Lucius Verus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Byst föreställande Lucius Verus

Lucius Verus, eg. Lucius Ceonius Commodus, adopterad som Lucius Aelius Aurelius Commodus, blev kejsare som Imperator Caesar Lucius Aurelius Verus Augustus, född 15 december 130 i Rom, död i slaganfall i Altinum i januari eller februari 169, romersk kejsare från 7 mars 161. Lucius Verus var romersk kejsare och medregent med sin adoptivbror Marcus Aurelius (kejsare 161-180).[1]

Vägen till makten[redigera | redigera wikitext]

Lucius Verus var son till senatorn Lucius Ceionius Commodus som Hadrianus adopterat som sin efterträdare. Efter faderns död blev Lucius Verus och Marcus Atonius adopterade av Antoninus Pius på order Hadrianus.[2] Det är tydligt att den blivande Marcus Aurelius favoriserades av kejsaren Antoninus Pius. Marcus blev konsul när han var 18, Lucius fick vänta tills han var 24. Antoninus lät dessutom bryta upp förlovningen mellan Marcus och Lucius' syster; något som ledde till ett ansträngt förhållande adoptivbröderna emellan. När Antoninus dog rådde det inge tvekan om vem han ville skulle bli kejsare men Marcus Aurelius övertalade senaten att ge Lucius kejsartitlarna Caesar och Augustus och lät praetorianerna utropa båda till imperator.[3]

Som kejsare[redigera | redigera wikitext]

År 161 ledde konflikten med Partien om Armeniens status till att partherna invaderade den romerska lyd- och buffertstaten. De båda kejsarna beslutade att Lucius skulle åka dit själv och leda trupperna. Han anlände i Syria 162. Följande år återtogs den armeniska huvudstaden. 165 erövrade den romerska generalen Avidius Cassius den parthiska huvudstaden och lade kungapalatset i ruiner. Kriget var en stor framgång, men mest på grund av de skickliga romerska generalerna. I vilket fall som helst återvände Lucius till Rom 166 för att hyllas - på eget initiativ tillsammans med sin bror.[4]

Glädjen blev dock kortvarig. Med sig hem hade soldaterna tagit pesten, vilket ledde till en förödande epidemi 167 och nya utbrott under de kommande tio åren.[4] År 166 började en serie av germanska angrepp längs Donaufronten. Kejsarna åkte tillsammans för att försvara riket. När de kom fram till fronten var dock stridigheterna över. Expeditionen skulle bli Lucius Verus sista resa. Han dog i början av år 169 i Altium i sviterna av slaganfall.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 112
  2. ^ Encyclopædia Britannica på internet den 16 december 2006
  3. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 114–115
  4. ^ [a b] Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 115–116
  5. ^ Chris Scarre, Chronicle of the roman emperors, London 1995, s. 116


Föregångare:
Antoninus Pius
Romersk kejsare
161 - 169
med Marcus Aurelius (161-180)
Efterträdare:
Marcus Aurelius