som kejsarens son[redigera | redigera wikitext]

Domitianus fick inte den samma hovutbildning som sin storebror Titus men efter att Vespasianus tagit makten i romarriket blev han en av rikets främsta företrädare. Han fick ingen makt av bror och far, men däremot en mängd hederstitlar. Han hade kyliga relationer till sin bror och när den barnlöse Titus blev allvarligt sjuk handlade Domitianus snabbt. Han skyndade sig till praetoriangardets läger utanför Rom och blev utropad till kejsare av soldaterna. Dagen efter, den 14 september blev han formellt godkänd av senaten.[1]

Domitianus som kejsare[redigera | redigera wikitext]

Domitianus var en skicklig administratör och gick mycket hårt fram mot korruptionen i romarriket. Han riktade även uppfostrande insatser mot romarna, bland annat genom att förbjuda kastrering av män och bestraffa homosexuella senatorer. Domitianus blev snabbt känd för att gå hårt fram i rätts- och moralfrågor. Då den nye kejsaren såg senatens funktion som rådgivare åt kejsaren som tomma formaliteter började senaten snabbt tycka illa om Domitianus. Dessutom började Roms maktcentrum alltmer förflyttas från senaten till det kejserliga hovet och alltfler icke-romare fick politiskt inflytande. I en grupp var han mycket populär: soldaterna. Domitianus höjde deras lön från 300 till 400 sestertius.[3]

Domitianus gav sig ut på två krigståg. Det ena var mot Chatti, ett germanfolk bortom Rhenfronten, det andra var mot Dakerna som hade tagit sig in i riket och dödat en romersk guvernör. Inget av dem ledde till nya erövringar.[4]

Som kejsare blev Domitianus alltmer misstänksam. År 87 avslöjades en konspiration mot honom bland en grupp senatorer och år 89 inleddes en misslyckad revolt av Germania Superiors guvernör Lucius Antoninus Saturninus. Mot slutet av år 93 ledde Domitianus misstänksamhet till ett utbrott mot senatorer, riddare och administratörer som ledde till avrättningar och landsförvisningar. Domitianus härjningar gjorde honom alltmer impopulär. År 96 knivmördades han av sina tjänare i sitt hem. Han sörjdes av armén men senaten var nöjd med att skräckväldet var över och att nästa kejsare skulle bli senatorn Nerva.[5]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 77
  2. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 76
  3. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 77–80
  4. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 81–82
  5. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 83


Föregångare:
Titus
Romersk kejsare
8196
Efterträdare:
Nerva