Europeiska unionens inre marknad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionens politik och inre åtgärder
Inre marknaden
Befogenheter exklusiv befogenhet
delad befogenhet
Rättslig grund art. 26–37, 45–66 FEUF[1]
Underområden fri rörlighet för varor
fri rörlighet för personer
fri rörlighet för tjänster
fri rörlighet för kapital
Utskott IMCO
inre marknaden och konsumentskydd
Konstellation konkurrenskraft
Kommissionär Michel Barnier (EPP)
marknadskommissionär
Generaldirektorat inre marknaden och tjänster

Europeiska unionens inre marknad, tidigare gemensamma marknaden, är den gemensamma marknaden mellan Europeiska unionens medlemsstater, som särskilt inkluderar de fyra friheterna, det vill säga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den inre marknaden utgör en av unionens främsta mål och dess föregångare, Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), bildades just för att skapa en tullunion och en gemensam marknad för varor. Samarbetet har sedan dess utvecklats till att omfatta flera andra områden.

Idag råder fri rörlighet för de flesta varor mellan medlemsstaterna. Undantag gäller för varor som till exempel kan vara skadliga för folkhälsan eller som är förbjudna. Genom det så kallade Bolkesteindirektivet liberaliserades även tjänstemarknaden.

Den fria rörligheten för personer är en del av de fyra friheterna och grundar sig främst på rörlighetsdirektivet, som innebär att nästan alla unionsmedborgare har rätt att resa in i en annan medlemsstat förutsatt att personen har giltigt pass eller legitimation. Genom Schengensamarbetet har dessutom passkontrollerna mellan medlemsstaterna avskaffats och en gemensam passunion upprättats. Den inre marknaden kompletterades genom Lissabonfördraget med området med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta område är det samma som den inre marknaden, men istället för att fokusera på ekonomiska aspekter fokuserar området med frihet, säkerhet och rättvisa på polisiärt och straffrättsligt samarbete.

Se även[redigera | redigera wikitext]

De fyra friheterna

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 47-200. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.