Martin Walser

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Martin Walser

Martin Johannes Walser född 24 mars 1927 i Wasserburg am Bodensee, Tyskland, tysk författare, dramatiker och manusförfattare. Han är far till skådespelerskan Franziska Walser.

Martin Walser är en av Tysklands stora litteraturpersonligheter och tillhör de stora tyska efterkrigstidsförfattarna. Walser har som debattör blivit kritiserad och hyllad.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Walser växte upp med sin mor sedan hans far dött när han var 10. Han hjälpte sin mor i verksamheten med familjens Gastwirtschaft. I 12-årsåldern började han intressera sig för lyrik och började läsa Friedrich Nietzsche och Fjodor Dostojevskij. 1944-1945 var Walser inkallad i arméns luftförsvar. Han ansökte om att få bli fältjägare men hans ansökan avslogs. 1945 hamnade Walser i amerikansk krigsfångenskap. 1946 tog han sin studentexamen i Lindau och studier följde i Regensburg och Tübingen. Han studerande litteraturvetenskap, historia och filosofi. 1949 började han skriva för tidningar och tidskrifter. 1951 disputerade Walser med ett arbete över Franz Kafka och började arbeta hos Süddeutscher Rundfunk. 1955 kom Walsers genombrott som författare med den halvt självbiografiska Ein Flugzeug über dem Haus und andere Geschichten. Samtidigt blev Walser medlem i Gruppe 47.

Walser engagerade sig politiskt under 1960-talet och stödde aktivt SPD och ansågs av många även vara en sympatisör till Deutsche Kommunistische Partei, det tyska kommunistpartiet. Samtidigt kom flera av hans mest kända verk ut och han blev känd för sina romanfigurer som ofta var antihjältar.

Under 1980-talet hade Walser förflyttat sig alltmer åt höger på den politiska skalan och under en föreläsningsserie 1988 förklarade att han inte kunde finna sig i Tysklands delning. Under 1990-talet yttrade sig Walser på nytt om det återförenade Tyskland och de aktuella problem som fanns.

Walser-Bubisdebatten[redigera | redigera wikitext]

År 1998 skapade Walser rubriker i samband med att han tilldelades den tyska bokhandelns fredspris. Walsers tacktal handlade om vad han menade var "exploateringen av skulden" efter Förintelsen. Han påstod att Auschwitz hade "ritualiserats" och att argument som gick ut på att ge tyskar dåligt samvete för Förintelsen utnyttjades till överdrift av en "moralisk klubb".[1] Talet fick till en början ett positivt mottagande, men några dagar senare, den 9 november 1998, på 60-årsjubileet av Kristallnatten, gick Ignatz Bubis, dåvarande ordförande för Judiska centralrådet i Tyskland, till motangrepp. Bubis anklagade Walser för "intellektuell mordbrand", vilket var inledningen till en debatt som kom att involvera flera kända tyska kulturpersonligheter.[2]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus i urval[redigera | redigera wikitext]

  • 1991 - Tassilo - Ein Fall für sich
  • 1978 - Das Einhorn
  • 1972 - Das Unheil

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^
    "Jeder kennt unsere geschichtliche Last, die unvergängliche Schande, kein Tag, an dem sie uns nicht vorgehalten wird. [...] wenn mir aber jeden Tag in den Medien diese Vergangenheit vorgehalten wird, merke ich, daß sich in mir etwas gegen diese Dauerpräsentation unserer Schande wehrt. Anstatt dankbar zu sein für die unaufhörliche Präsentation unserer Schande, fange ich an wegzuschauen. Wenn ich merke, daß sich in mir etwas dagegen wehrt, versuche ich, die Vorhaltung unserer Schande auf Motive hin abzuhören und bin fast froh, wenn ich glaube, entdecken zu können, daß öfter nicht mehr das Gedenken, das Nichtvergessendürfen das Motiv ist, sondern die Instrumentalisierung unserer Schande zu gegenwärtigen Zwecken. Immer guten Zwecken, ehrenwerten. Aber doch Instrumentalisierung. [...] Auschwitz eignet sich nicht, dafür Drohroutine zu werden, jederzeit einsetzbares Einschüchterungsmittel oder Moralkeule oder auch nur Pflichtübung. Was durch Ritualisierung zustande kommt, ist von der Qualität des Lippengebets. [...] In der Diskussion um das Holocaustdenkmal in Berlin kann die Nachwelt einmal nachlesen, was Leute anrichteten, die sich für das Gewissen von anderen verantwortlich fühlten. Die Betonierung des Zentrums der Hauptstadt mit einem fußballfeldgroßen Alptraum. Die Monumentalisierung der Schande." http://www.dhm.de/lemo/html/dokumente/WegeInDieGegenwart_redeWalserZumFriedenspreis/ Hela texten på tyska
  2. ^ von Ludger, J. ”Alles Schlußstrich – oder was? Eine philosophische Auseinandersetzung mit Martin Walsers Friedenspreisrede”. Theologie und Philosophie Theologie und Philosophie 80 (2005) 412-422. Tillgänglig: http://home.arcor.de/metaphysicus/Texte/schlussstrich.pdf. Läst 12 juli 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]