Mekanismen för samarbete och kontroll

Medlemsstater som är föremål för samarbets- och kontrollmekanismen.

Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen.

Mekanismen för samarbete och kontroll är en skyddsklausul som syftar till att säkerställa att nya medlemsstater inom Europeiska unionen uppfyller sina åtaganden vad gäller den inre marknaden och området med frihet, säkerhet och rättvisa. Skyddsklausulen kan aktiveras av Europeiska kommissionen inom tre år från att en medlemsstat har anslutit sig till unionen. Mekanismen är därefter i kraft till dess att kommissionen anser att den berörda medlemsstaten har uppfyllt sina förpliktelser.

Samarbets- och kontrollmekanismen aktiverades för första och hittills enda gången i samband med Bulgariens och Rumäniens anslutning till unionen den 1 januari 2007. Aktiveringen motiverades av brister i rättsväsendet, den utbredda förekomsten av korruption och, i Bulgariens fall, även organiserad brottslighet. Mekanismen är ännu i kraft för dessa två medlemsstater. Mekanismen har av vissa medlemsstater använts som motivering för att blockera Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet, även om det inte finns någon formell koppling mellan uppfyllandet av mekanismens villkor och villkoren för att ansluta sig till Schengenområdet.

Historia

Möjligheten att använda sig av en samarbets- och kontrollmekanism infördes för första gången genom anslutningsfördraget 2003, som reglerade anslutningsvillkoren för de tio medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004. Mekanismen syftade till att säkerställa att de nya medlemsstaterna verkligen genomförde de åtaganden som hade ingåtts under anslutningsförhandlingarna vad gällde den inre marknaden samt lagstiftningen kring ömsesidigt erkännande på det straffrättsliga och civilrättsliga området. Genom mekanismen gavs Europeiska kommissionen möjlighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda de tidigare medlemsstaterna, till exempel genom skyddsåtgärder på den inre marknaden eller upphävande av erkännandet av domar utfärdade i de nya medlemsstaterna. I slutändan aktiverade kommissionen aldrig mekanismen, som upphörde att existera tre år efter anslutningsdagen.

Möjligheten till samma typ av förfarande infördes genom anslutningsfördraget 2005, som reglerade Bulgariens och Rumäniens anslutning till unionen den 1 januari 2007. Redan den 13 december 2006, innan anslutningen hade ägt rum, aktiverade kommissionen mekanismen med hänsyn till brister i rättsväsendet, den utbredda förekomsten av korruption och, i Bulgariens fall, även organiserad brottslighet. Den trädde i kraft den 1 januari 2007, dock utan att några skyddsåtgärder vidtogs från unionens sida. Mekanismen har varit i bruk sedan dess, men endast fungerat som ett påtryckningsverktyg gentemot den bulgariska respektive rumänska regeringen. Genom mekanismen upprättades en rad riktmärken som respektive medlemsstat måste uppfylla innan mekanismen kan upphävas.

Även i anslutningsfördraget 2011, som reglerade Kroatiens anslutning till unionen den 1 juli 2013, återfanns en möjlighet till att aktivera en samarbets- och kontrollmekanism. I likhet med anslutningsfördraget 2003 utnyttjades dock aldrig denna möjlighet av kommissionen.

Rättsliga bestämmelser

Samarbets- och kontrollmekanismen består egentligen av två olika delar, en som rör den inre marknaden och en som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa. I det första fallet kan mekanismen aktiveras om en ny medlemsstat äventyrar den inre marknadens funktionssätt eller unionens ekonomiska intressen genom att avstå från att fullfölja sina förpliktelser enligt unionsrätten. I det andra fallet kan mekanismen aktiveras om en ny medlemsstat misslyckas med att införliva eller genomföra unionsakter som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa. Mekanismen kan aktiveras av Europeiska kommissionen redan innan en anslutning äger rum, men träder i kraft först i samband med själva anslutningen. Aktiveringen sker antingen på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ. Efter tre år från att anslutningen har ägt rum upphör möjligheten att aktivera mekanismen, men om mekanismen redan har aktiverats så kvarstår de åtgärder som vidtagits inom ramen för mekanismen till dess att kommissionen beslutar att de inte längre är nödvändiga. De åtgärder som vidtas inom ramen för mekanismen får inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt för att upprätthålla unionsrätten.

Åtgärder som är möjliga att vidta inom ramen för mekanismen innefattar sektoriella skyddsåtgärder på den inre marknaden, till exempel begränsningar i handeln med den nya medlemsstaten. Mekanismen får dock inte användas för godtycklig diskriminering eller dolda restriktioner av handeln mellan medlemsstaterna. Andra möjliga åtgärder innefattar upphävandet av tillämpningen av unionsakter som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Användande och genomförande

Utvidgningen 2004

Anslutningsfördraget 2003 innehöll en möjlighet för Europeiska kommissionen att aktivera mekanismen för samarbete och kontroll för de anslutande staterna Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern under tre års tid från anslutningsdagen. Kommissionen valde dock att aldrig aktivera mekanismen.

