Valerianus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Valerianus

Valerianus I (Publius Licinius Valerianus), född omkring år 200, död år 260 i Edessa, romersk kejsare oktober 253-260.

Valerianus upphöjdes till romersk kejsare av sina soldater strax efter att kejsarna Trebonianus Gallus, Volusianus och Aemilianus alla mördats av sina egna styrkor. Valerianus utsåg sin son Gallienus till medkejsare.

Valerianus och hans son fick mycket att stå i, hot mot det romerska riket från franker, germaner och perser, liksom revolter i de egna leden. Valerianus gav sig av mot perserna och deras härskare Shahpour I, men förlorade vid Edessa och blev tillfångatagen. Han tvingades agera levande stöd när Shahpour I steg upp på sin häst och skall sedan ha blivit flådd. Iranska historiska källor (Shaname) hävdar dock att Valerianus behandlades vördnadsfullt och på ett sätt som tillkom en romersk kejsare.


Företrädare:
Aemilianus
Romersk kejsare
253260
med Gallienus
Efterträdare:
Gallienus