Utvecklingen gällande rättsstatens principer i Ungern och Polen under regeringen Orbán respektive regeringen Szydło under 2010-talet medförde dock att kommissionen, mer än tio år senare, införde en ny mekanism, rättssäkerhetsgranskning, för att granska alla medlemsstater.

Utvidgningen 2007

Anslutningsfördraget 2005 innehöll en möjlighet för Europeiska kommissionen att aktivera mekanismen för samarbete och kontroll för de anslutande staterna Bulgarien och Rumänien under tre års tid från anslutningsdagen. Mot bakgrund av brister i rättsväsendet, den utbredda förekomsten av korruption och, i Bulgariens fall, även organiserad brottslighet, beslutade kommissionen den 13 december 2006 att aktivera den del av mekanismen som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa. Besluten trädde i kraft på anslutningsdagen den 1 januari 2007. Mekanismen är fortfarande i kraft för Bulgarien och Rumänien, dock utan att några skyddsåtgärder har vidtagits från unionens sida. All unionsrätt, inklusive ömsesidigt erkännande av domar, är fortfarande fullt tillämplig i förbindelserna med Bulgarien och Rumänien. Istället handlar mekanismen för Bulgariens och Rumäniens del om att övervaka reformer som krävs för att förbättra rättsväsendet och bekämpa korruption och organiserad brottslighet.

I Rumäniens fall har fyra riktmärken satts upp som måste uppfyllas innan mekanismen upphävs. Dessa riktmärken innefattar ett öppnare och effektivare rättsväsende, inrättandet av en integritetsbyrå, ytterligare åtgärder mot korruption på hög nivå samt ytterligare åtgärder mot korruption på lokal nivå.

I Bulgariens fall har sex riktmärken satts upp som måste uppfyllas innan mekanismen upphävs. Dessa riktmärken innefattar konstitutionsändringar för att säkerställa rättsväsendets oberoende, ett öppnare och effektivare rättsväsende, fortsatta reformer för att göra rättsväsendet mer professionellt, bekämpning av korruption vid gränserna och på lokal nivå samt bekämpning av organiserad brottslighet.

Kommissionen utvärderar regelbundet Bulgariens och Rumäniens uppfyllande av dessa riktmärken. Senast den 31 mars varje år måste Bulgariens respektive Rumäniens regering rapportera till kommissionen om sina framsteg för vart och ett av riktmärkena. Kommissionen gör även expertgruppbesök i de två medlemsstaterna. Minst en gång i halvåret redogör kommissionen för sin bedömning av utvecklingen i en rapport som överlämnas till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Innan mekanismen kan upphävas måste kommissionen samråda med de nationella regeringarna i rådet.

Fullföljandet av riktmärkena

Fem år efter anslutningen konstaterade kommissionen i sin elfte halvårsrapport att många problem fortfarande kvarstod i både Bulgarien och Rumänien. Liknande slutsatser hade kommissionen dragit i tidigare rapporter. I en rapport 2016 konstaterade kommissionen att Rumänien hade gjort stora framsteg, men att Bulgarien inte hade kommit lika långt i sina reformer.

I sin rapport i början av 2017 utvärderade kommissionen Bulgariens och Rumäniens framsteg, både under det föregående året och under de tio år som förfarandet hade pågått. För Bulgariens del konstaterade kommissionen att framsteg hade skett, men inte i den takt som hade varit önskvärd. Ytterligare åtgärder krävs innan förfarandet kan avslutas för Bulgariens del. För Rumäniens del konstaterade kommissionen att stora framsteg hade gjorts sedan anslutningen till unionen, även om det har funnits perioder av bakslag eller stagnation. Ytterligare åtgärder krävs dock innan förfarandet kan avslutas för Rumäniens del. En ny utvärdering av de båda medlemsstaterna kom i slutet av 2017. Även denna rapport konstaterade att ytterligare reformer behöver genomföras innan mekanismen kan upphävas för Bulgarien och Rumänien. Kommissionen Juncker har som ambition att förfarandena ska vara avslutade innan kommissionens mandatperiod tar slut i oktober 2019. Kommissionsordförande Jean-Claude Juncker har också öppnat upp för möjligheten att mekanismen upphävs för Rumänien innan den upphävs för Bulgarien.

Utvidgningen 2013

Anslutningsfördraget 2011 innehöll en möjlighet för Europeiska kommissionen att aktivera mekanismen för samarbete och kontroll för den anslutande staten Kroatien under tre års tid från anslutningsdagen. Kommissionen valde dock att aldrig aktivera mekanismen.

Se även

• Europeiska unionen
• Europeiska unionsrättens territoriella tillämpningsområde
• Rättssäkerhetsgranskning

Referenser

Noter

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.